Nu är min bebis tre år!!!

Svårt att förstå, men igår fyllde min lilla bebis tre år.

Tre år sedan han var så här otroligt liten! Det känns som väldigt, väldigt länge sedan, samtidigt som tiden har gått så enormt fort. När man äntligen vant sig vid att ha en liten bebis så var han inte bebis längre.

Tre år sedan alla hemska förlossningssmärtor och nära-döden-upplevelsen (kraftig blödningar = akut operation så fort Daniel kommit ut). Läste någonstans att en av 16 kvinnor fortfarande dör vid barnafödande i vissa utvecklingslände. När man själv varit med om en sådan förlossning så vet man hur nära det kan vara - utan ett välutrustat sjukhus och kunnig sjukvårdspersonal hade jag definitivt varit en i statistiken.

Om jag hade haft råd hade jag skänt en extra slant till Läkare utan gränser en sådan här dag, men det får räcka med att jag ger en slant varje månad. Vem vet, kanske bidrar det till att rädda livet på någon som är i samma sits som jag var i då.

Nu till något roligare. Daniels födelsedag har firats i 3 dagar. Först med fest i söndags, då kusiner och låtsaskusiner kom över och lekte så att det stod härliga till. Och vad med presenter han fick, min lilla treåring!!! Har aldrig sett på maken. Han har lekt och lekt och lekt tills han är helt slut sedan i söndags. Går knappt att få med honom till dagis på mornarna, han ser ju en leksak efter den andra och kan inte sluta leka.

Ett varmt tack till alla som bidragit med allt skojigt! Bilder på presenter kommer, jag lovar!

I går inträffade alltså själva födelsedagen. Dagen till ära kom det sedan länge saknade paketet med julklappar från USA. Det skickades från USA 7 december, tullen la beslag på det runt den 13 december och sedan fick posten det den 3 januari (tack för det, Tullen!). Därefter bestämde sig posten för att det var ett företagspaket som skulle köras ut, vilket misslyckades eftersom de inte hade min postkod (de skulle möjligen inte kunna kolla med kollegorna som delar ut posten?), varefter det gick till postens företagscenter i Globen, som skickade en avi. Jag ville inte åka till Globen, utan ringde och bad dem skicka det till mitt paketutlämningsställe ca 200 meter hemifrån. Inga problem. Det skickades - via Malmö!!! (Miljövänligt att skicka paket fram och tillbaka på det sättet? Knappast!) Och nu kom det alltså lagom till födelsedagen. Daniel fick öppna paket igen. Inga problem, det gör han så gärna. Det blev fler kul saker för Daniel att leka med. I detta paket var en jättesöt Wall-E-figur en av favoriterna. Den andra var en batteridriven lastbil som kan manövreras med spakar på en kontrollpanel som sitter fast med en sladd.

Idag kom paketet med födelsedagspresenter från USA. Det innehåll bl.a. denna fantastiska leksak, perfekt med barn som lekt sig övertrötta senaste dagarna - den sköter sig själv, och Daniel och jag har suttit i timmar och bara tittat:

Tack Jim! Vi behövde det här.

Skjuta mig?

Daniel ser fram mot sin födelsedag i morgon och är väl förberedd. Han har tittat på Alfons födelsedag massor av gånger och vet allt om födelsedagsfester, presenter, tårta och att blåsa ut ljus. Han vill ofta att jag sjunger "Jag må han leva" för honom.

Men en sak bekymrar honom starkt. Andra versen. "Skjuta mig?" säger han med frågande röst och undrar säkert vad han har gjort för ont för att förtjäna det ödet. "Skjuta mig"? Ja, på en skottkärra, försöker jag förklara, men han förstår inte. Skjuta någon, det verkar han förstå, men skjuta någon på en skottkärra fram, nej, det går inte in. Förrän jag pratade om skottkärrorna i stallet som vi kör hästbajs med. Då sken han upp. "Skjuta Daniel på skottkärra med hästbajs!"

Dum är han inte. Jag har pratat mycket om allt man måste kunna när man är tre år. Då är man ju stor! Men Daniel vill inte alltid vara stor. Häromdagen sa jag till honom att han måste börja uppföra sig som en treåring. Jag fick svar på tal: "Daniel inte tje, Daniel två". Ja, men snart tre, sa jag. "Inte tje, få presenter först!" Ska man uppföra sig så ska man självklart ha betalt för det!

Daniel vill ha fler tåg!

Daniel hittade reklambroschyren som kom med nya, batteridrivna Brio-loket. Han studerade den mycket noga och pekade sedan ut vilka lok och tåg han vill "bygga". Jag berättade att man inte bygger dem, utan köper dem i leksaksaffären. Några sekunder senare kom Daniel tillbaka med stövlar på fötterna och sa "kom mamma!". Vart ska vi, frågade jag. "Till leksaksaffären och köpa tåg".

Nytt år

Gott nytt år, alla som till äventyrs läser denna blogg!

Vi är redan ett och ett halvt dygn in på det nya året, som börjar lika vackert som det gamla slutade. Strålande sol och lätt snöfall. Världen är fortfarande vit och kall. Daniel tycker inte om kylan. Tänkte försöka få med honom ut och leka i snön innan det mörknar, men är inte helt säker på att jag kommer att lyckas. Möjligen om jag lockar med att vi ska gå och köpa mer mjölk, för det tycker han är roligt. Han dricker väldigt mycket mjölk.
Nyåret firades in i Knivsta med mycket trevligt sällskap och god mat. Till efterätt återuppstod en gammal nyårsklassiker, glass a four, med tomtebloss och allt. Fast vi måste nog öva på det där med att tända tomtebloss...

Det var mycket fyrverkerier att titta på vid tolvslaget, i alla riktningar. Men Daniel tyckte att det var lite läskigt och valde att stå inne och titta ut genom fönstret iställlet, det blev väl för bullrigt ute.

Alla barnen var uppe vid midnatt, till och med Ebba som var sjuk. Daniel var riktigt i gasen och ville INTE sova, så vi somnade inte förrän efter 2. Vilket gjorde att vi hade en riktigt trött och tidvis gnällig Daniel att handskas med nästa dag. Han vägrade t.ex. absolut att skåla in det nya året med julmust vid lunch. Väl hemma hos oss sov han i flera timmar, så det blev ytterligare en sen natt. Jaja, vi har ju några dagar kvar innan det är dags för dagis och jobb, så vi får väl stegvis försöka rätta till dygnsrytmen igen.

Det nya året har inletts med städning, rensning och tvätt. Hur kommer det sig att tvätten, skräpet och disken aldrig tar slut???

Hm, Daniel fick ett batteridrivet lok igår. Det tuffar på i långsam takt, både på sina träspår och golvet. Daniel älskar det. Men frågan är vart det tagit vägen nu? Antagligen var det på och tuffade iväg på eget bevåg, under soffan eller under någon möbel. Det måste visst dammsugas igen i alla fall, så jag får väl passa på att titta efter loket samtidigt. Nytt år alltså, men vardagen har redan tagit över igen...

Bästa klapparna

Daniel gillar verkligen sina julklappar och leker flitigt med dem. Bussen han fick av morfar är en favorit och ska med när vi åker någonstanns. Traktoren är lite stor för att köra omkring med hemma, men några varv runt lägenheten blir det varje dag. Parkeringshuset är också flitigt utnyttjat, både av bussen och alla andra bilar, flygplan och helikoptrar som befolkar Daniels värld.

Innan jul gick vi ett par vändor till leksaksaffären, Daniel och jag, för att han skulle få visa vad han önskar sig i julklapp. Det är bara ett problem. Hans pappa har vant honom vid att han får en sak varje gång de går och handlar. Lätt att göra i USA, där man kan få en bra liten bil för en dollar (ca 7 kr). Värre här, där varje liten pryl kostar minst 30 kr. Daniel plockar åt sig vad han vill ha och byter ut vartefter så att han hela tiden har den sak med sig som han bestämt sig för, för tillfället.

Hm, hur löser man det problemet, att förklara att han faktiskt inte får något nu? Försökte att förklara att det snart var jul och att vi var där för att titta vad han vill ha i julklapp, men inte för att handla just nu? Fungerade inte riktigt bra, Daniel tyckte att vi ändå kunde handla på en gång. Försökte då förklara att vi inte hade pengar till leksaker, vi skulle ju handla smör och bröd i andra affären, och om vi köpte leksaker skulle vi inte ha pengar till det. Vid denna förklaring hörde jag andra föräldrar i butiken fnittra till. Ha, vilket barn ger upp sin leksak för att istället köpa bröd och smör? Men Daniel tittade på mig, sa "okey mamma", och la tillbaka sin leksak, tog min hand och sa "kom mamma, köpa smör och bröd!". Gissa om vi fick förvånade blickar från andra föräldrar i butiken. De kan ju inte veta att Daniel älskar att gå och välja bland olika sorters bröd. Och att han tycker att smör är godare än godis.

Nu hör jag ett förvånat "mamma, hände nu?" från sovrummet, så jag måste väl gå och titta. "Hände nu?" är en av de vanligare replikerna just nu.

Julen 2009 i bilder

Daniel och Elias myser

Eva, Erik och snögubben som har australiska eukalyptuskottar som ögon.

Sandra fick rolig julhälsning på mobilen.

Det var vi som byggde den!

Ebba testar Daniels julklappstraktor med släp.

Fler favoritklappar: parkeringshus, lekmatta, ledbuss och flygplatsfordon.

Morfar i snön

Erik i full fart i snön.

Ebba åker pulka.

Det blev en jul med massor av god mat, massor av bra julklappar, massor av folk och massor av snö!
Tyvärr kom varken den fantastiska buffén eller julklappsberget under den snygga granen med på bild.

Världen är vit!

Sommarblomster (se förra inlägget) känns riktigt gamalt nu, när världen är vit (för dagen kompletterat med strålande sol). Bloggandet har kommit ordentligt på efterkälken (kälke, haha). Det dagliga livet har liksom tagit över, eller snarare gått överstyr kanske. Så jag hinner inte skriva om det.

Nu är det jullov, och kanske, kanske blir det några inlägg till under ledigheten.

Det är dagen före dagen före dopparedagen. Jullovet började extra tidigt i år, redan igår, måndag, när de ringde från dagis vid lunch och sa att Daniel hade feber och måste hämtas. Konstigt, han mådde helt bra på morgonen. De här bilderna togs för övrigt just denna morgon:

Nu har vi ledigt fram till 7 januari! Ja, nästan i alla fall, ska kolla lite mail, skriva ett e-nyhetsbrev och lite annat smått och gott, men bara kul uppgifter.

Julklapparna är både inköpta och inslagna, mitt enda hemlagade bidrag till julbordet tillagad och står i frysen och väntar. De sista julklapparna slogs in idag. Daniel är väldigt hjälpsam, men det finns ett problem. Han tycker att kusinen Ebba ska få precis varenda julklapp. "Till Ebba" säger Daniel när han tittar på varje liten pryl. Och repeterar det när jag skriver etiketterna. Utom en del av morfars presenter som Daniel helst vill ha själv. Tur att han inte kan skriva själv ännu, då skulle det se lite annorlunda ut på etiketterna... och ikväll ska jag göra choklad och nougatcrunshgodis

Kvar på julförberedelselistan står endast julkort (ja, jag vet... i år igen!) och julbrev att maila ut. Kanske blir av före jul.

Om en liten stund ska vi ge oss ut i det vackra snölandskapet, Daniel och jag. Solen strålar och det är fantastiskt fint ute, men kallt. Vi ska till hästen och gosa lite, mocka och fixa mat. Det var ju inte riktigt tänkt att Daniel skulle med, jag hade tänkte rida ut en vända i snön. Men så blev det inte, eftersom Daniel är/var sjuk och inte kunde gå till dagis idag. Som tur var verkar han helt återställd idag, så han får stå ut med att följa med till stallet. Tänk om man kunde återhämta sig lika snabbt själv efter sjukdom!

Som ni förstår är vi i Sverige, Daniel och jag. Vi hade hoppats kunna åka tillbaka till USA över jul, men pengarna tog slut. Och Jim kan inte komma hit, så det blir ännu en jul med splittrad familj. Å andra sidan får vi ju fira jul med Eva, Erik och Ebba, som ju flyttat hem från Australien.

Daniel tycker att morfar ska komma över och följa med till stallet. Det går inte, säger jag, morfar kan inte köra bil. "Morfar kan inte köra bil. Morfar ledsen", säger Daniel. Helt korrekt. Men detta är en grabb som har lösningar på det mesta. "Morfar köra annan bilen?" tycker Daniel. Nej, det går inte det heller. "Bilen tjasig, morfar köra annan bilen" insisterar Daniel. Nej, det är inte bilen det är fel på, säger jag. "Morfar tjasig", konstaterar Daniel då.

Det är kul med en kille som pratar. Han säger så många klokheter. Det blir även mycket "nej" och "inte" också, levererat med högsta volym. En vacker dag ska jag försöka komma ihåg och skriva ner det roligaste som Daniel sagt på senare tid, men just nu kommer jag inte ens ihåg sådant som jag trodde att jag aldrig skulle glömma. Förhoppningsvis kommer minnet tillbaka snart. Eller så får han säga nya kloka saker.