Daniels första steg!

Idag tog Daniel sitt första steg, 9 månader och tre veckor gammal. Han klättrade i den branta, farliga trappen ute. När han var nästan uppe ställde han sig upp och höll i den lilla tegelstensmuren ni ser bakom honom på bilden. Sedan plockade han upp en stor vit sten i varje hand - och då kunde han ju inte hålla i sig längre! Så då tog han ett steg framåt för att kunna luta sig mot muren istället.

Det bevisar bara vad vi trodde, att han egentligen kan gå, men inte har förstått det själv och därför inte försöker. Men när han blev lite distraherad över sina fina stenar och inte kunde hålla i sig, så var han ju tvungen. Annars går han bara med stadigt grepp om händer, byxben eller möbler, och sätter sig försiktigt och kryper bort till nästa stöd. Väldigt försiktig är han. Och det är nog bra. För vi är lite bekymrade över att han har lite väl hög smärttröskel. Han ramlar och slår sig, blir riven av katten och skaffar sig lite riv- och blåmärken på alla möjliga olika sätt. Men han gråter nästan aldrig. Bara om han blir rädd, men i stort sett aldrig för att han slagit sig. Däremot grät han häromdagen när vi råkade ge honom en sked för varm mat. Så det måste han ha känt.

Såna här höll jag i när jag gick. Jättefina vita stenar.
Goda är de också, se en tidigare bild.

Nybadad

Det blir inte av att bada Daniel så ofta, fast han älskar det. Han tål inte vattnet här, för mycket klor. Så vi får värma upp köpt dunkvatten och bada honom i. Det blir lite jobbigt. Dessutom går det inte att vara i badrummet, det är för trångt och så har vi glasväggar in till badkaret, så det går inte att ha honom i badkaret (som dessutom är gammalt och inte går att få rent). Vi ska göra om så att det går att bada honom därinne, men då behöver vi stänga av duschen i några dagar så att det får torka ut ordentligt först. Och det går inte med två tonårstjejer som nästan bor i badrummet och duschar flera gånger om dagen. Sedan i september är nästan alltid här, har av olika skäl bara varit hos sin mamma enstaka nätter och bara en gång i mer än 2 nätter på raken.

Så Daniel badar i balja i köket. Och nu behöver vi inte koka upp köpvatten längre, för vi har installerat ett vattenfilter. Det var inte helt enkelt, och innebar att vi var vattenlösa i drygt ett dygn. Efter att Jim kapat vattenröret upptäckte vi nämligen att det inte gick att sätta filtret där, för det var en bjälke i vägen. Det gick inte att se att filtret inte gick in där förrän man prövade. Inte bra. Särskilt som det inte gick att lappa ihop röret igen. Järnhandeln hade inte reparationsrör i rätt storlek. Jag vet inte hur många olika kreativa lösningar vi förkastade, innan Jims syster Karen kom förbi med händig man som bygger hus om dagarna. "Vi kapar en bit av balken" sa han. Den tanken hade inte ens slagit oss. Så går det när man ger sig på dåligt genomtänkta projekt sent en kväll efter ett par sömnlösa nätter. Det tog ändå grabbarna ett antal timmar att få dit det där filtret. Men gissa om det var värt det. Att äntligen få duscha utan att lukta som om man kom direkt ur simbassängen... Och det var lätt som en plätt att fixa badvatten till Daniel.

Nybadad. Vad var det som hände? Var är mitt vatten?
Och min anka? Jag var ju inte klaaar!

Daniel försöker se grym ut

Jag kan gnissla tänder och se hemskt konstig ut. Kolla bara!

Bubblor

Trick or treat

Halloween i USA är som skärtorsdagen var i Sverige en gång i tiden. Är det likadant nu? Massor av utspökade barn som springer runt och tigger godis? Fast här hotar de med sattyg (tricks) om de inte får godis. Och så är det betydligt mer än bara häxor här. Det säljs läskiga kostymer i massor före Halloween. Priserna är lite mer human än i Sverige, de ligger i prisklasserna 5-35 dollar (35 till 250 kr ungefär)

Vi var i valet och kvalet om vi skulle spöka ut Daniel och gå och tigga godis. Eller om vi bara skulle dela ut godis. Eller kanske samla in godis först för att ha något att dela ut?
Vi gjorde ett sista ryck dagen före den stora Trick-or-treat-dagen och försökte köpa en baby-kostym för att förvandla en vanlig 9,5 månaders bebis till ödla, groda, pumpa, kräfta eller insekt. Men alla dräkter i hans storlek var slut.

Till slut klädde vi ut homom till gangster - visst ser han otäck ut???.

Jim sa att det aldrig kommer ungar hit och ber om godis, för vår uppfart är en uppförsbacke och sedan har vi en lång trappa på 8-9 steg. Så vi gjorde som många andra; vi parkerade oss nedanför uppfarten i kampingstolar och med en stor bunke godis.

I detta land trick-or-treatas det inte när som helst när barnen och deras föräldrar känner för det. Nej, tiderna för olika områden fastställs på något sätt centralt. Påbudet för vårt område var tisdag kl 17.30-19.00. Då satt vi på plats och väntade på att barn i varierande utklädnader och med stora plastpåsar kom och fullgjorde sitt uppdrag att befria oss från godis. De flesta sa inte ett ljud, höll bara fram en öppen påse och såg allmänt förskräckta ut. Några steg bakom kom en förälder eller två och såg ut att ha ungefär lika kul.

Först var det skönt i solen, fast kanske inte mer än 16-18 grader. Inte lyckades vi få några bra kort heller, för det var motljus och solen stod lågt. När solen sedan gick ner blev det kallt, och den redan från början magra strömmen av barn sinade ytterligare, så då gick vi också in.

På kvällen gick Jim och Kelsey på en föreställning med någon fransk cirkus med akrobater. Själv hade jag då nått ett stadium av trötthet (sömnlösa nätter igen och inte smart nog att sova middag när Daniel sover) som gjorde att jag somnade först framför datorn och sedan på golvet i köket. Det var bara att försöka hålla sig i rörelse... Daniel kröp och jag kröp efter. Skippade skräckfilmen senare när resten av familjen kom hem. Det var march i säng istället.

Typiskt Daniel!

Finns det något som är typiskt Daniel att göra just nu?
Hm... Hans favoritsysselsättning är att krypa ut. Och in igen. Och ut igen. Och in. Det kan han hålla på med länge.

Mer typiskt Daniel

Det är ju lite mysigt att sitta ute och prata med Tiger.
Och så kan man snurra runt också!
Sitta kvar på rumpan och sparka sig runt ett varv eller två.
Det är jättekul. Helst ska man hålla i något också. Som vattendunken.

Så kan man ta sig ner för två trappsteg till, grabba vattendunken
och ge sig av ner mot...

...rabatten med stenar! De vita stenarna är jättegoda!

Grannens röda bark är också en delikatess!
Liksom ekollon.

Och så kan man ju jaga efter Tiger när han tröttnat
på att vara hos mig.