En fin dag gick vi till Bandängen för att pröva plaskpoolen.
Det var kallt!
Men Daniel hade kul!
Sedan provade vi sandlådan. Hink- och spadetekniken har utvecklats ordentligt sedan tidigare försök (då Daniel hellre åt sand än lekte). Men fortfarande krävs koncentration.
Och det är kul att se honom leka med och härma andra barn.
söndag 29 juni 2008
Ny favoritleksak
Vi köpte en shoppingvagn till Daniel. Det är hans nya favoritleksak som han rullar omkring med i lägenheten mest hela tiden.
Kolla körtekniken! Daniel klarar vilka hinder som helst!
Med följde leksaksmat i plast och några kartonger och "konservburkar". Vad ska man välja?
Kolla körtekniken! Daniel klarar vilka hinder som helst!
Med följde leksaksmat i plast och några kartonger och "konservburkar". Vad ska man välja?
Och så medföljde en liten kundkorg också!
lördag 28 juni 2008
I Eskilstuna hälsade vi på Karina
Gripsholm
Häromdagen gjorde vi en kort utflykt till Eskilstuna, där vi inte alls hann med det vi tänkte göra, eftersom vi stannade och åt våfflor vid Gripsholms slott och sedan gick runt och tittade där.
Det var kallt!
Det var kallt!
Daniel testade fönstersmygar.
Och här syns han bakom galler. Om man tittar noga.
Fin utsikt över Mariefred.
Tiden går
Jäklar vad snabbt tiden går. Önskar att jag kunde säga att blogguppehållet berodde på lathet och semester, men vi har jobbat och slitit hårt, Jim och jag.
Nu ska jag försöka hinna ifatt lite med bloggandet.
Här är en historisk bild:
Daniel sover i sin nya egna säng. Han verkar gilla den och sover hela nätterna igenom, även om han brukar somna i vår säng först.
Nu ska jag försöka hinna ifatt lite med bloggandet.
Här är en historisk bild:
Daniel sover i sin nya egna säng. Han verkar gilla den och sover hela nätterna igenom, även om han brukar somna i vår säng först.
torsdag 26 juni 2008
onsdag 25 juni 2008
Här ska grillas!
tisdag 24 juni 2008
Gröna Lund, Midsommar mm
Oj, vad jag ligger efter med bloggandet. Vi har tydligen haft fullt upp...
Här kommer i alla fall några bilder för att kompensera en smula.
Ovan: Dagen före midsommarafton var vi på Gröna Lund ett helt gäng. Och jag lyckades bara ta en enda bild som går att blogga! Daniel sitter vid barn-Pariser-hjulet och försöker hitta något ätbart i skötväskan.
Midsommar firades traditionsenligt i Knivsta. Trots hot om regn så var det bara från poolen det kom ett och annat stänk.
Kalle (syskonbarn av modellen äldre) bjöd Erik (bilden, syskonbarn modell yngre, på besök från Australien) på en åktur på motorcykeln som inhandlades i vintras.
Min syster Eva, normalt bosatt i Sydney, har flytt den Australiska vintern för svensk sommar"värme".
Och moster Ingegerd kom upp från Göteborg. Pappa i bakgrunden.
Här kommer i alla fall några bilder för att kompensera en smula.
Ovan: Dagen före midsommarafton var vi på Gröna Lund ett helt gäng. Och jag lyckades bara ta en enda bild som går att blogga! Daniel sitter vid barn-Pariser-hjulet och försöker hitta något ätbart i skötväskan.
Midsommar firades traditionsenligt i Knivsta. Trots hot om regn så var det bara från poolen det kom ett och annat stänk.
Kalle (syskonbarn av modellen äldre) bjöd Erik (bilden, syskonbarn modell yngre, på besök från Australien) på en åktur på motorcykeln som inhandlades i vintras.
Min syster Eva, normalt bosatt i Sydney, har flytt den Australiska vintern för svensk sommar"värme".
Och moster Ingegerd kom upp från Göteborg. Pappa i bakgrunden.
Bollkul på midsommar
Ett glas vatten
torsdag 19 juni 2008
Hemma!
Nu är vi hemma i Stockholm, Jim, Daniel och jag. Äntligen! Det blev en lång resa och höll på att bli ännu längre. När vi kom till gaten i Chicago fick vi nämligen veta att United airlines hade bokat in oss på ett redan överfyllt plan. De satte oss på väntelistan, med 9 passagerare före. Och vi fick veta att det inte var troligt att vi skulle komma med!
Men skam den som ger sig. Jag blev förbannad och sa att det kändes väldigt orättvist att vi skulle bli bestraffade IGEN för ett misstag som SAS gjort när de inte bokat om Jims första biljett till dagen innan och vi tvingades stanna en natt på hotell. Killen som hjälpte oss sa att planet var fullt och att han tyvärr inte kunde göra något. Och väntelistan hade sina regler som han inte kunde göra något åt.
En kvinnlig kollega (med ordentligt rund bebis-mage) tittade på oss och ställde sig vid sin dator och tryckte på lite knappar, innan hon sa "41 G och H" och "blockera raden" till killen vi pratade med. Efter lite snack dem emellan så fick vi dessa två platser och kommenteren "detta är väldigt, väldigt ovanligt, att någon får gå före i kön på det här sättet". Puh!
Resan gick bra, och syrran (Eva, nyligen hemkommen från Australien) hämtade på Arlanda och körde oss till andra syrrans hus i Knivsta. Där väntade Daniels morfar, en kopp kaffe och en säng för efterlängtad vila. På kvällen åkte vi hem till lägenheten och fick, som vanligt, börja med att dammsuga, damma och köpa mat.
Daniel somnade vid tio och Jim och jag några timmar senare, och sen sov vi alla till 10 på morgonen. Jäklar vad skönt det är att sova hemma i vattensängen. Och så tyst det är här jämfört med huset i Portsmouth, där vi hör trafiken utanför fönstret dygnet runt.
Hela eftermiddagen och halva kvällen idag har jag haft ett möte på jobbet, och Jim har varit hemma med Daniel. På kvällen gick vi och sedan och tittade på dagiset där Daniel ska börja den 27 augusti. Nybyggt och fräscht, men rätt liten gård att leka på. Får se om de tänker svara i telefonen så att vi kan boka in ett besök, se insidan också och träffa personalen.
Nu är det läggdags. Daniel och Jim sover redan.
Men skam den som ger sig. Jag blev förbannad och sa att det kändes väldigt orättvist att vi skulle bli bestraffade IGEN för ett misstag som SAS gjort när de inte bokat om Jims första biljett till dagen innan och vi tvingades stanna en natt på hotell. Killen som hjälpte oss sa att planet var fullt och att han tyvärr inte kunde göra något. Och väntelistan hade sina regler som han inte kunde göra något åt.
En kvinnlig kollega (med ordentligt rund bebis-mage) tittade på oss och ställde sig vid sin dator och tryckte på lite knappar, innan hon sa "41 G och H" och "blockera raden" till killen vi pratade med. Efter lite snack dem emellan så fick vi dessa två platser och kommenteren "detta är väldigt, väldigt ovanligt, att någon får gå före i kön på det här sättet". Puh!
Resan gick bra, och syrran (Eva, nyligen hemkommen från Australien) hämtade på Arlanda och körde oss till andra syrrans hus i Knivsta. Där väntade Daniels morfar, en kopp kaffe och en säng för efterlängtad vila. På kvällen åkte vi hem till lägenheten och fick, som vanligt, börja med att dammsuga, damma och köpa mat.
Daniel somnade vid tio och Jim och jag några timmar senare, och sen sov vi alla till 10 på morgonen. Jäklar vad skönt det är att sova hemma i vattensängen. Och så tyst det är här jämfört med huset i Portsmouth, där vi hör trafiken utanför fönstret dygnet runt.
Hela eftermiddagen och halva kvällen idag har jag haft ett möte på jobbet, och Jim har varit hemma med Daniel. På kvällen gick vi och sedan och tittade på dagiset där Daniel ska börja den 27 augusti. Nybyggt och fräscht, men rätt liten gård att leka på. Får se om de tänker svara i telefonen så att vi kan boka in ett besök, se insidan också och träffa personalen.
Nu är det läggdags. Daniel och Jim sover redan.
måndag 16 juni 2008
På flygplatsen igen
Daniel somnade vid 10 och sov hela natten! Otroligt, det har inte hänt på flera månader. Vaknade inte ens och var hungrig.
Vi var uppe vid 6.30 i morse, alla på strålande humör och utsövda. Vilken skillnad från igår!
Var på flygplatsen vid 8 och fick reda på att planet 10.34 var fullt, men vi hamnade på väntelistan.
Jim åkte och lämnade bilen på vårt första hotell och tog deras minibuss tillbaka. Under tiden tittade Daniel och jag på alla flygplatsaktiviteter genom de stora fönstren.
Och så gjorde vi ett besök i presentaffären där vi hade sönder en vätskefylld leksak. Sen åt vi frukost och så gick vi igenom säkerhetskontrollen. Skönt att vara två i säkerhetskontrollen, när man ska upp med allt på bandet, ta av sig skorna och även fälla ihop vagnen och lägga den på bandet. Men tji fick jag, för Jim hade valts ut till extra säkerhetskontroller, så de tog honom lite åt sidan. Så jag fick klara mig själv (och Daniel) ännu en gång. Det var nästan bara vi där, så det var inte alls så stressigt som det brukar vara.
Sedan väntade vi. Och väntade. Planet skulle gå 10.34, men vid den tidpunkten så hade planet fortfarande inte landat och det fanns ingen personal vid gaten. Hm.
Det planet kom strax före 11 och lyfte kvart över, utan oss. Vi fick inte plats. Kanske lika bra, för Daniel sov.
Nu är klockan kvart i 12. Jim har just matat Daniel med gröt och det nya planet har landat - i tid. Verkar lovande.
Vi var uppe vid 6.30 i morse, alla på strålande humör och utsövda. Vilken skillnad från igår!
Var på flygplatsen vid 8 och fick reda på att planet 10.34 var fullt, men vi hamnade på väntelistan.
Jim åkte och lämnade bilen på vårt första hotell och tog deras minibuss tillbaka. Under tiden tittade Daniel och jag på alla flygplatsaktiviteter genom de stora fönstren.
Och så gjorde vi ett besök i presentaffären där vi hade sönder en vätskefylld leksak. Sen åt vi frukost och så gick vi igenom säkerhetskontrollen. Skönt att vara två i säkerhetskontrollen, när man ska upp med allt på bandet, ta av sig skorna och även fälla ihop vagnen och lägga den på bandet. Men tji fick jag, för Jim hade valts ut till extra säkerhetskontroller, så de tog honom lite åt sidan. Så jag fick klara mig själv (och Daniel) ännu en gång. Det var nästan bara vi där, så det var inte alls så stressigt som det brukar vara.
Sedan väntade vi. Och väntade. Planet skulle gå 10.34, men vid den tidpunkten så hade planet fortfarande inte landat och det fanns ingen personal vid gaten. Hm.
Det planet kom strax före 11 och lyfte kvart över, utan oss. Vi fick inte plats. Kanske lika bra, för Daniel sov.
Nu är klockan kvart i 12. Jim har just matat Daniel med gröt och det nya planet har landat - i tid. Verkar lovande.
Hästar, hästar överallt
Cincinnati är tydligen full av hästar. När vi stannade och tankade så stod en hästtransport brevid oss, med två unga fullblod som inte hade tid att prata med mig. Det var bara en liten bit från galoppbanan, med ett enormt stallområdet, med rad efter rad med öppna stallar.
När vi kom tillbaka till hotellet stod två ridande poliser där och band sina hästar vid två lyktstolpar. Poliserna skulle visst äta på restaurangen på vårt hotell, varifrån de hade full uppsikt över hästarna tvärs över gatan.
Gick och hälsade på hästarna, som var måttligt intresserade av att prata med mig. De jobbade ju! Kan i alla fall rapportera att det var två mycket välskötta hästar, med skinande, oljade hovar och välskött utrustning. Tror aldrig att jag sett så välskött och mjukt läder någonsin.
Sedan kom en vagnshäst travande förbi. Hotellet i bakgrunden.
När vi kom tillbaka till hotellet stod två ridande poliser där och band sina hästar vid två lyktstolpar. Poliserna skulle visst äta på restaurangen på vårt hotell, varifrån de hade full uppsikt över hästarna tvärs över gatan.
Gick och hälsade på hästarna, som var måttligt intresserade av att prata med mig. De jobbade ju! Kan i alla fall rapportera att det var två mycket välskötta hästar, med skinande, oljade hovar och välskött utrustning. Tror aldrig att jag sett så välskött och mjukt läder någonsin.
Sedan kom en vagnshäst travande förbi. Hotellet i bakgrunden.
Hotellrum
Enligt planerna skulle vi nog befinna oss en några km över Grönland just nu. Istället sitter vi på ett hotellrum i Cincinnati igen.
Morgonen började inte bra! Daniel sov bara i två timmar, vaknade och gallskrek hysteriskt i nästan en timme och sov sedan i ytterligare en timme. Vilket innebar att Jim och jag bara sov i ca 3 timmar. Inte bra inför en lång resa. Och det blev bara värre....
När jag hade checkat i morse och det var Jims tur (vi hade bokat separat, så vi fick checka in en i taget) så hittade de honom inte i datorn! Vi hade datorn med och det fanns ett gratis trådlöst nätverk att koppla upp sig på för att hitta mailet med bokningsnummer och allt, men det hjälpte inte. Hans bokning fanns inte i deras dator, och det var fullbokat.
Vad som hänt, enligt United Airlines, som vi skulle flyga med från Cincinnati till Chicago, var att SAS bokat oss på ett plan som skulle gå 12.15, men som ställdes in. Daniel och jag blev ombokade till det tidigare planet. Men Jim fick bara ett meddelande om att hans resplaner ändrats till det tidigare planet, men bokningen ändrades aldrig.
Det intressanta är att Jim ringde både SAS och United här omdagen för att se till att jag får vegetarisk mat och att vi skulle få sitta tillsammans, trots att vi inte bokat samtidigt. Det gick hur bra som helst då att hitta hans bokning, och han fick besked om sittplatser och allt. Men nu fanns han alltså inte i datorn. De försökte ringa SAS, men SAS hade inte öppnat ännu. Vi kollade på datorn efter nummer och Jim ringde.
Efter mycket väntan så fick vi besked från SAS att de fixat så att hans bokning skulle synas. Men de allt mer stressade kvinnorna vid incheckningen hittade honom fortfarande inte. Och planet var som sagt fullt utan honom. Och klockan gick. När klockan var 20 i 10 (planet skulle gå 10.15, med ombordstigning 9.45), så sa jag ifrån att vi måste veta om han kommer med eller inte. Om de inte kunde garantera att Jim kom till Chicago på något sätt i tid för att hinna med planet till Stockholm, så fick de lasta av mitt och Daniels bagage och boka om oss också, så att hela familjen fick resa tillsamman. Så blev det tillslut.
Nu är vi inbokade på ett plan i morgon 12.15 från Cincinnati, men det blir lite dåligt med tid i Chicago då om det blir förseningar. Och det kan det bli, för det är några riktigt otrevliga åskväder på väg häråt. Vi ska kolla vädret under kvällen och ev boka om till tidigare plan. Kanske det 10.15. Det finns platser på alla morgonplan, så det är bara att ringa och boka om. Landar alltså i Sverige ett dygn senare än planerat.
Men vad skulle vi göra ett dygn till här i Cincinnati? Åka hem till Portsmouth? Det är två timmar dit. Och två timmar tillbaka till flygplatsen i morgon bitti. Inte kul om det verkar som om vi måste ta 7-planet. Jim ringde Mick för att höra om han hade plats på sitt hotell. Bra med hotellchefer i bekantskapskretsen... Så nu bor vi något mera ståndsmässigt än i går. Jaccuzzi-sviten var nämligen ledig. Vi har vardagsrum, kök, badrum, två bra korridorer för Daniel att spinga i och ett stort sovrum med Jaccuzzi.
Morgonen började inte bra! Daniel sov bara i två timmar, vaknade och gallskrek hysteriskt i nästan en timme och sov sedan i ytterligare en timme. Vilket innebar att Jim och jag bara sov i ca 3 timmar. Inte bra inför en lång resa. Och det blev bara värre....
När jag hade checkat i morse och det var Jims tur (vi hade bokat separat, så vi fick checka in en i taget) så hittade de honom inte i datorn! Vi hade datorn med och det fanns ett gratis trådlöst nätverk att koppla upp sig på för att hitta mailet med bokningsnummer och allt, men det hjälpte inte. Hans bokning fanns inte i deras dator, och det var fullbokat.
Vad som hänt, enligt United Airlines, som vi skulle flyga med från Cincinnati till Chicago, var att SAS bokat oss på ett plan som skulle gå 12.15, men som ställdes in. Daniel och jag blev ombokade till det tidigare planet. Men Jim fick bara ett meddelande om att hans resplaner ändrats till det tidigare planet, men bokningen ändrades aldrig.
Det intressanta är att Jim ringde både SAS och United här omdagen för att se till att jag får vegetarisk mat och att vi skulle få sitta tillsammans, trots att vi inte bokat samtidigt. Det gick hur bra som helst då att hitta hans bokning, och han fick besked om sittplatser och allt. Men nu fanns han alltså inte i datorn. De försökte ringa SAS, men SAS hade inte öppnat ännu. Vi kollade på datorn efter nummer och Jim ringde.
Efter mycket väntan så fick vi besked från SAS att de fixat så att hans bokning skulle synas. Men de allt mer stressade kvinnorna vid incheckningen hittade honom fortfarande inte. Och planet var som sagt fullt utan honom. Och klockan gick. När klockan var 20 i 10 (planet skulle gå 10.15, med ombordstigning 9.45), så sa jag ifrån att vi måste veta om han kommer med eller inte. Om de inte kunde garantera att Jim kom till Chicago på något sätt i tid för att hinna med planet till Stockholm, så fick de lasta av mitt och Daniels bagage och boka om oss också, så att hela familjen fick resa tillsamman. Så blev det tillslut.
Nu är vi inbokade på ett plan i morgon 12.15 från Cincinnati, men det blir lite dåligt med tid i Chicago då om det blir förseningar. Och det kan det bli, för det är några riktigt otrevliga åskväder på väg häråt. Vi ska kolla vädret under kvällen och ev boka om till tidigare plan. Kanske det 10.15. Det finns platser på alla morgonplan, så det är bara att ringa och boka om. Landar alltså i Sverige ett dygn senare än planerat.
Men vad skulle vi göra ett dygn till här i Cincinnati? Åka hem till Portsmouth? Det är två timmar dit. Och två timmar tillbaka till flygplatsen i morgon bitti. Inte kul om det verkar som om vi måste ta 7-planet. Jim ringde Mick för att höra om han hade plats på sitt hotell. Bra med hotellchefer i bekantskapskretsen... Så nu bor vi något mera ståndsmässigt än i går. Jaccuzzi-sviten var nämligen ledig. Vi har vardagsrum, kök, badrum, två bra korridorer för Daniel att spinga i och ett stort sovrum med Jaccuzzi.
Och för detta betalar vi...ingenting. Bara maten i den utmärkta restaurangen. Till kvällsmat åt jag en pizza med potatismos (!), vitlök, lök och paprika. Jättegott (faktiskt, jag ljuger inte!)
Natten till idag och i morgon natt är de fullbokade här på hotellet, så vi hade en jäkla tur.
Så efter att ha ätit frukost, sovit lite och sedan druckit kaffe, har vi gått en tur på stan och handlat en kjol åt mig och lite mer barnmat och -dryck inför resan. Och låtit Daniel leka med ett annat barn i en fontän. Jim har kollat på baseball, basket och golf på TV. Det är inget roligt att bli försenad, men det känns riktigt bra ändå nu, när vi bor så bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)