Försäkring

Hm, det kommer påminnelsefakturor från Daniels olika besök på akuten här i november, ni vet, när han hade först en brännskada och sedan fick en kraftig maginfluensa.
Vi och sjukhuset har skickat fakturorna till försäkringsbolaget (reseförsäkring som ska täcka sjukvårdskostnader) men tydligen så har de inte betalat alla...

Daniels walkabout

Igår skrämde Daniel mig ordentligt. Han smet nämligen ut! Jag visste att han var ute på lilla verandan framför huset, men den har staket och grind. Men grinden var tydligen inte stängd ordentligt. Jag satt vid datorn och jobbade, och så plötsligt så insåg jag att jag inte hört Daniel på någon minut, utan ljuden utifrån kom från Mickey, hunden. När gick han ut? Tittade ut - ingen Daniel. En snabb koll inne: ingen Daniel vad jag kunde se. På med skorna och ner för trappen ut på (den hårt trafikerade) gatan. Ingen Daniel i sikte. Åt vilken håll skulle jag springa och leta???
Då plötsligt insåg jag att det var folk ute och gick med hundar på båda sidorna, så jag skrek "Har någon sett ett litet barn?". Några stannade och pekade mot lilla apoteksbutiken längre ner på gatan. Jag sprang ditåt, och där stod en kvinna med Daniel i famnen och pratade med polisen på sin mobiltelefon. Hon hade varit inne på läkarkliniken tvärs över gatan och genom fönstret sett honom komma ut från grannens uppfart (det var därför jag inte såg honom, han hade gått över gräsmattan till grannens trapp, som är skymd). Den fanastiska kvinnan hade sprungit ut, stoppat trafiken och skyndat sig över gatan och lyft upp honom. Totalt hade det nog gått 5 minuter från att han rymt tills jag fick tillbaka honom, men det var nog de värsta minuterna i mitt liv.
Vår gata är som sagt hårt trafikerad, alla kör för fort och det står bilar parkerade överallt som skymmer sikten. Nej, usch, jag vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt.
Jag ska aldrig mer lita på att andra stänger grinden efter sig ordentligt när de går.

RockBand

Kelsey fick ett Wii spel (ett TV-spel) som heter RockBand i födelsedagspresent. Med spelet följer en gitarr, ett trumset och en mikrofon. På TV-skärmen spelas en låt, och så ska man spela med på instrumenten och sjunga. Instruktioner kommer upp på skärmen och det finns flera svårighetsgrader.

Jättekul spel! Det tyckte även Daniel, som genast grabbade mikrofonen och började sjunga, men helst även hade spelat trummor och gitarr också, samtidigt.

Nedanstående video visar ett av de allra första försöken att få ordning på instrumenten och försöka förstå hur man gör.

Kelsey 14 år idag!

Idag fyller min styvdotter Kelsey 14 år. Daniel och jag övade hela dagen, medan Alison och Kelsey var i skolan, på att säga "Happy Birthday Kelsey!"

Kelsey får en intressant födelsedagspresent: idag har hon träffat sin blivande styvpappa för första gången. Hennes mamma ska gifta sig med denna man i maj, och tjejerna har alltså inte träffat honom förrän idag. Låter lite konstigt för oss svenskar, men det här är ett helt annat land :-) på många plan.

Han fick godkänt vid första påseendet, så det var ju bra. Nu är de på väg till födelsedagskalas med släkten hemma hos mamman (som själv fyllde år häromdagen) och får ytterligare en chans att lära känna honom.

Hörde att det varit snökaos hemma i Stockholmstrakten. Här är snön borta igen, och det är lerigt, lerigt, lerigt. Minusgrader på nätterna och några få plusgrader på dagarna och så en sol som värmer upp rätt skönt.

Vi hade i alla fall tur med vädret

Igår förmiddags var det 11 plusgrader och solen sken. Men när som helst skulle ovädret komma, med "is-storm", dvs snöblandat, underkylt regn och minusgrader. På datorns radarbilder låg ovädret nära, väldigt nära. Vi väntade regn vilken sekund som helst. I flera timmar. Vid half två gick jag en promenad. Det går väldigt, väldigt långsamt att gå, men det gick. Vid 2 följde Daniel med ut på bakgården och lekte, medan jag satt i solen. Det måste ha varit minst 15 grader varmt och jätteskönt. Inte förrän sent på kvällen kom regnet äntligen, men inga större mängder. I morse vare det vitt på marken, och just nu singlar stora, vita flingor ner från skyn, samtidigt som solen skiner.

Hur kan en tvååring äta så mycket?

Hur kan en tvååring vräka i sig sådana kopiösa mängder mat? Det undrar jag varje gång Daniel har en "ätar"-period. Till frukost idag har han hittills ätit en vuxenportion mjölk och flingor, en flaska välling och en halv dubbelmacka med björnbärssylt och mjukost. Och han äter fortfarande med god aptit. Vart tar det vägen?

Läste någonstans att om ett barn fortsätter att växa lika snabbt som de gör första två åren, skulle de vara i storlek och vikt som en elefant när de börjar skolan. När man ser Daniel äta så förstår man jämförelsen.

Trist

Det är tråkigt att ha lunginflammation. Om jag anstränger mig det allra minsta så börjar jag hosta tills jag antingen är helt utmattad eller kräks. Tycker att jag borde vara mycket bättre nu, men det lär väl ta sin tid. Bara det faktum att jag börjar bli otålig och VILL göra saker är väl ett tecken på att jag börjar bli bättre. Det känns som om jag är på väg att vakna upp efter två veckors dvala.

Jim var hemma i två dagar igen för att ta hand om mig och Daniel (som är frisk, men sympatihostar lite då och då). Dessvärre tillbringade Jim största delen av de två dagarna sovande, ty även han blev sjuk. Dock inget allvarligt, och han är redan på bättringsvägen. Tjejerna är dock friska.

Hade förhoppningen att våren skulle framskrida i snabb takt här så att jag åtminstone skulle kunna sitta ute och njuta av frisk luft och vårsol. Och Daniel skulle kunna springa runt och busa med hunden eller misshandla växtligheten. Men sådan tur har vi inte haft. Det har blivit vinter igen, med minusgrader och ett och annat snöfall. Nu ska det bli riktigt otrevligt i helgen med någon minusgrad och snöblandat regn. Ingen sol och värme i 10-dagarsprognosen.

Akuten

Igår var jag helt klart på bättringsvägen, men idag vaknade jag och kände mig sämre än någonsin, med hög feber, hosta som fick mig att kräkas upp ett spännande skum mm

Jim var på något uppdrag några timmar från stan, så hans syster hämtade Kelsey från skolan så att hon fick ta hand om Daniel medan vi åkte till akuten.

Ni vet hur det är hemma i Sverige när man kommer in med en förkylning. Läkarna är inte så himla glada, det känns som om det finns risk för att man ska bli utslängd med orden "du har influensa, det kan ta två veckor, kom tillbaka om du är döende".

Här fick jag istället dropp och andningsbehandling medan vi väntade på provsvar (de tog typ 8 rullar blod från båda armarna) och röntgenplåtar (4 plåtar på lungorna). Och så fick jag en skål is att äta och salta kex.

Så kom röntgenplåtarna. Jag har lunginflammation i ena lungan. De var inte helt säkra på om de ville skicka hem mig eller lägga in mig, men efter antibiotika i droppet och när febern gått ner så fick jag åka hem. Med stränga order att komma tillbaka i morgon för att se om lunginflammationen verkar gå åt rätt håll.

Nu ska jag testa nya medicinen. Förrutom antibiotikan (som jag ska börja med i morgon) fick jag en hostmedicin, en inhalator och någon sorts tabletter mot slembildning. Sedan är det dags att vila lite, tror jag.

Så så roligt har jag det.

Fortfarande sjuk

En vecka har gått och här ligger jag fortfarande nedbäddad och väntar på bättre tider. Förkylningen var en influensa med allt från feber till snuva och hosta. Nu har febern gett sig, men hostan är den värsta jag haft på många, många år och det är mycket svårt att sova. De senaste dagarna har jag i alla fall kunnat gå upp en hel del, och i torsdags och fredags har Jim jobbat och tjejerna varit i skolan, så då är det bara att passa Daniel efter bästa förmåga. Han tycker att jag är jättetråkig och det är pappa som gäller till 100% nu. Vad ska man med en sjuk, tråkig mamma till???

Utvecklingen går i stormsteg. Daniel växlar utan problem mellan språken, fast det är ganska svårt att förstå vad han säger. Fast häromkvällen tänkte jag ge honom en flaska vatten att ha tillhands i sängen, och då sa han "jag vill ha i glas". Åtminstone lät det precis så. Fast jag har nog aldrig hört honom säga "jag" tidigare, så jag kanske hörde fel.

Det händer också att han går in i badrummet, pekar på toaletten och säger "bajsa" och börjar klä av sig. Så en dag så hjälpte Jim honom upp på toaletten och han bajsade faktiskt! Och var väldigt, väldigt stolt när han skulle berätta. Nu har han fått en barninsats till toaletten, så vi får väl se om det blir fler gånger.

Våren tycks ha bestämt sig för att komma. Även om det blir kyligt ibland så har vi haft över 15 grader under flera dagar. På bakgården har några av växterna försiktigt börjat växa till sig. Inga blommor än, men det är nog inte långt borta.

Väder och vind

När vi gick in för landning såg vi mycket snö på marken. Det har varit kallare här än hemma, och det låg fortfarande ett fläckvis tjockt snölager på tomten här.

Men medan jag sovit bort helgen så har det blivit vår, med runt 15 grader i solen. All snö är borta, och när jag vaknat till live vid 5 på eftermiddagen idag (söndag) så satt jag ute en stund i solen och drack kaffe i solen. Inte dumt. Även i morgon blir det runt 15 grader och sol. Kommande dagar blir det ännu varmare, upp till 17 grader, men regn.

Sjuk i USA

Vi kom fram som planerat sent i fredags kväll, efter en ovanligt vilsam resa. Av okänd anledning hade vi nämligen blivit uppgraderade till Business class, vilket innebar en oerhörd lyx när det gäller bekvämlighet, utrymme, mat mm. Daniel sov till och med i flera timmar i sin nedfällda stol som faktiskt blev en riktigt bekväm säng. Själv sov jag bara någon halvtimme, tyvärr.

Mina enda klagomål är att det är så gott utrymme att det inte går att nå prylar i stolsfickan framför sig, när man är fastspänd. Och att Daniels nya säkerhetsbälte inte riktigt är avpassat för denna typ av flygstolar. Den övre remmen ska spännas fast runt stolsryggen och den utfällbara brickan på stolens baksida ska hindra att den åker ned. Men på dessa stolar finns inga matbrickor. Så bältet åkte ner lite hela tiden.

Och så har varken personal eller medpassagerare samma tolerans för omkringspringande barn i business class. Passagerarna vill vila/sova/läsa/jobba och inte bli störda. Om vi betalat för att flyga business hade jag nog inte brytt mig om det, men nu var det lite jobbigt när Daniel ville springa runt och skrika. Jag bara väntade på att någon skulle komma och säga ifrån och skicka bak oss till turistklass. Men det var visst fullt där, så risken var nog inte så stor. På det stora hela uppförde sig Daniel ändå mycket exemplariskt och jag var väldigt, väldigt stolt över honom. Innan vi klev av så sa faktiskt ett par av medpassagerarna också uppskattande att han skött sig mycket bra.

Som väntat hade resan negativ effekt på våra förkylningar. Jag är jättesjuk sedan i går (lördag) eftermiddag, men otrevlig hosta, snuva och feber, och Daniel har dessutom åkt på någon magsjuka. Han verkar dock redan vara på bättringsvägen. Önskar att jag kunde säga detsamma om mig själv.

Nu när jag inte ammar längre kan jag ju använda mig av de amerikanska dundermedicinerna mot förkylning. De funkar faktiskt rätt bra, förrutom att man istället blir utslagen av biverkningarna. Värst är medicinen mot täppt näsa som funkar bra, men som ger en oro i kroppen som gör att jag inte kan sova, trots att jag är jättetrött. Men det kan ju vara trevligt med lite variation i eländet.

Utmanad

Jag har blivit utmanad. Ska lägga ut bild nr 6 ur datorns sjätte bildmapp på bloggen.

Och det kan jag väl göra. Det är bara det att den sjätte bildmappen i min dator är min bloggmapp. Så här kommer favorit i repris.

Daniel med nya pulkan som han fick av morfar en dag när det faktiskt fanns lite snö på marken. Det var för mörkt ute för att fota, så vi fick ta bilden inne.

Så här ser utmaningen ut:
* Gå in i mappen Mina bilder
* Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
* Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den
* Utmana sex andra personer och länka till dem, samt tala om för dem att dom är utmanade

Eftersom jag inte kommer på några andra bloggare att umana så kan ju dusom läser detta känna dig utmad. Om du nu har en blogg.

Ketchup

Min son har blivit beroende av ketchup. Han försöker plocka flaskan ur kylen så fort han kommer åt. Och äter skedvis av bara ketchup när han har chansen. Vad värre är: han doppar allt från potatis till sockerärtor och äppelbitar (!) i ketchupen och äter med god aptit.
Dessvärre (eller kanske "som tur var"?) är han lite känslig för att äta tomat i större mängder, så jag måste begränsa intaget.

Packad och glad

Ja, färdigpackad i alla fall.
Inför resan till USA. Känns bra. Att vara färdigpackad alltså. Själva resan ser jag inte fram emot. Däremot att komma fram.
Hur lång tid resan tar? Vi ska vara på Arlanda kl 10 och landar i Ohio kl 20.39 amerikansk tid, vilket är kl 02.40 svensk tid. Därefter 2 timmar med bil. Låt oss hoppas att vi lyckas sova lite på vägen.

Ett och ett halvt ton hö

Så mycket ätar stallets två hästar på några få månader. Igår var vi och hämtade hö längst ut på värmdö. Det krävdes två bilar med hästsläp för att få hem det, och stackars Karin och Anneli fick bära och bära och bära. Även Karins dotter bar ett antal tunga höbalar. Duktigt jobbat, tjejer!!! Gissa om de var trötta efteråt. Vem behöver gå på gym när man har häst?
Själv fick jag ont i ryggen efter två balar, så det var bara att ge upp. Och så var Daniel med och behövde passning. Det kändes inte helt bra att stå brevid och titta på när de andra släpade och bar, kan jag väl säga. Man vill ju göra sitt, men samtiligt vågar jag inte ta några risker med ryggen.
Hoppas hästarna uppskattar slitet!

Snökaos

Så här såg det ut i Södra Ohio i veckan som gick. Snöakaos. Skolorna var stängda i flera dagar och många saknade el. I helgen blev det varmare, +9 grader idag, så snön är väl borta vid det här laget. Fast på tisdag ska det bli minusgrader och snöa igen. Men på fredag, när Daniel och jag kommer hem till Ohio, ska det bli tio plusgrader eller mer.

Det är Kelsey som fotat.