Bästa klapparna

Daniel gillar verkligen sina julklappar och leker flitigt med dem. Bussen han fick av morfar är en favorit och ska med när vi åker någonstanns. Traktoren är lite stor för att köra omkring med hemma, men några varv runt lägenheten blir det varje dag. Parkeringshuset är också flitigt utnyttjat, både av bussen och alla andra bilar, flygplan och helikoptrar som befolkar Daniels värld.

Innan jul gick vi ett par vändor till leksaksaffären, Daniel och jag, för att han skulle få visa vad han önskar sig i julklapp. Det är bara ett problem. Hans pappa har vant honom vid att han får en sak varje gång de går och handlar. Lätt att göra i USA, där man kan få en bra liten bil för en dollar (ca 7 kr). Värre här, där varje liten pryl kostar minst 30 kr. Daniel plockar åt sig vad han vill ha och byter ut vartefter så att han hela tiden har den sak med sig som han bestämt sig för, för tillfället.

Hm, hur löser man det problemet, att förklara att han faktiskt inte får något nu? Försökte att förklara att det snart var jul och att vi var där för att titta vad han vill ha i julklapp, men inte för att handla just nu? Fungerade inte riktigt bra, Daniel tyckte att vi ändå kunde handla på en gång. Försökte då förklara att vi inte hade pengar till leksaker, vi skulle ju handla smör och bröd i andra affären, och om vi köpte leksaker skulle vi inte ha pengar till det. Vid denna förklaring hörde jag andra föräldrar i butiken fnittra till. Ha, vilket barn ger upp sin leksak för att istället köpa bröd och smör? Men Daniel tittade på mig, sa "okey mamma", och la tillbaka sin leksak, tog min hand och sa "kom mamma, köpa smör och bröd!". Gissa om vi fick förvånade blickar från andra föräldrar i butiken. De kan ju inte veta att Daniel älskar att gå och välja bland olika sorters bröd. Och att han tycker att smör är godare än godis.

Nu hör jag ett förvånat "mamma, hände nu?" från sovrummet, så jag måste väl gå och titta. "Hände nu?" är en av de vanligare replikerna just nu.

Julen 2009 i bilder

Daniel och Elias myser

Eva, Erik och snögubben som har australiska eukalyptuskottar som ögon.

Sandra fick rolig julhälsning på mobilen.

Det var vi som byggde den!

Ebba testar Daniels julklappstraktor med släp.

Fler favoritklappar: parkeringshus, lekmatta, ledbuss och flygplatsfordon.

Morfar i snön

Erik i full fart i snön.

Ebba åker pulka.

Det blev en jul med massor av god mat, massor av bra julklappar, massor av folk och massor av snö!
Tyvärr kom varken den fantastiska buffén eller julklappsberget under den snygga granen med på bild.

Världen är vit!

Sommarblomster (se förra inlägget) känns riktigt gamalt nu, när världen är vit (för dagen kompletterat med strålande sol). Bloggandet har kommit ordentligt på efterkälken (kälke, haha). Det dagliga livet har liksom tagit över, eller snarare gått överstyr kanske. Så jag hinner inte skriva om det.

Nu är det jullov, och kanske, kanske blir det några inlägg till under ledigheten.

Det är dagen före dagen före dopparedagen. Jullovet började extra tidigt i år, redan igår, måndag, när de ringde från dagis vid lunch och sa att Daniel hade feber och måste hämtas. Konstigt, han mådde helt bra på morgonen. De här bilderna togs för övrigt just denna morgon:

Nu har vi ledigt fram till 7 januari! Ja, nästan i alla fall, ska kolla lite mail, skriva ett e-nyhetsbrev och lite annat smått och gott, men bara kul uppgifter.

Julklapparna är både inköpta och inslagna, mitt enda hemlagade bidrag till julbordet tillagad och står i frysen och väntar. De sista julklapparna slogs in idag. Daniel är väldigt hjälpsam, men det finns ett problem. Han tycker att kusinen Ebba ska få precis varenda julklapp. "Till Ebba" säger Daniel när han tittar på varje liten pryl. Och repeterar det när jag skriver etiketterna. Utom en del av morfars presenter som Daniel helst vill ha själv. Tur att han inte kan skriva själv ännu, då skulle det se lite annorlunda ut på etiketterna... och ikväll ska jag göra choklad och nougatcrunshgodis

Kvar på julförberedelselistan står endast julkort (ja, jag vet... i år igen!) och julbrev att maila ut. Kanske blir av före jul.

Om en liten stund ska vi ge oss ut i det vackra snölandskapet, Daniel och jag. Solen strålar och det är fantastiskt fint ute, men kallt. Vi ska till hästen och gosa lite, mocka och fixa mat. Det var ju inte riktigt tänkt att Daniel skulle med, jag hade tänkte rida ut en vända i snön. Men så blev det inte, eftersom Daniel är/var sjuk och inte kunde gå till dagis idag. Som tur var verkar han helt återställd idag, så han får stå ut med att följa med till stallet. Tänk om man kunde återhämta sig lika snabbt själv efter sjukdom!

Som ni förstår är vi i Sverige, Daniel och jag. Vi hade hoppats kunna åka tillbaka till USA över jul, men pengarna tog slut. Och Jim kan inte komma hit, så det blir ännu en jul med splittrad familj. Å andra sidan får vi ju fira jul med Eva, Erik och Ebba, som ju flyttat hem från Australien.

Daniel tycker att morfar ska komma över och följa med till stallet. Det går inte, säger jag, morfar kan inte köra bil. "Morfar kan inte köra bil. Morfar ledsen", säger Daniel. Helt korrekt. Men detta är en grabb som har lösningar på det mesta. "Morfar köra annan bilen?" tycker Daniel. Nej, det går inte det heller. "Bilen tjasig, morfar köra annan bilen" insisterar Daniel. Nej, det är inte bilen det är fel på, säger jag. "Morfar tjasig", konstaterar Daniel då.

Det är kul med en kille som pratar. Han säger så många klokheter. Det blir även mycket "nej" och "inte" också, levererat med högsta volym. En vacker dag ska jag försöka komma ihåg och skriva ner det roligaste som Daniel sagt på senare tid, men just nu kommer jag inte ens ihåg sådant som jag trodde att jag aldrig skulle glömma. Förhoppningsvis kommer minnet tillbaka snart. Eller så får han säga nya kloka saker.

Höstlöv och sommarblomster

Efter flera dagar med temperaturer på runt 10 grader eller lägre, blev det plötsligt värmebölja igen. Över 20 grader på torsdagen (perfekt eftersom det var då alla barn var ute på trick-or-treat för att få godis på kvällen) och sedan 27 grader och sol på fredag eftermiddag! Det är en märklig känsla att sitta i solen och njuta, medan höstlöven singlar ner och snart har täckt hela tomten. Samtidigt blommar de sista sommarblommorna - även jordgubbarna blommar och några bär är sakta på väg att mogna.


Daniel sitter på den lilla trappen, bredvid blommande flitiga lisor.

Den här busken fick sin höstskrud på bara några dagar.

Höstlöv och sommarblommor i en märklig kombination. Fast en hel del växter har redan vissnat ner för vintern.

Den fantastiska blomman för dagen blommar fortfarande. Den har flera lager blomblad och blommorna är mindre än de blomman för dagen jag är van vid. Vi planerade två blomman för dagen och de har växt sig fler meter upp i grannens träd (se bilden nedan) och blommar ständigt med hundratals blommor.

Halloweeeeeeen

Firar vi nu i helgen. Men redan i torsdags var det "trick-or-treat-kväll", då barnen gick runt i sina läskiga dräkter och tiggde godis. Vi var hos Grace vars gata är känd för sin mängd av barn. Många av husen är dekorerade och folk sitter utanför och delar ut enorma mängder godis till den lika oändligt stora mängden barn. Trick-or-treat varar i 1,5 timmar, och normalt är godiset slut efter en knapp timme. Men denna gång hade vi köpt på oss ordentligt och snålade (utom Daniel som slängde hela nävar i barnens påsar och så en och annan näve i sin egen...), så det blev godis över.

Barnen ska vara utklädda, men det var inte Daniel. Vi köpte en skelett-kostym för flera veckor sedan och när vi prövade den så gick allt jättebra - tills Daniel såg sig själv i spegeln. Sedan vägrade han att ta på sig den igen.

Barnen ska också gå upp till husen och säga Trick or Treat. Det gör inte Daniel. Han säger HEJ! Men det går lika bra det. Fast det tog tid den gången han försökte ge godis till herrn i huset, som försökte säga att han ville inte ha, det var han som skulle ge godis till Daniel. Han fick ge sig tillslut och ta emot godiset, och sedan gick Daniel utan att få något nytt i utbyte.


Redan i onsdags kväll gjorde Jim och Daniel en Jack-o-lantern (lykta) och satte batteridrivna värmeljus i. Daniel är mäkta stålt över sin "Daniel pumpkin".

Fredag, 27 grader

och vi njuter av värmen!

Däruppe kommer helikoptern!

Daniel njuter av värmen i bara t-shirt, blöja och gummistövlar.

Men vänta nu, där satt ju jag innan jag gick in och hämtade kameran! Då passade han allt på, Mickey!

Två dagar sol, två dagar regn

Idag är det över 20 grader igen. Och naturligtvis regnar det. Samma väder blir det i morgon, men sedan blir det sol - och under 15 grader. Varför ska det behöva vara på det viset?
Fast vi har haft några riktigt fina dagar. Sådär så att man kan sätta sig ute och njuta. I shorts och linne. Om man hinner. Men naturligtvis krockar det med hög arbetsbelastning, så medan Daniel varit ute och lekt så har jag suttit inne och jobbat.

Igår tog jag mig för att ändå sätta mig ute med en bok en stund. Å, vad skönt det var. I en halvtimme ungefär, sedan kom knotten. Många knott. Och myggen. Det var bara att ge upp.

Daniel är inte rädd för lite regn. För några timmar sedan talade han om för mig att han behövde gå ut för han behövde springa. Och så drog han på sig en för liten keps, fodrad regnjacka och gummistövlar och gick ut på bakgården och sprang. Byxor behövde han inte, sa han, för han hade ju redan blöj-byxor på sig. Jaja, när det är 20 grader ute lär han ju inte behöva byxor för värmens skull direkt. Han är fortfarande ute och har nu tvättat alla sina leksaker, bordet och mina bakgårdsskor.