På hotellet i Cincinnati

Resan har påbörjats. Med fullastad bil begav vi oss mot Cincinnati för en hotellnatt.
Så här precis innan resan kollade Jim vad hotellet fått för recentioner. Inte så bra. Luktar illa, var en av kommentarerna. Jag håller med.

Och bussarna till flygplatsen verkar gå varje halvtimme, istället för var tionde minut, som det står på hemsidan.

När vi kom och skulle checka in stod bara en man i receptionen och det var kö. Mannen i receptionen pratade uppenbarligen med en upprörd hotellgäst som ville ha fler handdukar, och det verkade ha blivit något missförstånd som tog flera upprörda telefonsamtal att lösa, medan vi väntade och väntade.

Daniel tröttnade på att vänta, och började springa runt i korridorerna.

Så småningom fick vi nycklar, och Daniel och jag gick i förväg upp till rummet, medan Jim väntade på något. Tyvärr funkade inte nycklarna. Nu sitter Daniel och jag på rmmet och väntar på att någon ska komma och fixa låset åt oss. Jim har åkt för att fixa lite mat.

Rummet är stort och fint, men luktar illa och det är varmt. Två breda sängar finns det, men de är väligt höga och går inte att flytta så att de står mot en vägg. Hoppas att inte Daniel trillar ur sängen i natt.

Och dörren går att låsa, men låses upp automatiskt om man öppnar den innifrån. Dvs Daniel kan öppna dörren. Vi har ställt sittvagnen för dörren och låst med kedja. Får hoppas att Daniel inte öppnar och klämmer sig ut.

Annars är det ett toppenhotell!

På väg

I fullastad bil på väg från Portsmouth till Cincinnati för första delen av resan.

Hej då, farmor

Daniels farmor var här och sa hej då!

De kommer att sakna varandra...

Resfeber och packningshysteri

På söndag åker vi tillbaka till Sverige. Men vi måste åka redan på lördag och övernatta på hotell för att hinna med planet på morgonen.

Resfebern har hunnit infinna sig, liksom packningshysterin. Jäklar vad med saker vi ska ha med oss. Förstår inte varför det blir så mycket varenda gång. Men man måste ju ha med kläder. Och de kläder som Daniel kan ha nu, men kommer att ha växt ur när vi kommer tillbaka i oktober, vill man ju inte lämna kvar. Skorna som passar nu måste ju med, liksom nästa storlek, eftersom fötterna verkar växa snabbt just nu. Lite leksaker ska med, liksom billiga och bra amerikanska pipmuggar och vällingflaskor. Och de utmärkta små miniflaskorna med barnjuice som är så bra att ha på flygen, och som man kan sätta en nappflasknapp på. Och mat till Daniel för hotellnatten, frukosten och själva resan. Och... ja, det tar aldrig slut!

Vi packar och packar och packar. Och Daniel packar ur lika snabbt och kilar iväg med kläder och andra fynd som han hittat i väskan, och så får man leta. Under tiden tar han något nytt och springer iväg med.

Han packar i också. Nyss var hela väskan överfull med smutskläder han tagit ur tvättkorgen.


Ibland måste man ta en paus också. Och äta mat. Och då känner man hur trött man blir av allt packande. På bilden har Daniel somnat mitt i maten.

Konstnärligt undververk

Ett av Daniels allra första konstverk.

Man blir trött i värmen

Otäckt varmt

Det är vad det är här. Går inte att gå ut efter 10 på förmiddagen och inte förrän efter 9-10 på kvällen blir det svalare igen. Det har varit ca 38 grader idag, men blir naturligtvis varmare i solen. Dessutom vindstilla och fuktigt i luften. UV-index ligger på 10 och kommer ev upp på 11 i morgon, vilket är mycket ovanligt här, särskilt så här i början av sommaren. Dessa temperaturer och luftfuktigheten brukar inte komma förrän i slutet av juli. Kanske någon enstaka dag innan dess, men inte som nu, i över en vecka.

Så, det är inte mycket att rapportera. Mer än att jag somnade vid 6 i morse, eftersom Daniel vaknade igen när jag gick och la mig och sedan vaknade igen varje halvtimme eller så. Jim förbarmade sig över mig på morgonen och tog Daniel så att jag fick sova några timmar. Vi har alla varit lite trötta idag.

Det verkar bli repris i natt, för Daniel slängde just upp sovrumsdörren med en smäll och kom ut i köket och kräver välling.

Kvällens projekt har varit att försöka uppbåda någon matlust och energi till att laga maten. Det blev sallad. Och så bakade jag en cheese cake till morgondagens eftermiddagskaffe (det blir iskaffe, om någon undrar). Smaksatt med körsbär och choklad. Kakan alltså. Gjord bl.a. på resterna av en dipp vi gjorde till frukten i fredags när vi hade trädgårdsfest inne i vardagsrummet. Dippen var på yoghurt, grädde, philadelphiaost och vaniljextrakt. Nu hade jag i mer färskost, socker och några ägg och frysta, skivade körsbär. Får se om det blev bra. Det luktar himmelskt gott i alla fall. Snart har den svalnat så att jag kan ställa den i kylen och gå och lägga mig!