Dimma

Det låg ett tjockt lager dimma utanför fönstret i morse och mycket hängde kvar i luften även när vi traskade iväg mot dagis strax efter 9. Höstlöven lyser färgsprakande både på marken och i träden. Tänk vad vackert det är när man tar sig tid att stanna upp en stund!

Annars är det dimma även i skallen. De stackars hjärncellerna plågas av svåra nötter att knäcka. Hur skriver man intressanta pressmeddelanden av mycket summariska vetenskapliga sammanfattningingar av vad forskarna vill prata om på kongressen som börjar nu på torsdag? Sammanfattningarna är ofta på en knapp sida och har antingen för mycket fakta och för lite helhetsbild för att det ska gå att få ihop något bra. Eller så är de så övergripande att det äre svårt att utläsa vad som är nytt och spännande.

Igår tog jag en paus och åkte med och skodde hästen. Han mår jättebra, är väldigt harmonisk efter flytt till nya stallet.

Hästvärlden är liten! På hovslagarens parkering mötte vi familjen som just fått sin häst skodd. Karin pratade lite med dem, medan jag ledde in hästen till smedjan för att Kalle hovslagare skulle kunna sätta igång. Det visade sig att ägarna till förra kunden nyligen tagit över "vårt" första stall, Lövtorp, och börjat få lite ordning på stället. Vi flyttade ju därifrån för att det höll på att förfalla, och bönderna på stället var inte intresserade av att uppfylla sina löften om att fixa till. Måste dit och kolla någon gång!

Daniel stormtrivs på dagis. I dag grät han inte alls när jag gick, han satt i sandlådan och vinkade hej då, fullt upptagen med att bygga en sandkaka tillsammans med Zarah och en av personalen. Det känns bra.