Nybörjare

Så kändes det att börja rida igen efter två år, en förlossning och ryggoperation. Det var jättekul, men gick inte så bra. Händerna levde sitt eget liv, några decimeter över platsen där de skulle befinna sig. Och jag hade ingen koll på vart skänklarna (benen) egentligen befann sig.

Dags att ta till experthjälp! Jag har i många år velat pröva "centrerad ridning" á la Sally Swift, efter att ha läst hennes bok. Centrerad ridning går ut på att lära sig att hantera sin egen kropp först, så att hästen slipper hantera ryttarens obalans, okonsekventa signaler och annat som stör ett harmoniskt samarbete.

Det finns ju inte så många centrerad ridning-instruktörer i Sverige. Men som tur var finns det en nära till hands: Annelie, som driver stallet vi just flyttat till, är sedan en tid tillbaka utbildad tränare i centrerad ridning!

Återstod att lösa barnvaktsproblemet - vad gör jag av Daniel medan jag rider? Det löste sig också bra. Karin, Jempes andra ägare, har två ridintresserade döttrar. Den yngsta, Johanna, är 14 år och vill satsa på ridningen och tänker sig en framtid inom hästbranchen. Hon vill också pröva centrerad ridning. Och hon har velat sitta barnvakt sedan Daniel föddes.

Så nu åker vi till stallet 1-2 gånger i veckan och hjälps åt med både Daniel och Jempe. Och så har vi delat på ridlektioner och rider 20-25 minuter var. Medan jag rider står Johanna och försöker trösta och hålla i en gråtande Daniel som vill springa in till mig och hästen. Vet inte vem av dem det är mest synd om, men det är nog nyttig träning för dem båda.

Det är jättekul att rida på det här sättet. Istället för att fokuera på allt som inte fungerar, så gör man enkla övningar som får kroppen att slappna av och hamna rätt i sadeln. Och så helt plötsligt så känner man hur både man själv och hästen slappnar av och allt blir lekande enkelt. Jempe gillar det jättemycket, det märks. Det är lika kul att titta på när Johanna rider och se förvandlingen.

Övningarna är lite annorlunda, t.ex. att tänka sig att man har ögon i magen/höfterna som ser vartåt man är på väg när man svänger, och att öva på att tänka innan man gör något, t.ex. att tänka sig halten, tänka efter hur det känns att stå stilla, innan man utför det. Målet är att man inte ska behöva göra några medvetna rörelser, utan att det ska räcka att tänka för att kroppen ska göra de små justeringar som behövs för att hästen ska stanna.

Eftersom jag har problem med stela axlar, armar och händer (troligen delvis pga av att jag tillbringar mycket tid med att gå och bära på 12 kg Daniel eller skjuta barnvagn framför mig, dvs väldigt statisk belastning) så är en av mina viktigaste övningar att trava i fältsits (stående och lätt framåtlutad) med händerna på Jempes skuldror, för att känna in hans rörelser. Sedan är tricket att behålla känslan och förmågan att följa med, när jag övergår till att rida lätt.
Det går rätt bra.

Igår övade vi själva, utan tränare, i regnet.