Är det något de inte vet på vetenskapsradion, så är det när de ska sända intervjuerna. Senaste budet är att intervjun med mig sänds nu på fredag.
I Vetandets värld, P1 kl 12.10.
Väl värt att lyssna på, hoppas jag. Om inte så för att intervjuaren har sådan trevlig röst. Man blir så där skönt avspänd att man slutar lyssna. Eller är jag för trött kanske?
Förresten kan jag rapportera att jag åter igen drabbats av förkylning. Rösten hotar med att ge upp lite då och då, och hostan är tillbaka. Hade troligen lite feber i helgen. Och trots att jag sov minst 12 timmar per dygn under helgen så är jag helt slutkörd redan nu på tisdagskvällen. Livet är hårt när man har dagisbarn...
tisdag 30 september 2008
lördag 27 september 2008
Spöke
I morse kom Daniel in i sovrummet med en filt dragen över huvudet.
"Oh, ett spöke", sa jag, och försökte låta lite lagom rädd.
"Danel", sa spöket.
Jahaja, första gången han använder sitt namn är för att jag inte ska bli rädd för honom. Det var ju rart.
"Oh, ett spöke", sa jag, och försökte låta lite lagom rädd.
"Danel", sa spöket.
Jahaja, första gången han använder sitt namn är för att jag inte ska bli rädd för honom. Det var ju rart.
Tisdag eller torsdag
Då sänds intervjuen med mig i vetenskapsradion. Som det låter nu i alla fall.
Och ja, Lars Leijonborg är jättetrevlig.
Idag tog jag ledigt från konferensen. Kände mig rätt slitetn - trots att jag somnade när jag la Daniel vid 8.30 igår och sov till 8 i morse. Lite pyssel med jobb-prylar blev det i alla fall. Skrev färdigt och la ut det 12te och sista av pressmeddelandena om kongressen och en bild. Och har kollat efter publiceringar, men förrutom ett litet antal webb-nyhetssiter som lägger ut i stort sätt alla pressmeddelanden, har det inte blivit så mycket. Men å andra sidan har vi haft över 2 600 besök i kongressens pressrum på internet, och det är ju inte så illa.
Nu har Daniel äntligen ätit klart. Det var på tiden, det är ju läggdags nu! Efterrätten bestod av mandariner. Daniel tog sina mandarinklyftor, doppade dem en i taget i creme fraische, sög av creme fraischen och la mandarinklyftorna på hög. Sedan började han äta det som var kvar av maten igen.
Får se om det går att tvätta av honom och placera honom i säng nu.
Och ja, Lars Leijonborg är jättetrevlig.
Idag tog jag ledigt från konferensen. Kände mig rätt slitetn - trots att jag somnade när jag la Daniel vid 8.30 igår och sov till 8 i morse. Lite pyssel med jobb-prylar blev det i alla fall. Skrev färdigt och la ut det 12te och sista av pressmeddelandena om kongressen och en bild. Och har kollat efter publiceringar, men förrutom ett litet antal webb-nyhetssiter som lägger ut i stort sätt alla pressmeddelanden, har det inte blivit så mycket. Men å andra sidan har vi haft över 2 600 besök i kongressens pressrum på internet, och det är ju inte så illa.
Nu har Daniel äntligen ätit klart. Det var på tiden, det är ju läggdags nu! Efterrätten bestod av mandariner. Daniel tog sina mandarinklyftor, doppade dem en i taget i creme fraische, sög av creme fraischen och la mandarinklyftorna på hög. Sedan började han äta det som var kvar av maten igen.
Får se om det går att tvätta av honom och placera honom i säng nu.
torsdag 25 september 2008
Det blev ingen Vetandets värld idag
Vetenskapsradion ändrade sig och tyckte visst inte att ett program kunde baseras endast på en intervju med mig, eftersom jag representerar en opinionsbildande verksamhet. Suck. De ska klippa om och komplettera, så blir det någon annan vecka istället.
Nu har vår stora internationella kongress kommit igång. Jag skriver ett par pressmeddelanden om dagen. Största nyheten idag var att Forskningsminister Lars Leijonborg lovat att höja stödet för att utveckla alternativ till djurförsök från 8 till 13 miljoner. Jag hade hoppats på mer, det var ju trots allt 18,5 miljoner 2006. Men inte illa ändå, det var trots allt bara drygt en månad sedan vi uppvaktade honom med våra krav.
Leijonborg invigningstalade vid kongressen ikväll. Jag hade Daniel med dit, och Sylvia, Lovisa och Elias var med som barnvakter. Vi passade på att fotografera barnen med Leijonborg, och har lagt ut bilden nedan som pressbild. Får väl se om någon publicerar.
Nu har vår stora internationella kongress kommit igång. Jag skriver ett par pressmeddelanden om dagen. Största nyheten idag var att Forskningsminister Lars Leijonborg lovat att höja stödet för att utveckla alternativ till djurförsök från 8 till 13 miljoner. Jag hade hoppats på mer, det var ju trots allt 18,5 miljoner 2006. Men inte illa ändå, det var trots allt bara drygt en månad sedan vi uppvaktade honom med våra krav.
Leijonborg invigningstalade vid kongressen ikväll. Jag hade Daniel med dit, och Sylvia, Lovisa och Elias var med som barnvakter. Vi passade på att fotografera barnen med Leijonborg, och har lagt ut bilden nedan som pressbild. Får väl se om någon publicerar.
tisdag 23 september 2008
Vetandets värld
Glömde ju att skriva att det sänds en 20 min lång intervju med mig i Vetandets värld, P1, på torsdag 25/9 kl 12.10.
Vi får hoppas att den blir bra. Det är märkligt hur många ord och fakta som bara försvinner ur hjärnan under en intervju, hur förberedd man än är och även om man inte är nervös alls. Roligast är när man hör sig själv säga konstiga saker, eller när man vecklar in sig i någon komplicerad förklaring och plötsligt inte minnas frågan längre.
Vi får hoppas att den blir bra. Det är märkligt hur många ord och fakta som bara försvinner ur hjärnan under en intervju, hur förberedd man än är och även om man inte är nervös alls. Roligast är när man hör sig själv säga konstiga saker, eller när man vecklar in sig i någon komplicerad förklaring och plötsligt inte minnas frågan längre.
Dimma
Det låg ett tjockt lager dimma utanför fönstret i morse och mycket hängde kvar i luften även när vi traskade iväg mot dagis strax efter 9. Höstlöven lyser färgsprakande både på marken och i träden. Tänk vad vackert det är när man tar sig tid att stanna upp en stund!
Annars är det dimma även i skallen. De stackars hjärncellerna plågas av svåra nötter att knäcka. Hur skriver man intressanta pressmeddelanden av mycket summariska vetenskapliga sammanfattningingar av vad forskarna vill prata om på kongressen som börjar nu på torsdag? Sammanfattningarna är ofta på en knapp sida och har antingen för mycket fakta och för lite helhetsbild för att det ska gå att få ihop något bra. Eller så är de så övergripande att det äre svårt att utläsa vad som är nytt och spännande.
Igår tog jag en paus och åkte med och skodde hästen. Han mår jättebra, är väldigt harmonisk efter flytt till nya stallet.
Hästvärlden är liten! På hovslagarens parkering mötte vi familjen som just fått sin häst skodd. Karin pratade lite med dem, medan jag ledde in hästen till smedjan för att Kalle hovslagare skulle kunna sätta igång. Det visade sig att ägarna till förra kunden nyligen tagit över "vårt" första stall, Lövtorp, och börjat få lite ordning på stället. Vi flyttade ju därifrån för att det höll på att förfalla, och bönderna på stället var inte intresserade av att uppfylla sina löften om att fixa till. Måste dit och kolla någon gång!
Daniel stormtrivs på dagis. I dag grät han inte alls när jag gick, han satt i sandlådan och vinkade hej då, fullt upptagen med att bygga en sandkaka tillsammans med Zarah och en av personalen. Det känns bra.
Annars är det dimma även i skallen. De stackars hjärncellerna plågas av svåra nötter att knäcka. Hur skriver man intressanta pressmeddelanden av mycket summariska vetenskapliga sammanfattningingar av vad forskarna vill prata om på kongressen som börjar nu på torsdag? Sammanfattningarna är ofta på en knapp sida och har antingen för mycket fakta och för lite helhetsbild för att det ska gå att få ihop något bra. Eller så är de så övergripande att det äre svårt att utläsa vad som är nytt och spännande.
Igår tog jag en paus och åkte med och skodde hästen. Han mår jättebra, är väldigt harmonisk efter flytt till nya stallet.
Hästvärlden är liten! På hovslagarens parkering mötte vi familjen som just fått sin häst skodd. Karin pratade lite med dem, medan jag ledde in hästen till smedjan för att Kalle hovslagare skulle kunna sätta igång. Det visade sig att ägarna till förra kunden nyligen tagit över "vårt" första stall, Lövtorp, och börjat få lite ordning på stället. Vi flyttade ju därifrån för att det höll på att förfalla, och bönderna på stället var inte intresserade av att uppfylla sina löften om att fixa till. Måste dit och kolla någon gång!
Daniel stormtrivs på dagis. I dag grät han inte alls när jag gick, han satt i sandlådan och vinkade hej då, fullt upptagen med att bygga en sandkaka tillsammans med Zarah och en av personalen. Det känns bra.
lördag 13 september 2008
Orättvist!
Det är var det är!
Här tar jag med pappa till doktorn eftersom jag ändå ska dit. Pappa var ju också dålig, men jag har faktiskt varit sjuk längre och hostar mer!
Ändå fick han gå in gratis (han är VIP-kund och har frikort) och jag fick betala 140 kr.
Och så får han penicilin! Det fick inte jag. För han hade en bakterieinfektion, och det hade inte jag. Doktorn sa också att det är många som kommer in med samma symptom, långvarig, utdragen hosta och heshet och med andra förkylningssymptom och feber som kommer och går under flera veckor. Nästan alla har "bara" envisa virusinfektioner.
Vila och var tyst, var ordinationen. Lättare sagt än gjort när man har Daniel...
Jag blev lovad hostmedicin också, men det löftet togs snabbt tillbaka när jag frågade om det gick att amma med medicinen.
Kanske borde sluta amma. Han är trots allt 20 månader. Men just nu orkar jag inte ta den striden, bättre när Jim är med och kan natta. Dessutom är det inte helt fel att ta till amningen med ett sjukt barn som inte äter.
Får hoppas att hostan och hesheten ger sig, i veckan ska jag spela in en 20 min lång intervju som ska sändas på vetenskapsradion den 25/9. Plus lite extra material som ska vara till andra inslag senare under hösten och vintern. Trist att behöva göra det med denna röst.
Här tar jag med pappa till doktorn eftersom jag ändå ska dit. Pappa var ju också dålig, men jag har faktiskt varit sjuk längre och hostar mer!
Ändå fick han gå in gratis (han är VIP-kund och har frikort) och jag fick betala 140 kr.
Och så får han penicilin! Det fick inte jag. För han hade en bakterieinfektion, och det hade inte jag. Doktorn sa också att det är många som kommer in med samma symptom, långvarig, utdragen hosta och heshet och med andra förkylningssymptom och feber som kommer och går under flera veckor. Nästan alla har "bara" envisa virusinfektioner.
Vila och var tyst, var ordinationen. Lättare sagt än gjort när man har Daniel...
Jag blev lovad hostmedicin också, men det löftet togs snabbt tillbaka när jag frågade om det gick att amma med medicinen.
Kanske borde sluta amma. Han är trots allt 20 månader. Men just nu orkar jag inte ta den striden, bättre när Jim är med och kan natta. Dessutom är det inte helt fel att ta till amningen med ett sjukt barn som inte äter.
Får hoppas att hostan och hesheten ger sig, i veckan ska jag spela in en 20 min lång intervju som ska sändas på vetenskapsradion den 25/9. Plus lite extra material som ska vara till andra inslag senare under hösten och vintern. Trist att behöva göra det med denna röst.
fredag 12 september 2008
Fredag
Nu är det fredag. Daniel har gått på dagis sedan i onsdags och är ganska bra från förkylningen. Själv verkar jag inte bli bättre från hesheten och hostan blir bara värre. Så nu är det dags att försöka få en tid hos läkaren. På vårdcentralen här var det fullt hela dagen, men vi kanske har tur på kvällsakuten i kväll. Pappa är på väg hit och har också varit dålig i över en vecka, med samma symptom, så han får följa med han också!
tisdag 9 september 2008
Hur det går?!
Tack för alla uppmuntrande tillrop jag fått. Får väl hoppas att ni har rätt, att snart funkar alla rutiner, alla är friska och man har glömt hur jobbigt det var med dagisinskolning.
Hur går det på dagis nu då, undar några av er. Ja, inte vet jag, för vi har inte varit där. Fortfarande sjuka. Jag kan inte prata alls och känner mig allt sjukare för var dag som går. Men Daniel är bättre, näsan rinner fortfarande och han hostar, men han är lite för pigg för att vara hemma med en sjuk och tråkig mamma. Så i morgon får han gå på dagis igen. Får se om jag utnyttjar den tiden till att sova eller om jag kan passa på att jobba. Just nu känns det som om sova ligger högst på önskelistan.
Som sagt, hoppas att vi snart lagt detta bakom oss.
Hur går det på dagis nu då, undar några av er. Ja, inte vet jag, för vi har inte varit där. Fortfarande sjuka. Jag kan inte prata alls och känner mig allt sjukare för var dag som går. Men Daniel är bättre, näsan rinner fortfarande och han hostar, men han är lite för pigg för att vara hemma med en sjuk och tråkig mamma. Så i morgon får han gå på dagis igen. Får se om jag utnyttjar den tiden till att sova eller om jag kan passa på att jobba. Just nu känns det som om sova ligger högst på önskelistan.
Som sagt, hoppas att vi snart lagt detta bakom oss.
lördag 6 september 2008
Inte igen!
Det här är ju löjligt!
Vi vaknade vid 07.30 i morse och mådde fint, både Daniel och jag. Lite trötta kanske, i alla fall jag. Han hade ju sovit från 18.00 igår, så han har egentligen ingen ursäkt för att vara trött. Själv fick jag "bara" 7,5 timmars sömn...
Som sagt, vi mådde bra, gick upp, åt frukost. Daniel ville titta på Bubbarna (Teletubbies), så jag jobbade i någon timme. Sedan plötsligt slår det till. Jag riktigt känner hur bihålorna sväller upp på nolltid, en sprängande huvudvärk infinner sig sekunderna efter, näsan och ögonen rinner och jag börjar frysa - mycket riktigt, jag har 38,5 i feber! Rösten är på väg att ge vika och en riktig rethosta har också bjudit in sig till partyt.
Det var nästan dags för sovstund (dagistider) så Daniel var som tur var med på turerna och tyckte att det var dags att sova en stund. Det tog väl någon timme för honom att somna, men vi låg ner i sängen i alla fall. Sedan sov vi båda i 2,5 timmar. Kan inte påstå att jag mår bra nu, men med två alvedon och lika många koppar kaffe i kroppen känns det i alla fall betydligt bättre. Ska det aldrig ge sig??? Jävla dagisbaciller!
Daniel verkar i alla fall må bra, även om hans hosta också har blivit värre och näsan rinner konstant (mot gårdagens behov av torkning ca 2 ggr/timme).
Jaja, eftersom jag jobbade flera timmar i går kväll och en dryg timme i morse så hann jag ifatt en hel del med jobbet i alla fall. Så jag känner ingen stress över det i alla fall, även om flera deadlines närmar sig med alltför stora kliv...
Vi vaknade vid 07.30 i morse och mådde fint, både Daniel och jag. Lite trötta kanske, i alla fall jag. Han hade ju sovit från 18.00 igår, så han har egentligen ingen ursäkt för att vara trött. Själv fick jag "bara" 7,5 timmars sömn...
Som sagt, vi mådde bra, gick upp, åt frukost. Daniel ville titta på Bubbarna (Teletubbies), så jag jobbade i någon timme. Sedan plötsligt slår det till. Jag riktigt känner hur bihålorna sväller upp på nolltid, en sprängande huvudvärk infinner sig sekunderna efter, näsan och ögonen rinner och jag börjar frysa - mycket riktigt, jag har 38,5 i feber! Rösten är på väg att ge vika och en riktig rethosta har också bjudit in sig till partyt.
Det var nästan dags för sovstund (dagistider) så Daniel var som tur var med på turerna och tyckte att det var dags att sova en stund. Det tog väl någon timme för honom att somna, men vi låg ner i sängen i alla fall. Sedan sov vi båda i 2,5 timmar. Kan inte påstå att jag mår bra nu, men med två alvedon och lika många koppar kaffe i kroppen känns det i alla fall betydligt bättre. Ska det aldrig ge sig??? Jävla dagisbaciller!
Daniel verkar i alla fall må bra, även om hans hosta också har blivit värre och näsan rinner konstant (mot gårdagens behov av torkning ca 2 ggr/timme).
Jaja, eftersom jag jobbade flera timmar i går kväll och en dryg timme i morse så hann jag ifatt en hel del med jobbet i alla fall. Så jag känner ingen stress över det i alla fall, även om flera deadlines närmar sig med alltför stora kliv...
Ny stressfaktor
Det är inte var dag jag har ett dagligt liv, som ni märker :-)
Jäklar vad jobbigt det är med dagisinskolning! Först var vi sjuka i helgen. Daniel återhämtade sig fint, så det blev dagis i måndags också. Själv kände jag mig halvsjuk, men tuffade på. Det tog en kvart att lämna på dagis på måndagen och 75 min på tisdagen, för då hade Daniel kommit på vad det handlar om. Men trots gråt när jag går så trivs han jättebra och vill knappt gå hem när jag kommer och hämtar honom.
Men... inte har jag fått mer tid för att jobba för att Daniel börjat på dagis! Tvärt om. Tidigare lyckades jag få ihop 4-10 arbetstimmar per dygn, beroende på andra aktiviteter och Daniels sammarbetsvilja (dvs om han sysselsätter sig själv med något kul, sover middag och somnar tidigt på kvällen). I värsta fall har jag kunnat jobba några timmar på nätterna efter att Daniel somnat.
Men nu... Först ska man lämna på dagis, vilket kortar av min barnfria tid med allt från en kvart till en timme eller mer. Sedan ska man ta sig hem och komma igång med jobbet = ytterligare 10-15 min. Och så ska man äta lunch, och så småningom stressa tillbaka till dagiset. Han går på dagis 6 timmar per dag och av dem har jag kunnat jobba ca 4,5 i genomsnitt denna vecka.
Vid hämtning är Daniel trött, så det gäller att hålla igång för att han inte ska somna i förtid. Och så ska man äta och göra i ordning Daniel inför natten. Han har somnat mellan 8 och 9, vilket är bra. Problemet är bara att om jag lämnar sängen så tycks han genast börja drömma mardrömmar, gråter, vaknar och kryper ur sängen för att leta upp mig. Alltså får jag antingen gå och lägga mig själv vid 8, eller så får jag lägga Daniel tillbaka i sängen, sitta med honom i 10 min tills han somnar ... och sedan göra om det hela 10 minuter senare. Det är visst inte ovanligt med oroliga nätter för barn som klarar dagisdagarna bra. De som gråter halva dagen på dagis verkar inte ha behov av att bearbeta dagens händelser under natten på samma sätt. Enligt dagispersonalen kommer det dock troligen att gå mycket bättre redan nästa vecka. Låt oss hoppa. För nu är det ganska frustrerande - jag hinner ju ingenting! Livet med Daniel på dagis är betydligt mer stressande än det var innan. Och inte blir det direkt bättre av att förkylningen inte vill släppa.
För att sammanfatta kan jag konstatera att genom att ha Daniel på dagis i 6 timmar per dag har jag minskat mina möjligheter att jobba från ca 8 timmar till 4,5-5,5 timmar per dag.
Hoppas på att kunna göra en lite mer positiv utvärdering i slutet av nästa vecka.
Det finns hopp. För just nu sover Daniel lugnt och fint på soffan, så jag har kunnat jobba i lugn och ro i över 2,5 timmar.
Jäklar vad jobbigt det är med dagisinskolning! Först var vi sjuka i helgen. Daniel återhämtade sig fint, så det blev dagis i måndags också. Själv kände jag mig halvsjuk, men tuffade på. Det tog en kvart att lämna på dagis på måndagen och 75 min på tisdagen, för då hade Daniel kommit på vad det handlar om. Men trots gråt när jag går så trivs han jättebra och vill knappt gå hem när jag kommer och hämtar honom.
Men... inte har jag fått mer tid för att jobba för att Daniel börjat på dagis! Tvärt om. Tidigare lyckades jag få ihop 4-10 arbetstimmar per dygn, beroende på andra aktiviteter och Daniels sammarbetsvilja (dvs om han sysselsätter sig själv med något kul, sover middag och somnar tidigt på kvällen). I värsta fall har jag kunnat jobba några timmar på nätterna efter att Daniel somnat.
Men nu... Först ska man lämna på dagis, vilket kortar av min barnfria tid med allt från en kvart till en timme eller mer. Sedan ska man ta sig hem och komma igång med jobbet = ytterligare 10-15 min. Och så ska man äta lunch, och så småningom stressa tillbaka till dagiset. Han går på dagis 6 timmar per dag och av dem har jag kunnat jobba ca 4,5 i genomsnitt denna vecka.
Vid hämtning är Daniel trött, så det gäller att hålla igång för att han inte ska somna i förtid. Och så ska man äta och göra i ordning Daniel inför natten. Han har somnat mellan 8 och 9, vilket är bra. Problemet är bara att om jag lämnar sängen så tycks han genast börja drömma mardrömmar, gråter, vaknar och kryper ur sängen för att leta upp mig. Alltså får jag antingen gå och lägga mig själv vid 8, eller så får jag lägga Daniel tillbaka i sängen, sitta med honom i 10 min tills han somnar ... och sedan göra om det hela 10 minuter senare. Det är visst inte ovanligt med oroliga nätter för barn som klarar dagisdagarna bra. De som gråter halva dagen på dagis verkar inte ha behov av att bearbeta dagens händelser under natten på samma sätt. Enligt dagispersonalen kommer det dock troligen att gå mycket bättre redan nästa vecka. Låt oss hoppa. För nu är det ganska frustrerande - jag hinner ju ingenting! Livet med Daniel på dagis är betydligt mer stressande än det var innan. Och inte blir det direkt bättre av att förkylningen inte vill släppa.
För att sammanfatta kan jag konstatera att genom att ha Daniel på dagis i 6 timmar per dag har jag minskat mina möjligheter att jobba från ca 8 timmar till 4,5-5,5 timmar per dag.
Hoppas på att kunna göra en lite mer positiv utvärdering i slutet av nästa vecka.
Det finns hopp. För just nu sover Daniel lugnt och fint på soffan, så jag har kunnat jobba i lugn och ro i över 2,5 timmar.
fredag 5 september 2008
Nya ord
Daniels språkutveckling har satt fart. Nya favoriten är "lobbalobbalobba..." som kan upprepas i oändlighet.
Tidigare språkbruk inkluderade t.ex.:
"atten" - tillsammans med framsträckt glas. Han vill alltså ha vatten.
"vov-vov-vovann" är alla djur på fyra ben. Framför allt hundar och hästar.
En morgon när det var dags att gå iväg så satte han sig framför mig och sa "skona" och sedan "foten".
"äta" kan han säga. Och "titta" och "sitta".
"Bobbarna" är allt som är bra på tv.
"den" (förstärkt med pekande) och "nej" är andra ord som används då och då.
"Tack, tack" har han sagt länge, men nytt är att han kan dricka upp drycken eller äta upp maten och lämna tallrik/glas till mig och DÅ säga "tack, tack".
"Skål" är en annan favorit.
Igår var det debut igen för ett nytt ord. Vi gick till lekparken, och jag parkerade vagnen vid sandlådan som vanligt. Men Daniel pekade till andra avdelningen, på andra sidan staketet, och sa "gung, gung, gung". Han ville inte sitta i sandlådan, utan ville till gungorna.
Tidigare språkbruk inkluderade t.ex.:
"atten" - tillsammans med framsträckt glas. Han vill alltså ha vatten.
"vov-vov-vovann" är alla djur på fyra ben. Framför allt hundar och hästar.
En morgon när det var dags att gå iväg så satte han sig framför mig och sa "skona" och sedan "foten".
"äta" kan han säga. Och "titta" och "sitta".
"Bobbarna" är allt som är bra på tv.
"den" (förstärkt med pekande) och "nej" är andra ord som används då och då.
"Tack, tack" har han sagt länge, men nytt är att han kan dricka upp drycken eller äta upp maten och lämna tallrik/glas till mig och DÅ säga "tack, tack".
"Skål" är en annan favorit.
Igår var det debut igen för ett nytt ord. Vi gick till lekparken, och jag parkerade vagnen vid sandlådan som vanligt. Men Daniel pekade till andra avdelningen, på andra sidan staketet, och sa "gung, gung, gung". Han ville inte sitta i sandlådan, utan ville till gungorna.
måndag 1 september 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
