Träningsvärk

Det har jag det. Värst i magmusklerna och lite i benen, ryggen och nacken. Träningsvärken beror på att jag har ridit! Jag som för bara några veckor sedan trodde att jag aldrig skulle våga sätta mig på en häst igen, pga risken för smärta i ryggen. Men det var några veckor - eller kanske månader - sedan jag kände någon smärta i ryggen pga stötar.

Det var nästan två år sedan jag red sist. Då var jag i sjunde månaden, hade diskbråck och Jempe reste sig på bakbenen när vi blev lite osams om vart vi skulle rida. Det kändes som om det var dags att lägga av då.

Mitt diskbråck opererades i mars förra året (när Daniel var 10 veckor), och det kan ta ett år eller lite mer innan man vet säkert hur bra resultatet blir. Tidigare i våras upptäckte jag ju att jag kan kratta löv utan att det gör ont. Det kändes som ett mirakel. Men stötdämpningen trodde jag att jag skulle få fortsatt problem med resten av livet. Det fanns ju inte mycket diskvätska kvar i disken efter upprepade diskbråck.

Nu kändes det plötsligt helt rätt att pröva att rida. Och det gick bra! Planen var att bara skritta runt lite i fem-tio minuter för att pröva lite försiktigt, men som vanligt gick det inte att lägga av när jag väl satt där på Jempes rygg. Det var så ROLIGT! Och eftersom det inte gjorde ont i skritten så prövade jag lite trav också. Och galopp. Båda varven. Det gick till och med att sitta i traven. Kanke mycket för att Karin gjort underverk med sin ridning, han är så väldigt mjuk och fin nu. De har tränat klassisk dressyr under våren och ska fortsätta med det.

Jag red bara i tio minuter. Magmusklerna gjorde sig till känna efter halva tiden. Och idag känner jag av dem ordentligt. Ska försöka rida igen på tisdag. Om träningsvärken släppt tills dess. Det får nog bli max 10 minuter igen.