Mitt dagliga liv

Jag har en bebis i magen

2011-01-12T16:32:00.002+01:00

Daniel fyra år - festen

2011-01-08T20:30:00.003+01:00

Snart fyller han fyra år, min lilla skrutt. På tisdag. Men redan idag var det fest för familjen. Festen avlöpte bra och alla hade trevligt, även om födelsedagsbarnet själv åt upp de flesta av kakorna, ratade tårtan och uttryckte önskemål om att få ÄNNU fler presenter.

Däremot verkade han inte alls ha något emot att få två ex av samma bok. Den handlade om rymdraketer. Kan ju vara bra att ha ett ex här och ett i USA.

Några av presenterna syns på bilden ovan. Ett helt set med rymdraket, rymdfärja, lite sateliter och rymdsonder samt astronater fick Daniel av sin mamma och pappa. Mycket uppskattat, åtminstone tills toppkonen på rymdraketen och hjuren till rymdfärjan försvann. Det var dyra skitleksaker det.

Och morfar har fått tandprotesen på sned och har ont. Har letat jourtandläkare och får väl skicka honom via en sådan när han ska hem i morgon. Så här kan han knappast ha det tills på måndag. Även att åta potatismos och mosad (soja-)korvstroganoff gör vansinnigt ont.

Daniel fyra år - tårtan

2011-01-08T20:28:00.002+01:00

Favoritcitat

2011-01-08T10:24:00.000+01:00

Daniel är så himla rolig nuförtiden. Här är två citat:

Daniel dansade och demonstrerade att "så här gör man" när man danser. Avslutade med lite märkliga handviftningar. Kunde inte låta bli att fråga: och varför gör man sådär då? Svaret blev (med sånt där självklart tonfall): "För att då blir man gud."

Också från igår. Vi var på väg ut för att testa om det gick att göra snöbollar. På vägen ut slängde vi sopor i sopnedkastet. Daniel: "Mamma, det luktar illa här, som om någon har dött, som barnmat."

PS. recept på min barnmat finns här på bloggen. Bara att använda sökfunktionen. ;-)

Glas i foten

2011-01-07T13:05:00.004+01:00

Jag har en glasbit i varje fot. Det gör ont och är inte kul alls. Går inte att plocka bort får inte grepp om dem. Suck.

Det blev sent igår igen. Tvingades nämligen avfrosta kylskåpet lite oplanerat. Det är frysfacket som bokstavligen förvandlas till ett översvämmande isskåp. När jag skulle gå och lägga mig igår vid midnatt upptäckte jag att någon lämnat kylskåpsdörren lite på glänt. Den måste ha stått så ett tag. Vad värre var: den gick inte att stänga. Alltså var det bara att plocka ur, slänga ut allt på balkongen (+1,5 grader, utmärkt för ändamålet, tack för det i alla fall) och ställa sig med hårtorken. Det blev sent, som sagt. Går inte att lämna över natten, då får jag översvämning i köket.

Torsdagskvällar/nätter är visst inte riktigt min grej. Fast förra torsdagen var värre. Det var då jag blev sjuk. Fick frossa på väg hem från tunnelbanan efter att en trevlig kväll med gamla vänner. Feberfrossa. Och sedan blev det bara värre. Särskilt när Daniel började kräkas någon timme senare. Ingen höjdare att med sådan frossa (hela jag skakade) försöka hjälpa en kaskadkräkande snart-fyraåring, torka upp, byta sängkläder osv. Men det var då. Nu är vi friska igen.

Får se vad som händer nästa torsdagkväll, ser med spänning fram emot nya äventyr.

Det är kul att vara mamma

2011-01-06T23:32:00.003+01:00

Det här med att vara förälder ställer lite nya krav på simultankapacitet och problemlösning. Kvällens exempel:

Daniel slängde upp stora mjukishästen på ryggen som en ryggsäck. Gick in i köket och vände – och slog med hästen ner ett glas mjölk från diskbänken på golvet. Glaset gick sönder. Daniel grät och gick undan och ”ville vara själv en stund”. Bra, det gav mig några sekunder att se över situationen innan han kom och ville ”hjälpa till”. Steg 1: torka upp mjölk så att jag kunde dammsuga. Problem: gick inte att ta sig till hushållspappret, glassplitter och mjölk i vägen. Men glömde jag inte kvar en rulle i sovrummet när Daniel kräktes häromnatten? Jodå. Slängde ut lite papper på golvet, men nu ville Daniel vara med och kolla. Han gick med på att titta på en film istället. Önskad filmbox hittades, men var tom. Hittade film. Fjärrkontrollen död. Måste byta batterier. Batterier slut. Fick skruva upp leksak och låna batteri. Anteckning till mig själv: kom ihåg att ladda batterierna! Film startad. Golv avtorkat. Dags att dammsuga. Går inte. Något fast i munnstycket. Måste hitta ficklampa och pinne att peta med. Verkar vara pusselbit. Sitter fast. Funkar inte med pinne, måste hitta grilltång. Måste hitta tofflor för att gå i mjölk- och glassplitterröran för att hitta grilltång. Tång hittad, pusselbit avlägsnad, golvet avtorkat och dammsuget. Batterier på laddning. Barnet kvar framför TV:n, men vill nu ha ett nytt glas mjölk. Puh. Vad var det nu jag höll på med för 45 minuter sedan när glaset gick i golvet?

Jul, jul, strålande jul

2010-12-28T21:32:00.000+01:00

Julen firades traditionsenligt i Knivsta. Snömängden kan man inte klaga på, inget tvivel om att det skulle bli en vit jul, inte. Mängden julklappar kan man inte heller klaga på. Det var fullt under granen.

Massor av god mat blev det också, som vanligt. Och det var inte bara vi som åt och drack gott. En bit uppåt skogen, väl synligt från köksdörren, har rådjuren sitt matställe. Eftersom det varit så kallt så länge så fick de även en hink varmt vatten. Det verkade mycket uppskattat.

Tomtenissan Ebba laddar upp inför julfirandet.

Tomtenisse Daniel behöver nog lite extra träning i mösspåtagning. Men söt är han.

Åter i vinterland

2010-12-08T23:24:00.002+01:00

Den 3 december landade vi igen på svensk mark. Resan gick bra. Men även om det blivit kallare i Ohio och till och med snöade dagen innan vi åkte, var det en chock att se all snö här hemma. Och att känna kylan mot ansiktet.

Daniel drog på sig vinterkläderna och åkte pulka med Ebba medan jag sov en stund. Sedan var det födelsedagsfest där födelsedagsbarnet Robert och Erik lagade otroligt god pizza och bjöd på.

Dagen efter var det dags att åka hem till Stockholm, men det tyckte inte bilden. Den la av mitt i Knivsta. Ispropp? Kanske, bilen står kvar i Knivsta och vill fortfarande inte riktigt vara med i leken. Eva fick skjutsa hem oss istället.

Borta bra men hemma bäst, heter det ju. Så känner jag det alltid när jag kommer hem. Både när jag kommer hem till Stockholm och när jag kommer hem i Ohio. Bäst med att komma hem i Sverige är vatten, vatten och vatten. Drickbart vatten i kranen, ordentligt vattentryck i duschen och vattensängen som är på gränsen till olagligt skön.

Jetlag är ju ingen höjdare, ibland känner man sig som en zombie. Daniel går inte att få upp på mornarna, han är inte riktigt kontaktbar. Troligen pratar han engelska (just nu är det ungefär 2/3 engelska som gäller, själva heter jag t.ex. "Mom"), men det går inte riktigt att förstå vad han säger. Men till dagis vill han. Redan i söndags berättade han för mig att "I kommer miss you när du är at work, but I kommer inte cry". På måndag morgonen klättrade han upp i famnen på mig, fortfarande mer sovande än vaken, och sa "mom, go", när jag frågade vart, sa han "dagis". Men du har ju inga kläder på dig, sa jag. Det spelade ingen roll, sa han, han orkade inte klä på sig, men ville till dagis ändå.

Vinteroverall var väl ingen höjdare, Daniel påstod att han inte kunde röra sig i den, och höll sedan på att trilla ner för trappen. Men att åka pulka till dagis uppvägde det mesta.

Väl på plats på dagis satt han i mitt knä i några minuter, sedan var han igång och lekte med de andra barnen. När jag skulle gå och sa att jag tänkte hämta honom lite tidigare sa han "nej, jag vill vara här och leka länge, länge". Ok, då kommer jag klockan 4, sa jag. Nej, sa Daniel, kom 5.
Jag kom 4, och då gick Daniel och gömde sig för att slippa gå hem. Fick muta genom att lova mat och adventskalender för att få hem honom. Sedan somnade han i soffan efter maten.

Nu har vi nästan kommit in i rutinerna här hemma. Igår var vi så trötta att vi gick och la oss vid 8-tiden båda två, men mornarna är fortfarande besvärliga. Det känns som att gå upp klockan 3-4 på morgonen. Men det brukar bli bättre efter någon vecka.

Sista veckorna i USA

2010-12-08T22:51:00.003+01:00

Det känns rätt avlägset nu, Daniels lek i lekparken utanför vår livsmedelsbutik i Portsmouth. Ändå var det bara två veckor sedan. Ingen snö, bara höstväder. Ibland rusk, ibland värmade sol. Inga vinteroveraller, tjocka mössor och vantar.

Festerna avlöste varandra de sista veckorna i USA. Först var Daniel bjuden på barnkalas i westernstil på ett ställe där de hade massor av spel (den typen som man stoppar polletter i) och god pizza. Daniel satt mest i knät på Kelsey och spelade spel.

Därefter var det dags för Thanksgiving, en helg som är minst lika stor som julen i USA. På julen har de flesta bara en dag ledigt (juldagen), medan de har ledigt två dagar över Thanksgiving. Först firade vi Thanksgiving med Grace och hennes familj på söndagen, några dagar före den verkliga helgdagen. Massor av god mat och trevligt sällskap. Daniel fick en ny "best friend", Grace barnbarn Kristina som snällt lekte med honom i några timmar.

På torsdagen var det dags för Thanksgiving-firande igen, denna gång med Jims familj, inklusive brodern John som var på ett av sina sällsynta besök i staden (han är anställd av armen, med ett knappt år kvar på sitt kontrakt och får inte permission tillräckligt ofta för att åka hem). Åter igen massor av god mat och trevlig sällskap.

Och som om det inte räckte så firade vi jul bara några dagar senare, på lördagen. Ännu mer mat och trevligt umgänge med familjen. Och så massor av julklappar. Kändes lite märkligt att fira jul och öppna julklappar sista helgen i november, men det gäller ju att passa på när familjen var samlad.

Tidig jul i USA

2010-12-07T15:21:00.002+01:00

Daniel hade naturligtvis fått önska sig julklappar. Vi lästa reklam och tittade i affärer. Han bestämde snabbt att han ville ha en gul motorcykel från Walmart. Den ville han absolut ha. På en gång. Och när han inte fick det så la han sig på golvet och skrek. Det hjälpte inte, vi förklarade att vi ville att han skulle peka på olika saker han ville ha, så att vi kunde berätta det för tomten. Men nej, han ville bara ha motorcykeln och det NU. Vi åkte hem.

Några dagar senare åkte Jim och jag tillbaka till affären. Daniel fick vara hemma med Kelsey. Vi berättade för honom att vi skulle till butiken och träffa tomten och berätta vad Daniel vill ha i julklapp. Daniel ville naturligtvis följa med och få presenten på en gång av tomten. Så vi fick ändra historien, vi skulle till butiken och prata med tomten (på Nordpolen) i telefon och peka ut lämpliga presenter till tomtens medhjälpare i butiken. Det gick Daniel med på, då var det inte intressant att följa med längre. Men det var ju flera som ville köpa presenter till Daniel, så vi var tvungen att klämma ur honom mer besked om vad han ville ha. Det gick inte, han ville BARA ha en gul motorcykel. Vi fick säga att vi var ganska säkra på att tomten redan fixat en sådan till honom, så nu fick han önska sig något annat. Då blev det en lång lista.

Så kom då det amerikanska julfirandet. En mängd julklappar packades in i bilen och lades under granen hemma hos Jims syster Karen. Bland massor av andra julklappar. Daniel spanade in alla julklappar och vände sig sedan till mig och viskade tyst: "mamma, kan du visa mig vilken som är min gula motorcykel?". Han hävdar fortfarande att det är hans favoritjulklapp, trots att han knappt lekt med den.

Det han lekte med nästan oavbrutet i flera dagar var istället en rymdfärja med tillhörande avskjutningsramp, austronauter, månlandare och någon form av krypande farkost samt ett gäng utomjordingar.

Och här är alla Daniels amerikanska julklappar:

Christmas lights

2010-12-01T23:16:00.002+01:00

Häromkvällen åkte vi runt och filmade hus som redan juldekorerats. Tyvärr gör filmen inte riktigt husen rättvisa (eller vad man ska kalla det). En del är smakfulla, andra bländande och vissa ser ut som tivolin. Hoppas grannarna har bra mörkläggningsgardiner...

Valrörelsen är inte som hemma och nu får Ohio bättre djurskydd tack vare undercover-undersökning

2010-11-04T03:43:00.006+01:00

Igår var det val här i Ohio. Det är inte mycket man känner igen från valen hemma i Sverige. Inga valstugor, valaffischer, ständiga debatter i media och väljare som diskuterar sakfrågor. Nej, här ser valkampanjerna helt annorlunda ut. Smutskastning är den huvudsakliga kampanjmetoden.

I brevlådan väller det in flyers som tävlar om att anklaga de olika kandidaterna för allt från omoraliskt leverne till att mer eller mindre vara den huvudsakliga orsaken till lågkonjunkturen. Nedan ser ni några exempel på flygblad som jag just hittade i en bunt reklam.

Om man som vi snabbt förflyttar flygbladen till soporna, blir man istället upplyst om kandidaternas skurkaktiga beteenden genom TV-annonser där ”vanliga människor” med mycket bekymrade ansiktsutryck förklarar hur sittande politiker medverkat till att människor förlorat jobbet och inte längre har råd att bo kvar i huset.

Som om inte det räckte så har vi telefonterrorn. Nej, inte en ettrig valmedarbetare som med käck röst försöker övertyga oss om något, utan INSPELADE RÖSTER. Allt från kandidaterna själva som förklarar varför vi ska rösta på dem, till anonyma röster som smutskastar någon kandidat. Senaste veckan har vi fått ett flertal sådana samtal per dag.

I övrigt märker man inte mycket av valet. Det är inget man pratar om särskilt mycket, särskilt inte sakfrågor, utan det är mer på ett personligt plan om kandidaterna. Fast många visar öppet vad de röstar på, de sätter ut stora flaggor i gräsmattorna. En av kandidaterna fick flera banderoller runt om i stan saboterade och vad jag hört är det många som röstat på honom i protest mot sabotaget. Kanske en valstrategi att ta efter till nästa val: uppdra åt en grupp frivilliga att sabotera valbanderoller för att få sympatiröster.

Det är inte bara personval som är aktuellt på valdagen. Här går det att genom namninsamling kräva folkomröstning om nästan allt. Det är dock inte helt lätt att samla in namnen, det måste göras enligt konstens alla regler och bara personer som är registrerade för att rösta får skriva under. I våras pågick namninsamling för en folkomröstning om att förbättra djurskydslagstiftningen. Ohio tillhör idag en av de delstater som ligger i absolut botten när det gäller djurskyddslagstiftning, särskilt för lantbrukets djur.

Namninsamlingen fick så många underskrifter att det redan i somras gick upp för både politiker och landbrukarnas organisationer att det skulle bli en omröstning. En uppmärksammad undercover-undersökning från en mjölkfarm i Ohio hjälpte till att skapa uppmärksamhet och krav på bättre djurskyddslagar.

Organisationen Mercy For Animals (MFA) valde slumpvis ut en farm för att dokumentera hur djuren behandlades. Det visade sig att farmen de valt ut, Conklin Dairy, var rena helvetet. I fyra månader dokumenterades hur de anställda sparkade, trampade på, släpade och slängde nyfödda kalvar i golvet och på transportbilen som tog tjurkalvarna till slakt. De vred om svansen på korna tills svansbenet gick av, spände fast dem genom en krok i nosen och slog dem i huvudet med metallrör tills de ramlade omkull och stack dem med högafflar tills de blödde. På film säger en av de anställda att han tycker att det är roligt att slå korna i huvudet tills de blir medvetslösa.
Sjuka och skadade kor fick inte veterinärvård. De fick läka ihop själva (ofta utan foder under tiden, eftersom det inte är lönsamt att mata sjuka djur), eller ersattes av nya kor. En anställd berättar skrattande om en ko som inte kunde stå, som de släpat ut till en gödseldamm, där den fick drunkna bland de ruttnande kadavren av andra kor.

Även om en del av den plågsamma behandlingen av djur tillhör rutinerna på de flesta mjölkfarmer här, var övergreppen så allvarliga att MFA ringde ansvariga myndigheter och sedan lämnade över materialet till en åklagare i början av sommaren. Dagen efter arresterades den värsta förövaren och åtalades för 12 fall av grymhet mot djur. Han satt fängslad i fyra månader fram till rättegången nu i september, då han dömdes till 8 månaders fängelse och 1 000 dollar (ca 6 600 kr) i böter. Han förbjöds att ha kontakt med djur under 3 år och att delta i ett vårdprogram för djurmisshandlare. Men det märkliga är att det bara är denna snubbe som dömdes, trots att även farmens ägare och andra anställda deltog i misshandeln av djur....

Skälet är att lagstiftningen är så oerhört svag just när det gäller lantbrukets djur. Om en hantering kan betraktas som "normal" inom lantbruket, går det inte att åtala. Det innebär att det t.ex. inte går att åtala för att man låter sjuka djur svälta ihjäl när de inte längre är lönsamma, det anses inte orimligt grymt att strypa ett djur (en bonde kunde t.ex. inte åtalas för att ha lynchat grisar med hjälp av en kätting från traktorn, då han hittade en veterinär som sa att det inte är värre än andra vanligt förekommande avlivningsmetoder). Och vissa djur, som kycklingar och kaniner har inget skydd alls om de hålls för livsmedelsproduktion. Dem får man avliva precis hur man vill. Ja det finns många hårresande exempel.

Mediauppmärksamheten var mycket stor under sommaren och över en halv miljon människor såg filmen på Youtube. Den finns här för den som orkar titta, men jag varnar för otroligt upprörande bilder: http://www.mercyforanimals.org/OHDairy/
Många Ohiobor var upprörda över att straffet inte blev hårdare och fick lära sig att bara 7 av de 50 delstaterna har sämre lagstiftning för att skydda lantbrukets djur.

Det blev trots allt ingen folkomröstning om bättre lagstiftning igår. Guvernören, Ted Stickland tog initiativ till att frivilligt se till att bättre lagstiftning infördes på åtta punkter. Här betraktas det som en stor seger – Ohio kommer att nu att tillhöra en av de bättre staterna, men med svenska mått mätt är djurskyddsnivån ändå ofattbart låg. Det här är de åtta förbättringarna:

1) Veal creates, dvs små bås för kalvar som gör att de inte kan röra sig, vilket behåller deras kött eftertraktat vitt, förbjuds 2017. (Ohio blir femte delstaten att införa ett sådant förbud)

2) Fixering av dräktiga suggor i minimala bås som är så små att de inte kan röra sig och inte kan ligga ner i normal ställning, förbjuds redan nu vid årsskiftet, men grisstallar där sådana system finns får 15 år (!) på sig att byta system. (Ohio blir sjätte delstaten med sådant förbud) Se bild på eländet här: http://en.wikipedia.org/wiki/Gestation_crate

3) Inga nya anläggningar med burhållning (battery-cages) av värphöns, tillåts tills vidare. (Ohio blir tredje delstaten med ett sådant förbud) Idag är hönorna så tätt packade I burarna att de inte kan lyfta en vinge!

4) Det blir förbjudet att avliva djur genom strypning och andra metoder som inte finns med på en lista som tagits fram att American Veterinary Medical Association)

5) Det blir förbjudet att transportera djur som är för sjuka eller skadade för att kunna stå upp, till slakt.

6) Det blir högre straffskalor för tuppfäktning

7) Det blir lagstiftning för att reglera puppy mills, vilket närmast kan översättas till fabriksmässig uppfödning av valpar för försäljning i djuraffärer

8) Det blir förbjudet att ha farliga exotiska djur som husdjur. Förbudet inkluderar apor, björnar, lejon, vissa ormar, krokodiler och alligatorer (fram tills nu har man kunnat köpa exotiska djur hur lätt som helst via annons eller på marknader)

Till de vanliga grymheter som sker rutinmässigt på farmerna och som INTE kommer att förbjudas hör t.ex.: amputation utan anestesi, vanvård, brutal hantering och exponering för väder och vind vid transport. Mer info: http://ohiohumane.com/

”Bli vegan” är MFA råd till den som vill leva djurvänligt i det här landet. Och det är ju inte utan att man börjar ifrågasätta intaget av mjölk, ost och ägg (även om vi håller oss till ekologiska produkter så långt det finns tillgängligt). Tack vare Kelsey (min 15-åriga styvdotter som blev vegan i somras) håller vi nu på att testa oss igenom alla alternativ som finns tillgängligt och byter ut vanor och produkter lite vartefter.

Fast det finns en jämförelse mellan länderna som är till USA:s fördel. Flera undercover-undersökningar här har faktiskt lätt till åtal och fällande domar, lagstiftning har ändrats och laboratorium där djurmisshandel har avslöjats har tvingats stänga. I Sve...rige läggs åtalen ner, de som gör undercover-undersökningar betraktas som värre brottslingar än de som bryter mot djurskyddslagen och den ansvariga ministern tycker att högsta prioritet är att "återställa konsumenternas förtroende", kombinerat med inspektioner som föranmälts i media och en märklig tilltro till att berörda branscher kommer att förbättra för djuren på egen hand.

Ja, och så får ju dem som röstar här ett klistermärke också, för att visa att de har röstat.

PS: Guvernör Stickland, som förhandlat fram den nya djurskyddslagen, blev inte återvald.

What a perfect Sunday

2010-11-01T01:35:00.004+01:00

Solsken och klarblå himmel, ca 16 grader och kanske sista riktigt fina höstdagen. Då packar man familjen i bilen och åker till Shawnee National Park och njuter av naturen. Första stopp var vid en damm där Daniel och hans pappa tävlade i vem som kunde slänga i flest stenar (video längre ned som extra bonus).

What a perfect Sunday (part 2)

2010-11-01T01:25:00.005+01:00

När stenarna tagit slut blev det en promenad i nationalparkens vackra skog.

Kasta sten

2010-11-01T01:14:00.002+01:00

Spiderman says: Trick-or-Treat

2010-10-31T03:21:00.003+01:00

Det syns inte riktigt på bilderna, men det var FULLT med barn på Franklin blvd på Trick-or-Treat-night i torsdags. Alla utklädda, Daniel med. Förra året tog han på sig sin skelett-kostym (lika dan som ett barn på första bilden nedan), men så såg han sig själv i spegeln och sen var det kört. I år mutade vi honom med en spiderman-leksak för att få honom att dra på sig spiderman-kostymen. Sedan var det full fart.

Först tiggdes det godis på Jims jobb och sedan bar det av till Graces hus på Franklin. Bästa Trick-or-Treat-gatan i stan. Fast i år var husen inte lika utspökade som vanligt, flera av husen är till salu och flera av de boende verkade bortresta. Och det var färre barn än vanligt också. Men MYCKET godis gick det åt. Önskar att jag tagit en bild på den stora grytan med godis för utdelning. Det var säkert minst 7-8 kg i alla fall.

Daniel for fram i full fart och fick godis i sin väska. Men efter att nästan ha klarat av en sida av vägen meddelade han plötsligt att han fått tillräckligt och ville gå och sätta sig på trappen och äta godis istället. På väg tillbaka blev han erbjuden mer godis, men tittade surt på de generösa givaren och vände ryggen till. Så han satte sig på trappen, åt lite godis och tittade på andra utklädda barn innan han sa att han ätit tillräckligt och tänkte spara resten till en annan dag.
Är detta verkligen mitt barn? Vart tog mina gener vägen?

När godiset var utdelat drog vi oss in i huset, åt god mat och lekte med hundarna. Grace har tagit hand om ytterligare en hemlös hund. En fin liten tik som jag för tillfälligt glömt namnet på. Ca ett år gammal, lite busig men snäll och väluppfostrad. Någon dumpade henne i området för några månader sedan och Grace har haft henne sedan i somras, sett till att hon fått veterinärvård och fått äta upp sig och ska nu försöka hitta ett nytt hem till henne. Tyvärr lyckades vi inte få någon bra bild på henne hon var lite för rörlig för att fastna på bild.

Halloween fun for the kids

2010-10-24T05:39:00.006+02:00

Jims syster Karen bjöd hem oss för Halloween-pyssel för barnen. De fick göra en fågelskrämma och en dörrkrans och dekorera kakor och pepparkakshus. Och så leka med husets alla hundar (3 st, varav en trebent) och katter (ca 14, tror jag att de var just denna helg). Folk dumpar djur utanför deras hus, så en hel del av dem är förvildade och har kattungar. Jims andra syster Sharon kom ner från Columbus för att vara med under helgen och hade med sig 3 nya kattungar som present.

Fantasin saknades inte direkt när Karen bjöd till bords

2010-10-24T05:08:00.008+02:00

Vad man får för 755 kr på Walmart

2010-10-23T23:27:00.000+02:00

Det var rätt tomt i garderoben och bryån här i USA, upptäckte jag snart. Bara 4 t-shirtar. Måste ha tagit med resten hem till Sverige sist? Och trots att Jim å det bestämdaste förnekar det så är jag övertygad om att han kört alla mina jeans i tvätten på högsta värmen sedan jag var här sist, för de går inte att stänga i midjan längre.

Det blev till att åka till Wallmart. Fick ett presentkort på 100 dollar, knappt 700 kr, från svärföräldrarna i födelsedagspresent och bestämde mig för att göra av med allt (och lite till) på kläder.

Hemma i Sverige hade det inte räckt särskilt långt. Men på Walmart kan man få allt detta för 755 kr:

2 par byxor

4 linnen

4 t-shirts

4 långärmade tröjor

30 par strumpor

Alla tröjor utom två är av ekologisk bomull!

Back in the US

2010-10-23T23:03:00.000+02:00

Nu är vi i USA igen! Flygresan gick väldigt bra, även om Daniel blev mycket besviken när vi såg planet som stod vid gaten på Arlanda. Det var ett litet plan. Daniel hade ju räknat med att flyga med ett STOOOORT plan. Alltså slängde han sig på golvet och sa att han minsann inte tänkte åka med om han inte fick flyga med ett stort plan. Till slut kom vi överens om att gå ombord och titta om det var stort inuti. Och det var det tydligen, så vi åkte med.

Vi flög via New York där vi hade 1,5 min mellan planen. Förra gången tog det över en timme att ta sig igenom passkontrollen, tid att ta sig mellan terminalerna och sedan 45 minuter att komma genom säkerhetskontrollen. Alltså trodde jag inte att det fanns särskilt stora chanser att komma med anknytningsplanet till Cincinnati.

Döm om min förvåning när det bara var 6 pers före i kön till passkontrollen, bagaget väntade och när vi skulle checka in igen kom det personal springande och mer eller mindre ryckte väskorna ifrån oss. Upp en rulltrappa till tåget, sedan av och direkt till din minimala kön till säkerhetskontrollen. Vi hann sätta oss ner och bli lätt uttråkade innan det var dags att gå ombord på plan nr 2.

Vi landade i Cincinnati 20 över 3 på eftermiddagen - tio minuter tidigt och fick bagaget supersnabbt. Så vi var ute på parkeringen innan Jim ens hunnit fram till flygplatsen. Solen sken och där stod vi utan jackor och tyckte att det var ganska skönt att vara framme. Ja, framme och framme, det var ju 2 timmars bilresa kvar också.

Väl hemma kunde vi konstatera att Jim möblerat om igen. Det gör han alltid när vi är borta. Och eftersom Alison nu går på Shawnee state university och bor i studenthem, hade det även skett lite rotation i huset. Alisons gamla rum hade målats om i en läcker, ganska mörk turkos och dit in har Kelsey flyttat med sina svarta möbler och svarta gardiner. Riktigt häftig färgsättning, snyggt, men möjligen något mörkt. Kelseys rum var nu fyllt med leksaker och har blivit Daniels rum när vi är här.

Daniel ägnade kvällen åt att återknyta bekantskapen med alla sina favoritleksaker medan Jim och jag packade upp. På morgonen efter stack Jim till jobbet som vanligt, Daniel och jag vaknade tidigt och så var vi tillbaka i gamla vanliga rutiner - kändes som om vi varit borta i någon vecka snare än i lite drygt 5 månader.

Nu har vi varit här i drygt en vecka. Jetlaggen har gett med sig och livet traskar på i sina vanliga spår. Fast det är klart, lite annorlunda är det. Alison är ju inte här och Kelsey har blivit vegan.

Och Mickey-the-dog har nästan slutat skälla på brevbäraren och allt annat som rör sig utanför huset. I alla fall ibland. Ett par dagar har han varit sitt gamla vanliga voffiga jag.

När vi kom regnade det av och till i några dagar, efter fler veckors torka. Träden har iklätt sig sina vackraste höstskrudar och det kan vara riktigt kallt på nätterna och mornarna. Men framåt lunch blir det riktigt skönt och eftermiddagskaffet kan oftast intas iklädd shorts och linne på altanen. Har till och med lyckats bränna mig en smula. Idag har det varit 27 grader och ska tydligen bli lika varmt i morgon.

Kräftskiva/Födelsedagsfest

2010-08-03T23:55:00.003+02:00

Daniel picking red and black currants.

With the red bus on the tricycle.

How many more before the tower falls???

Snurrigt

2010-08-02T19:54:00.003+02:00

Söndagsmiddag hos morfar

2010-08-02T00:33:00.003+02:00

Playground fun

2010-07-30T23:10:00.001+02:00

Tuesday: Spårvägsmuseet

2010-07-28T00:37:00.005+02:00

On Tuesday, we went to Spårvägsmuseet, or the Stockholm Transport Museum. This museum contains the history of public transportation in Stockholm, from horse-driven coaches to today's modern metro system. Two out of Daniel's favorite things in the world are buses and trains (the third being airplanes), this is a perfect museum for him. Part of the fun he had was in the transportation simulators, where he could 'drive' a bus or tram in front of a moving screen. There was also a Toy Museum where he could work a tiny model train, too.

After a long day, Daniel was still not tired, but finally slept after reading from his Russian-English dictionary to his mother.

Monday: Junibacken!

2010-07-27T22:20:00.006+02:00

On Monday all of us took a trip to Junibacken, a childrens museum dedicated to the work of Astrid Lindgren. When I write 'all of us' I meant not just Jim, Karin, and Daniel, but most of the children in the greater Stockholm area. We were literally crawling over kids to get from one end to the other. But Daniel loved it. His favorite was Villa Villekulle, the home of Pippi Longstocking. There were many rooms to explore, upstairs and downstairs, plus a slide around the back. We even lost track of him a few times. In front of the house stood Lilla Gubben, or Little Old Man, Pippi's horse, and Daniel climbed up for a short 'ride'. Another highlight was a short tram ride that featured many scenes from Astrid Lindgren books. One book, The Brothers Lionheart, tells the story of two brothers that fight a dragon, and when the dragon showed up later during the ride, Daniel got a little frightened. The first thing he did when he got off the ride was to warn the tram attendant that there was a fire-breathing dragon back there, probably thinking that she might be able to take care of that particular problem.

There were other parts of Junibacken that featured characters from other authors, including some of Daniel's other favorites like Mumin, Mamma Muu, and Pettson and Findus. All that, plus an ice cream cone, made it a great fun day.

Sunday: back to the stable and the cars

2010-07-27T00:43:00.005+02:00

We had another day at the stable at Hågelbyparken and of course that meant another day at the Trafiklek - traffic playground. Daniel had two turns before lunch - then twice more right after.

But it wasn't all fun and games - he had some work to do, too. He helped bring Jempe in from grazing to his stall. Then while waiting to ride, he found a giant pile of rocks that he claimed for his own, but we had to explain that all the rocks wouldn't fit in the car, so he just took one. Daniel then took a few turns around the paddock on Jempe. He's one of Jempe's favorites because Daniel loves to give him carrots and horse treats.

Hågelbyparken (http://www.hagelby.se/) is a wonderful place to keep a horse. As you can see, there are some nice buildings the grounds are very well-kept. And, on certain days, they have live music underneath the white tents, which you can see in the background of one of the photos below. If you watch the video of Daniel driving in an earlier post, you'll be treated to some Whitesnake - with some very apt lyrics, too.

Look - I can drive

2010-07-24T16:03:00.002+02:00

While mommy went riding yesterday, Daniel went driving. They have this playground with electric cars and a mini city to drive at the park next to the stable. Last year Daniel was too little to reach the pedal, but now he can drive the cars all by himself. He does not always follow the traffic laws, but he did a good job not hitting any of the other cars, and only ran over his dad once. The cost is just over a dollar for about five minutes of driving time, so we have to bring enough money to last more than a few turns. Most kids we saw we're crying when told they couldn't go again, but Daniel was good because we promised him we'd come back again on Sunday.

Daniel driving - the movie

2010-07-24T16:01:00.000+02:00

Playground accident

2010-07-24T15:58:00.003+02:00

Happy child at play ground.

Not so happy... Bit his tongue when flying down the slide.

Pappa, take a picture of my rock!

2010-07-24T15:56:00.001+02:00

Beach life

2010-07-21T22:33:00.003+02:00

Bloggtorkan är över

2010-06-30T14:06:00.003+02:00

Oj vad länge sedan det var jag bloggade. Då var jag kvar i USA. Kom hem därifrån 26/4... Nu är det snart juli. Det har ju hänt en del sedan dess. Någon som minns flygstoppet pga åskmolnen? Jag hade planerat väl, så askan var inget problem när vi reste.

Vi kom hem till ett Sverige där det nästan, men inte riktigt var vår. En liten chock från grönskan och de nästan 30 grader jag hunnit vänja mig vid i USA. Men nu är det nästan 30 grader här hemma, och ofattbart vackert. Vädret har verkligen överträffat sig självt, tänk att det blev så fint både under det kungliga bröllopet och på midsommar. Och sedan dess. Det är bara att njuta.

Syrran och jag firar midsommar.

Daniel och kusinen Ebba

Nu hoppas jag att hålla mig frisk ett tag (har hunnit med både en lunginflammation och vanlig förkylning sedan jag kom hem) så att jag har ork och lust även att blogga. Men jag lovar inget ;)

Hemresa?!

2010-04-23T05:43:00.002+02:00

Det börjar närma sig hemresa till Sverige. På söndag åker vi. Om det går att flyga då, vill säga. Den isländska vulkanaskan har tunnats ut och drivit iväg. En del lär ska ligga över Atlanten och Grönland, och det är ju den vägen vi flyger, så vi får väl hoppas att det inte blir problem.

Alla flygplatser stängde ju förra torsdagen. Planen från USA tillhörde de första som flög igen efter stoppet, de första flygplanen gick redan söndag natt och hade sådan tur att askan försvann över Arlanda i tid för landning. Annars hade de hamnat i Oslo istället. Inte så himla kul när man vill hem. Fast i alla fall bättre än det alternativ som drabbade dem som åkte från Thailand och fick landa i Aten och sedan åka buss i två dygn.

Fast jag måste erkänna att jag inte skulle ha något emot att bli fast här en vecka till eller två. Alltså fast här, i Ohio, inte på någon flygplats någonstans på vägen. Snöblask och kyla låter inte så lockande när vant sig att gå i shorts och t-shirt och lämna jackan hemma. April-maj är bästa tiden att vara här, som svensk sommar när det är som allra bäst. Så inte mig emot att det kommer lite mer vulkanaska i vägen!

Handla på The Body Shop på lördag (24/4)

2010-04-23T05:23:00.002+02:00

Den 24 april är det Försöksdjurens Dag. Och liksom förra året kommer The Body Shop att skänka pengar till Forska Utan Djurförsök. I år blir det hela 10% av dagskassan.

Så passa på att fyll förråden hemma med hudvård, smink och allt annat du kan behöva, och gör en god gärning samtidigt.

Eller skänk en gåva direkt till Forska Utan Djurförsök, pg 90 70 90-5 eller via sms. Du skänker 100 kr via sms genom att skicka meddelandet FORSKA100 till nr 72930.

Det är kallt

2010-04-09T06:46:00.002+02:00

Efter en vecka eller mer av sol och 25-30 grader har det varit mestadels regn och under 20 grader idag. Daniel och jag tog en promenad i regnet. Gick till sjukhuset några kvarter bort och uppför en lång backe, och tittade på helikopterplattan. Vi ser ju helikopterna lyfta och landa ibland flera gånger per dag, men det här är första gången vi varit på plats och sett plattan. Tyvärr ingen helikopter på plats.

Däremot fick vi se sopbil-in-action, och det är ju inte fy skam. Grannen något kvarter bort slängde gamla julprydnade i lösvikt, bl.a. jättestora, röda, julgranskulor (storlek typ fotboll) som åkte i sopbilen med ett kras och sedan mosades med de andra soporna (bajs, enligt Daniel, som lärt sig på dagis att sopbilen hämtar gamla bajsblöjor).

I natt går det ner mot nollgradigt, och det blir bara 10-12 grader i morgon, fredag. Men sedan återställs ordningen med 21 grader och sol på lördag-söndag.

Påskfirande hos Karen

2010-04-09T06:25:00.004+02:00

Härligt påskväder hade vi även på söndagen.

Då var det påskmiddag ute hos Jims syster Karen som bor en bit utanför stan.

Jims mamma Jan i mitten. Hennes bror Robert till vänster och systern Barbara till höger. De bor i Florida och det var första gången jag fick chansen att träffa dem.

Daniel fick en easter-basket (påsk-korg) med presenter. Det första han gör när har får en present är att plocka upp broschyren som brukar följa med, och peka ut vad mer han behöver. Eller, med Daniels ord: "MÅSTE köpa den".

Coolt par i för starkt solljus.

Det fanns mycket kul att leka med här!

En boll med tillhörande slagträ (modell morot) fanns också i korgen. De första försöken att träffa en boll krävde stor koncentration. Karens man Don assisterar. Lägg märke till den intressanta mustachen Don stoltserade med. "Behövde lite omväxling" var motiveringen.

Kelsey med en av husets vackra katter. Här ute dumpar folk sina djur de inte vill ha kvar. För tillfället består hundflocken av en golden retriver, en trebent beagle, två ytterligare hundar modell mindre samt en get och en katt som tror att den är hund. Geten flyttade dock under veckan och lär nu tillbringa sin tid på ett stort, grönt fält med tre get-kompisar istället för hundarna.

Maten var god och sällskapet trevligt. Och som vanligt åt vi för mycket.

Påskfirande

2010-04-04T03:59:00.002+02:00

Nu har vi firat påsk del 1. Middag hos Grace. Jättetrevligt och gott. Morotskakan blev mycket god, trots att florsockret tog slut och fick ersättas med stevia (som är mycket sötare och smakar sötningsmedel). 1 msk stevia fick ersätta 1,5 dl florsocker. Det gick jättebra.

Mycket folk, och Graces lilla barnbarnsbarn (dottern Grace Maries dotter Jennifers dotter Marley Grace) var där. 5 månader och jättesöt. Hon ser ut som en liten docka.

När vi ätit oss fullständigt övermätta var det dags att ta sig hem igen. I två bilar. Daniel åker nämligen numera framåtvänt i sin barnstol, och då får inte hela familjen plats i bilen. Ny bil finns inte på kartan, så det får kanske bli ny bilstol? Om det går att ha en framåtvänd barnstol i mitten på en Toyota Prius. Ryggstödet sticker ut, så frågan är om det går att få fast stolen på ett säkert sätt.

Efter lite vila var det dags för shoppingutflykt till Walmart. Alltid lika kul. :) Det är som IKEA, fullständigt dränerande, de har inte det man ska ha men man gör ändå av med tre gånger så mycket som man hade planerat, för man hittar så mycket annat billigt och bra.

Denna gång var vi duktiga. Det enda som halkade ner i vagnen utan planering var ett 6-pack lejongap (1.98 $) och en stor dunk såpbubbelblandning (3 $).

På listan fanns annars: 4 säckar sand till sandlådan, en rosbuske (5 $), en hallonbuske och en björnbärsbuske (10 $ styck) och florsocker till nästa morotskaka.

Ny påskfest i morgon.

Glad påsk - och vädergudarna tar i lite för mycket

2010-04-03T16:52:00.002+02:00

Glad påsk, allihopa!

Hoppas att ni får en lika fin påsk som vi! Solen och värmen fortsätter hela helgen, möjligen med avbrott för lite åska och regn i natt. Natten till förra måndagen snöade det och snön låg kvar en bra bit in på förmiddagen. Igår hade vi 29 grader varmt och strålande sol. Lite väl varmt, kanske.

Idag, påskafton, ska det bli 26 grader, men det finns lite moln på himlen så det blir nog uthärdligt. :)

Huset var för varmt igår eftermiddag/kväll, men vi ville inte sätta på luftkonditioneringen. Så istället gick alla omkring och var lite småsura och gnälliga i värmen. Att baka morotskakorna till helgens två påskmiddagar (hos Grace idag och hos Jims syrra Karen i morgon) lockade inte, så det blev lite sent. Kakorna åkte in i ugnen precis vid midnatt. Och när de var klara åkte natt-pizzan in istället. Mycket god sådan, och med kakorna bakade, en halv pizza och ett glas gott vin var humöret återställt - lagom till läggdags.

Dagen har börjat med huvudbry. Vad gör man när florsockret är nästan slut och åtminstone en morotskaka måste få sin philadelphiaost-och-florsocker-garnering? Åka och handla? Nä, orkar inte. Experimentera? Yes!

Att smälta socker funkade inte, det stelnade så fort jag hällde det över färkosten. Bara att plocka bort.
Det fick bli stevia+ florsocker+vaniljsocker istället. Blev lite väl sött med stevian, men det funkar. Hoppas att det stelnar hyfsat bra.

April, april

2010-04-03T16:46:00.002+02:00

Årets bästa aprilskämt står Google för, som vanligt: De har en ny applikation för mobiltelefoner som översätter djurspråk. Ställ in djurart, håll telefonen framför det pratande djuret, så översätter telefonen.

Kolla videon!

GoogleChannelUK — 31 mars, 2010 — Introducing Google Translate for Animals, a new application that can help you communicate with your pet.

http://www.youtube.com/watch?v=3I24bSteJpw&feature=player_embedded

En tekniktidning påstod i ett aprilskämt att Google ska börja med kärnkraft. Googles svar (nedan) var bättre än skämtet...

Gooey Googley Energy
Wednesday 3/31/2010 01:58:00 PM
We appreciate TechCrunch’s early April Fool’s story but have no comment at this time other than to say that this has nothing to do with our exploration of marshmallows as an alternative energy source. They work for kids; why not for data centers too?Posted by Jamie Yood, Team Lead, Project Puffed
http://blog.google.org/2010/03/gooey-googley-energy.html

Alisons senior pictures

2010-03-15T23:05:00.007+01:00

Min vackra styvdotter går sista året på High School. Då ska man ta dyra, fina bilder att ge bort till släkt och vänner. Alisons bilder kom idag. Otroligt bra allihopa. Här är bara ett urval! Ja, jag vet att det är många, men skulle du själv kunna välja bland dessa???

Våren kom och gick

2010-03-15T22:36:00.004+01:00

Vi är i USA igen sedan en dryg vecka. Resan gick mycket bra, även om jag tänker försöka undvika att flyga över New York igen. Usel service. Missade anknytningsflyget. Vi lyfte 1,5 timme sent från Arlanda, men även om vi landat i tid i NY hade jag missat plan nr 2 eftersom det tog så himla lång tid att gå igenom passkontrollen. Och så bytte de gate för nya planet. Inte bara gate, utan även terminal. Jättekul att först tillbringa 45 minuterna med att långsamt snigla sig igenom säkerhetskontrollen in till den terminal som de angav 90 minuter innan flyget skulle gå, för att sedan få reda på att jag måste till en annan terminal! Som tur var gick det bussar mellan terminalerna, och tog man dem behövde man inte gå igenom säkerhetskontrollen igen.

Som tur var hade vi hotellrum i Cincinnati. Det var skönt att slippa en tvåtimmarsresa med bil efter ankomst. Bra med kontakter i hotellbranchen...

Våren och vi anlände samtidigt. Den sista snön smälte bort samma dag som vi kom. Och efter flera veckor av gråmulet väder och regn/snö kom äntligen solen. Vi hade över 15 grader hela förra veckan, 20 grader en dag. Helt otroligt skönt att slippa alla vinterkläder och bara kunna öppna dörren och gå ut. Inget slagsmål med lillkillen om överdragsbyxor, mössor eller vantar. Att kunna gå ut och sätta sig i solen en stund i bara t-shirt.

Allt möjligt grönt börjar sticka upp i trädgården. Troligen en hel del ogräs, men jordgubbsplantorna, nattljusplantorna och dagliljorna verkar ha klarat sig bra. Irisarna och några fårlökar har börjat sticka upp ljusgröna spiror. Och clematisen skjuter små blyga skott.

Daniel älskar att vara tillbaka hos pappa och systrarna. Han ÄLSKAR pappa. Det är BARA pappa som får byta blöja, lägga honom och hjälpa honom med kläderna. Om jag säger "jag älskar dig Daniel" så svarar han "jag älskar PAPPA!!!" Tur man inte är den svartsjuka typen. Han älskar Mickey the dog också, säger han. Men jag är inte helt säker på att kärleken är helt besvarad.

Pappa har tagit med Daniel till lekparken flera gånger.

I fredags kom regnet, med blixt och dunder. Och sedan blev det kallt. Bara runt 10 grader. Låter inte så illa, men med hög luftfuktighet blir det råkallt. Ååååh vad jag önskar att våren ska komma tillbaka, det var ju så underbart. Men kanske mot slutet av veckan. Hoppas, hoppas.

Idag har jag föreläst om alternativ till djurförsök på en Rotary-lunch. Det var riktigt kul, runt 50 pers var där. De lyssnade och ställde några frågor, så jag hoppas att de tyckte att det var intressant.

Snöstorm och klass-1-varning?

2010-01-28T08:51:00.003+01:00

Klockan är 08.00. Det har snöat ordentligt hela natten, men nu kommer inte en snöflinga. Allt är lugnt och vackert. Sätter på TV:n för att höra prognosen. Ska ju ut till hästen. När är bäst att åka om man vill rida och slippa snöstorm?

På lokalnyheterna påstår de att det fortfarande snöar ymmigt och kommer att fortsätta snöa tills efter lunch. Hm, tittar ut igen. Nej, inget snöfall, fortfarande. Är jag blind?

Det blåser också, säger de på TV. Blåser friskt. Men när jag tittar ut genom fönstret ser jag inga vajande trädgrenar eller snöyra.

Klass-1-varning pga blåst och snö, säger de på TV:s lokalnyheter. Men var??? Inte här i alla fall. Pratar med en vän i telefon. Ingen snöstorm hos dem heller.

Märkligt.

Födelsedagspresenter

2010-01-16T17:28:00.003+01:00

Här kommer äntligen de utlovade bilderna på födelsedagspresenterna. Men först en bild på den nyblivne treåringen ätandes sin självvalda födelsedagsmiddag: päron, ost och dansk blåmögelost. Själv tog jag ett glas vin till, men födelsedagsbarnet fick nöja sig med hallonläsk.

Så var det då dags att presentera presenterna, varav han fick de flesta redan på söndagen. Men på själva födelsedagen, måndagen kom paketet med julklappar från USA och på tisdagen kom födelsedagspresenterna från USA.

Ett urval presenter från när och fjärran. Wall-E, längst upp till höger, har tyvärr redan blivit av med sina ögon. Den stora grävmaskinen har varit en stor favorit varje gång vi varit i leksaksbutiken, men Daniel har knappt petat på den sedan han fick den. Och den före detta trumman till vänster blev snabbt av med trummskinnet. En blockflöjt i samma serie har konfiskerats tills födelsedagsbarnets moder utvecklar tolerans mot den enda tonen barnet kan frambringa på den. Just nu ger den omedelbart huvudvärk.

Mor och barn hammarhaj. Satt en gång ihop med kardborrfäste.
Mamma haj sitter just nu i en hylla och ser ledsen ut, för barnet har försvunnit i leksaksröran.

The one and only time som Daniel faktiskt petat på favvo-grävmaskinen.
Räknar dock med att den stiger igen på favoritlistan när han hunnit leka sig mätt på några av de andra presenterna som slits hårt just nu.

Så här fint var trummskinnet innan ett välriktat slag (med blockflöjten, tror jag) gjorde slut på det. Snygga instrument som faktiskt verkar väldigt hållbara, ja, förrutom trumskinnet då.

Favorit i repris - han fick en likadan före jul. Vad det är? Kulbanor för glaskulor. Kan byggas om och varieras om man har minst två satser, annars måste man bygga exakt enligt intruktion för att den ska hålla balansen. Jättekul leksak, men just nu tycker Daniel att det är roligare att slänga kulor omkring sig och riva tornen.

Pärlor och pärlplatta. En vacker dag ska vi öppna paketet. Just nu är inte tålamod Daniels främsta sida, så jag vet exakt vad som skulle hända med dessa pärlor... Just nu svär jag tillräckligt över glaskulorna som ligger spridda över golver och som gör så ont att trampa på. En sak i taget...

Traktor och femtielva olika vagnar och redskap. En favorit.

Massor av böcker fick han. Detta är bara ett urval. Och målarböcker.

Och kläder. Jättefina kläder. Tyvärr ligger de i tvättmaskinen just nu, så de får inte vara med på bild.

Å Daniels vägnar vill jag tacka alla som bidragit till det enorma berg av paket som Daniel fick på födelsedagen. Vi har att ta av de närmaste veckorna!

Nu är min bebis tre år!!!

2010-01-12T20:11:00.004+01:00

Svårt att förstå, men igår fyllde min lilla bebis tre år.

Tre år sedan han var så här otroligt liten! Det känns som väldigt, väldigt länge sedan, samtidigt som tiden har gått så enormt fort. När man äntligen vant sig vid att ha en liten bebis så var han inte bebis längre.

Tre år sedan alla hemska förlossningssmärtor och nära-döden-upplevelsen (kraftig blödningar = akut operation så fort Daniel kommit ut). Läste någonstans att en av 16 kvinnor fortfarande dör vid barnafödande i vissa utvecklingslände. När man själv varit med om en sådan förlossning så vet man hur nära det kan vara - utan ett välutrustat sjukhus och kunnig sjukvårdspersonal hade jag definitivt varit en i statistiken.

Om jag hade haft råd hade jag skänt en extra slant till Läkare utan gränser en sådan här dag, men det får räcka med att jag ger en slant varje månad. Vem vet, kanske bidrar det till att rädda livet på någon som är i samma sits som jag var i då.

Nu till något roligare. Daniels födelsedag har firats i 3 dagar. Först med fest i söndags, då kusiner och låtsaskusiner kom över och lekte så att det stod härliga till. Och vad med presenter han fick, min lilla treåring!!! Har aldrig sett på maken. Han har lekt och lekt och lekt tills han är helt slut sedan i söndags. Går knappt att få med honom till dagis på mornarna, han ser ju en leksak efter den andra och kan inte sluta leka.

Ett varmt tack till alla som bidragit med allt skojigt! Bilder på presenter kommer, jag lovar!

I går inträffade alltså själva födelsedagen. Dagen till ära kom det sedan länge saknade paketet med julklappar från USA. Det skickades från USA 7 december, tullen la beslag på det runt den 13 december och sedan fick posten det den 3 januari (tack för det, Tullen!). Därefter bestämde sig posten för att det var ett företagspaket som skulle köras ut, vilket misslyckades eftersom de inte hade min postkod (de skulle möjligen inte kunna kolla med kollegorna som delar ut posten?), varefter det gick till postens företagscenter i Globen, som skickade en avi. Jag ville inte åka till Globen, utan ringde och bad dem skicka det till mitt paketutlämningsställe ca 200 meter hemifrån. Inga problem. Det skickades - via Malmö!!! (Miljövänligt att skicka paket fram och tillbaka på det sättet? Knappast!) Och nu kom det alltså lagom till födelsedagen. Daniel fick öppna paket igen. Inga problem, det gör han så gärna. Det blev fler kul saker för Daniel att leka med. I detta paket var en jättesöt Wall-E-figur en av favoriterna. Den andra var en batteridriven lastbil som kan manövreras med spakar på en kontrollpanel som sitter fast med en sladd.

Idag kom paketet med födelsedagspresenter från USA. Det innehåll bl.a. denna fantastiska leksak, perfekt med barn som lekt sig övertrötta senaste dagarna - den sköter sig själv, och Daniel och jag har suttit i timmar och bara tittat:

Tack Jim! Vi behövde det här.

Skjuta mig?

2010-01-10T14:07:00.000+01:00

Daniel ser fram mot sin födelsedag i morgon och är väl förberedd. Han har tittat på Alfons födelsedag massor av gånger och vet allt om födelsedagsfester, presenter, tårta och att blåsa ut ljus. Han vill ofta att jag sjunger "Jag må han leva" för honom.

Men en sak bekymrar honom starkt. Andra versen. "Skjuta mig?" säger han med frågande röst och undrar säkert vad han har gjort för ont för att förtjäna det ödet. "Skjuta mig"? Ja, på en skottkärra, försöker jag förklara, men han förstår inte. Skjuta någon, det verkar han förstå, men skjuta någon på en skottkärra fram, nej, det går inte in. Förrän jag pratade om skottkärrorna i stallet som vi kör hästbajs med. Då sken han upp. "Skjuta Daniel på skottkärra med hästbajs!"

Dum är han inte. Jag har pratat mycket om allt man måste kunna när man är tre år. Då är man ju stor! Men Daniel vill inte alltid vara stor. Häromdagen sa jag till honom att han måste börja uppföra sig som en treåring. Jag fick svar på tal: "Daniel inte tje, Daniel två". Ja, men snart tre, sa jag. "Inte tje, få presenter först!" Ska man uppföra sig så ska man självklart ha betalt för det!

Daniel vill ha fler tåg!

2010-01-02T13:23:00.001+01:00

Daniel hittade reklambroschyren som kom med nya, batteridrivna Brio-loket. Han studerade den mycket noga och pekade sedan ut vilka lok och tåg han vill "bygga". Jag berättade att man inte bygger dem, utan köper dem i leksaksaffären. Några sekunder senare kom Daniel tillbaka med stövlar på fötterna och sa "kom mamma!". Vart ska vi, frågade jag. "Till leksaksaffären och köpa tåg".

Nytt år

2010-01-02T12:57:00.003+01:00

Gott nytt år, alla som till äventyrs läser denna blogg!

Vi är redan ett och ett halvt dygn in på det nya året, som börjar lika vackert som det gamla slutade. Strålande sol och lätt snöfall. Världen är fortfarande vit och kall. Daniel tycker inte om kylan. Tänkte försöka få med honom ut och leka i snön innan det mörknar, men är inte helt säker på att jag kommer att lyckas. Möjligen om jag lockar med att vi ska gå och köpa mer mjölk, för det tycker han är roligt. Han dricker väldigt mycket mjölk.
Nyåret firades in i Knivsta med mycket trevligt sällskap och god mat. Till efterätt återuppstod en gammal nyårsklassiker, glass a four, med tomtebloss och allt. Fast vi måste nog öva på det där med att tända tomtebloss...

Det var mycket fyrverkerier att titta på vid tolvslaget, i alla riktningar. Men Daniel tyckte att det var lite läskigt och valde att stå inne och titta ut genom fönstret iställlet, det blev väl för bullrigt ute.

Alla barnen var uppe vid midnatt, till och med Ebba som var sjuk. Daniel var riktigt i gasen och ville INTE sova, så vi somnade inte förrän efter 2. Vilket gjorde att vi hade en riktigt trött och tidvis gnällig Daniel att handskas med nästa dag. Han vägrade t.ex. absolut att skåla in det nya året med julmust vid lunch. Väl hemma hos oss sov han i flera timmar, så det blev ytterligare en sen natt. Jaja, vi har ju några dagar kvar innan det är dags för dagis och jobb, så vi får väl stegvis försöka rätta till dygnsrytmen igen.

Det nya året har inletts med städning, rensning och tvätt. Hur kommer det sig att tvätten, skräpet och disken aldrig tar slut???

Hm, Daniel fick ett batteridrivet lok igår. Det tuffar på i långsam takt, både på sina träspår och golvet. Daniel älskar det. Men frågan är vart det tagit vägen nu? Antagligen var det på och tuffade iväg på eget bevåg, under soffan eller under någon möbel. Det måste visst dammsugas igen i alla fall, så jag får väl passa på att titta efter loket samtidigt. Nytt år alltså, men vardagen har redan tagit över igen...

Bästa klapparna

2009-12-28T12:47:00.002+01:00

Daniel gillar verkligen sina julklappar och leker flitigt med dem. Bussen han fick av morfar är en favorit och ska med när vi åker någonstanns. Traktoren är lite stor för att köra omkring med hemma, men några varv runt lägenheten blir det varje dag. Parkeringshuset är också flitigt utnyttjat, både av bussen och alla andra bilar, flygplan och helikoptrar som befolkar Daniels värld.

Innan jul gick vi ett par vändor till leksaksaffären, Daniel och jag, för att han skulle få visa vad han önskar sig i julklapp. Det är bara ett problem. Hans pappa har vant honom vid att han får en sak varje gång de går och handlar. Lätt att göra i USA, där man kan få en bra liten bil för en dollar (ca 7 kr). Värre här, där varje liten pryl kostar minst 30 kr. Daniel plockar åt sig vad han vill ha och byter ut vartefter så att han hela tiden har den sak med sig som han bestämt sig för, för tillfället.

Hm, hur löser man det problemet, att förklara att han faktiskt inte får något nu? Försökte att förklara att det snart var jul och att vi var där för att titta vad han vill ha i julklapp, men inte för att handla just nu? Fungerade inte riktigt bra, Daniel tyckte att vi ändå kunde handla på en gång. Försökte då förklara att vi inte hade pengar till leksaker, vi skulle ju handla smör och bröd i andra affären, och om vi köpte leksaker skulle vi inte ha pengar till det. Vid denna förklaring hörde jag andra föräldrar i butiken fnittra till. Ha, vilket barn ger upp sin leksak för att istället köpa bröd och smör? Men Daniel tittade på mig, sa "okey mamma", och la tillbaka sin leksak, tog min hand och sa "kom mamma, köpa smör och bröd!". Gissa om vi fick förvånade blickar från andra föräldrar i butiken. De kan ju inte veta att Daniel älskar att gå och välja bland olika sorters bröd. Och att han tycker att smör är godare än godis.

Nu hör jag ett förvånat "mamma, hände nu?" från sovrummet, så jag måste väl gå och titta. "Hände nu?" är en av de vanligare replikerna just nu.

Julen 2009 i bilder

2009-12-26T14:08:00.006+01:00

Daniel och Elias myser

Eva, Erik och snögubben som har australiska eukalyptuskottar som ögon.

Sandra fick rolig julhälsning på mobilen.

Det var vi som byggde den!

Ebba testar Daniels julklappstraktor med släp.

Fler favoritklappar: parkeringshus, lekmatta, ledbuss och flygplatsfordon.

Morfar i snön

Erik i full fart i snön.

Ebba åker pulka.

Det blev en jul med massor av god mat, massor av bra julklappar, massor av folk och massor av snö!
Tyvärr kom varken den fantastiska buffén eller julklappsberget under den snygga granen med på bild.

Världen är vit!

2009-12-22T21:45:00.007+01:00

Sommarblomster (se förra inlägget) känns riktigt gamalt nu, när världen är vit (för dagen kompletterat med strålande sol). Bloggandet har kommit ordentligt på efterkälken (kälke, haha). Det dagliga livet har liksom tagit över, eller snarare gått överstyr kanske. Så jag hinner inte skriva om det.

Nu är det jullov, och kanske, kanske blir det några inlägg till under ledigheten.

Det är dagen före dagen före dopparedagen. Jullovet började extra tidigt i år, redan igår, måndag, när de ringde från dagis vid lunch och sa att Daniel hade feber och måste hämtas. Konstigt, han mådde helt bra på morgonen. De här bilderna togs för övrigt just denna morgon:

Nu har vi ledigt fram till 7 januari! Ja, nästan i alla fall, ska kolla lite mail, skriva ett e-nyhetsbrev och lite annat smått och gott, men bara kul uppgifter.

Julklapparna är både inköpta och inslagna, mitt enda hemlagade bidrag till julbordet tillagad och står i frysen och väntar. De sista julklapparna slogs in idag. Daniel är väldigt hjälpsam, men det finns ett problem. Han tycker att kusinen Ebba ska få precis varenda julklapp. "Till Ebba" säger Daniel när han tittar på varje liten pryl. Och repeterar det när jag skriver etiketterna. Utom en del av morfars presenter som Daniel helst vill ha själv. Tur att han inte kan skriva själv ännu, då skulle det se lite annorlunda ut på etiketterna... och ikväll ska jag göra choklad och nougatcrunshgodis

Kvar på julförberedelselistan står endast julkort (ja, jag vet... i år igen!) och julbrev att maila ut. Kanske blir av före jul.

Om en liten stund ska vi ge oss ut i det vackra snölandskapet, Daniel och jag. Solen strålar och det är fantastiskt fint ute, men kallt. Vi ska till hästen och gosa lite, mocka och fixa mat. Det var ju inte riktigt tänkt att Daniel skulle med, jag hade tänkte rida ut en vända i snön. Men så blev det inte, eftersom Daniel är/var sjuk och inte kunde gå till dagis idag. Som tur var verkar han helt återställd idag, så han får stå ut med att följa med till stallet. Tänk om man kunde återhämta sig lika snabbt själv efter sjukdom!

Som ni förstår är vi i Sverige, Daniel och jag. Vi hade hoppats kunna åka tillbaka till USA över jul, men pengarna tog slut. Och Jim kan inte komma hit, så det blir ännu en jul med splittrad familj. Å andra sidan får vi ju fira jul med Eva, Erik och Ebba, som ju flyttat hem från Australien.

Daniel tycker att morfar ska komma över och följa med till stallet. Det går inte, säger jag, morfar kan inte köra bil. "Morfar kan inte köra bil. Morfar ledsen", säger Daniel. Helt korrekt. Men detta är en grabb som har lösningar på det mesta. "Morfar köra annan bilen?" tycker Daniel. Nej, det går inte det heller. "Bilen tjasig, morfar köra annan bilen" insisterar Daniel. Nej, det är inte bilen det är fel på, säger jag. "Morfar tjasig", konstaterar Daniel då.

Det är kul med en kille som pratar. Han säger så många klokheter. Det blir även mycket "nej" och "inte" också, levererat med högsta volym. En vacker dag ska jag försöka komma ihåg och skriva ner det roligaste som Daniel sagt på senare tid, men just nu kommer jag inte ens ihåg sådant som jag trodde att jag aldrig skulle glömma. Förhoppningsvis kommer minnet tillbaka snart. Eller så får han säga nya kloka saker.

Höstlöv och sommarblomster

2009-11-01T00:55:00.003+01:00

Efter flera dagar med temperaturer på runt 10 grader eller lägre, blev det plötsligt värmebölja igen. Över 20 grader på torsdagen (perfekt eftersom det var då alla barn var ute på trick-or-treat för att få godis på kvällen) och sedan 27 grader och sol på fredag eftermiddag! Det är en märklig känsla att sitta i solen och njuta, medan höstlöven singlar ner och snart har täckt hela tomten. Samtidigt blommar de sista sommarblommorna - även jordgubbarna blommar och några bär är sakta på väg att mogna.

Daniel sitter på den lilla trappen, bredvid blommande flitiga lisor.

Den här busken fick sin höstskrud på bara några dagar.

Höstlöv och sommarblommor i en märklig kombination. Fast en hel del växter har redan vissnat ner för vintern.

Den fantastiska blomman för dagen blommar fortfarande. Den har flera lager blomblad och blommorna är mindre än de blomman för dagen jag är van vid. Vi planerade två blomman för dagen och de har växt sig fler meter upp i grannens träd (se bilden nedan) och blommar ständigt med hundratals blommor.

Halloweeeeeeen

2009-10-31T20:36:00.001+01:00

Firar vi nu i helgen. Men redan i torsdags var det "trick-or-treat-kväll", då barnen gick runt i sina läskiga dräkter och tiggde godis. Vi var hos Grace vars gata är känd för sin mängd av barn. Många av husen är dekorerade och folk sitter utanför och delar ut enorma mängder godis till den lika oändligt stora mängden barn. Trick-or-treat varar i 1,5 timmar, och normalt är godiset slut efter en knapp timme. Men denna gång hade vi köpt på oss ordentligt och snålade (utom Daniel som slängde hela nävar i barnens påsar och så en och annan näve i sin egen...), så det blev godis över.

Barnen ska vara utklädda, men det var inte Daniel. Vi köpte en skelett-kostym för flera veckor sedan och när vi prövade den så gick allt jättebra - tills Daniel såg sig själv i spegeln. Sedan vägrade han att ta på sig den igen.

Barnen ska också gå upp till husen och säga Trick or Treat. Det gör inte Daniel. Han säger HEJ! Men det går lika bra det. Fast det tog tid den gången han försökte ge godis till herrn i huset, som försökte säga att han ville inte ha, det var han som skulle ge godis till Daniel. Han fick ge sig tillslut och ta emot godiset, och sedan gick Daniel utan att få något nytt i utbyte.

Redan i onsdags kväll gjorde Jim och Daniel en Jack-o-lantern (lykta) och satte batteridrivna värmeljus i. Daniel är mäkta stålt över sin "Daniel pumpkin".

Fredag, 27 grader

2009-10-31T17:49:00.000+01:00

och vi njuter av värmen!

Däruppe kommer helikoptern!

Daniel njuter av värmen i bara t-shirt, blöja och gummistövlar.

Men vänta nu, där satt ju jag innan jag gick in och hämtade kameran! Då passade han allt på, Mickey!

Två dagar sol, två dagar regn

2009-10-23T22:33:00.002+02:00

Idag är det över 20 grader igen. Och naturligtvis regnar det. Samma väder blir det i morgon, men sedan blir det sol - och under 15 grader. Varför ska det behöva vara på det viset?
Fast vi har haft några riktigt fina dagar. Sådär så att man kan sätta sig ute och njuta. I shorts och linne. Om man hinner. Men naturligtvis krockar det med hög arbetsbelastning, så medan Daniel varit ute och lekt så har jag suttit inne och jobbat.

Igår tog jag mig för att ändå sätta mig ute med en bok en stund. Å, vad skönt det var. I en halvtimme ungefär, sedan kom knotten. Många knott. Och myggen. Det var bara att ge upp.

Daniel är inte rädd för lite regn. För några timmar sedan talade han om för mig att han behövde gå ut för han behövde springa. Och så drog han på sig en för liten keps, fodrad regnjacka och gummistövlar och gick ut på bakgården och sprang. Byxor behövde han inte, sa han, för han hade ju redan blöj-byxor på sig. Jaja, när det är 20 grader ute lär han ju inte behöva byxor för värmens skull direkt. Han är fortfarande ute och har nu tvättat alla sina leksaker, bordet och mina bakgårdsskor.

Snälla mamma, kan jag få mera vatten? (video)

2009-10-23T20:51:00.002+02:00

Ny veckorapport

2009-10-12T06:00:00.005+02:00

Hur goda intentionerna än är tycks det inte bli mer än veckorapporter numera. Om ens det.
Vi har det rätt bra här, även om tiden aldrig tycks räcka till.

Vädret växlar. Tyvärr är det varmast de dagar det regnar. I fredags var det 26 grader på eftermiddagen, och när solen tittade fram efter en hel förmiddag med regn, så såg det ut som i en ångbastu ute. Jag tog med Daniel och vagnen på en promenad när det torkat upp lite. Dessvärre började det regna igen, när vi var som längst hemifrån. På de drygt 10 minuter det tog att ta sig hem (springandes i nedförsbacke) hann vi bli riktigt, riktigt genomblöta, det rann om oss! En bit hemifrån klättrade Daniel ur vagnen och försökte krypa ner i lilla korgen under vagnen för att slippa undan regnet.

Även idag har det varit varmt, i alla fall på eftermiddagen. På morgonen var det kallt, troligen under 10 grader. Även inne var det kallt, strömmen försvann i några timmar på morgonen (som tur var precis efter att kaffet bryggts färdigt ner i termosen i nya bryggaren). Strax före 12 fick vi tillbaka strömmen och kunde grädda amerikanska pannkakor. Därefter följde en heroisk insats av Jim som dammsög hela huset samtidigt som han tvättade, medan jag satt ute och njöt av varm sol. (Vadå lat? Någon måste ju kolla så att inte Daniel drunknade i den regnfyllda sandlådan! Dessutom hade jag redan städat badrumet och gräddat pannkakor. Så det så!)
Sedan packade vi alla hemavarande barn i bilen och åkte till Shawnee park, en nationalpark, där vi gick en runda på ca 2,5 km i den vackra skogen. Märklig runda där det är uppförsbacke hela tiden, trots att man kommer tillbaka där man startade. Daniel tyckte backarna var jobbiga, så Jim fick bära honom mer än halva promenaden. Tyvärr följde inte kameran med på utflykten.

I går kväll gjorde jag återbesök på stans footballs-stadium för första gången sedan 1985. Det var "senior night" för tjejernas skola, Notre Dame, vilket innebar att alla sistaårselever som ägnat sig åt sport firades av. Alison har ju spelat tennis, och fick därför visa upp sig tillsammans med sina stolta föräldrar.

Alison med stolta föräldrar.

Lillbrorsan var också stolt och grattade med en puss!

Sedan vidtog årets sista hemmamarch för ND, som naturligtvis förlorade stort mot ett överlägset besökande lag. Besökarna hade med sig ett marschband, vilket Daniel uppskattade. Han marscherade fram och tillbaka på läktaren när de spelade.

Det är mycket pompa och ståt och uppmärksammande hit och dit för seniorerna, alltså sistaårseleverna. I förra veckan hade de någon sorts avslutning på tennissäsongen, och då fick Alison en blinkande, rosa tiara, en kul bukett blommor, strumpor, en tröja och kanske något mer som jag glömt.

Crazy Daisies

Och nu har klockan än en gång tickat sig förbi midnatt. Läggdags, alltså. God natt!

Sorghum festival

2009-10-06T19:19:00.005+02:00

Det var vad vi ägnade oss åt i lördags. Den hölls på en liten gård en bit utanför stan. Vad sorghum är? Det undrar jag med. Någon sorts sockerbeta, påstår Jim. Den kokas (eller vad de nu gör) till en sirapsliknande massa.

Vi prövade Sorghums-klubba. Inte ens Daniel åt upp sin. Men det gjorde Jim, för han var så illa tvungen. Den klibbiga kolaaktiga massan fastnade i tänderna och gick inte att få bort. Jag insåg problemet i tid efter att ha bitit av en bit och slängde min klubba då. Det smakar som lätt smaklös sirap med honungsinslag. Kanske gott när man bakar, vem vet. Jag tänker inte pröva i alla fall.

Däremot köpte vi vitlöksinlagd saltgurka. Vi tänkte oss en sötaktig gurka att ha på vegoburgarna och höll på att dö av första tuggorna när vi testade till lunch igår. Det var fruktansvärt! Men ändå gott, vi åt ett par bitar var och utstötte div gutturala läten av chocken varje gång.

Vi köpte också applebutter, som är en mycket söt äppelmos utan socker men med mängder av kanel. Mycket gott på våfflor, särskilt med grädde. Björnbärssylt och en körsbärssylt som tydligen fått andrapris i en tävling, fick också följa med hem. Tyvärr ledde de till misstänkt sockerförgiftning (huvudvärk och en lätt känsla av att man svävar bland molnen, följt av grinighet och abstinensbesvär när sockernivån sjunker till normala nivåer igen).

Höjdpunkten på festivalen var annars att åka häst och vagn en vända runt ett fält. Jisses vilka jättehästar! De hette Don och Dan (tror jag) och hade nyligen vunnit amerikanska mästerskapen i plogning.

I söndags var vi på fest hos Grace och åt mycket god mat och fick en del med oss hem också. Inklusive två burkar hemgjort jordgubbssylt med väldigt lite socker i. Perfekt! Kanske ska blanda 2/3 av denna goda sylt med körsbärs- eller björnbärssylten när vi gör våfflor eller pannkaka nästa gång.

Vi gick både dit och hem, tar ca 20 min åt varje håll med barn och vagn. Härlig promenad dit, mindre kul att gå hem när man är proppmätt.

Igår, måndag, var det härligt varmt, satt ute i linne och shorts och njöt av solen. Men idag är det kallt igen och ser ut som risk för regn.

En vecka går snabbt

2009-10-03T05:40:00.002+02:00

Nu har jag varit här i USA i en vecka och några timmar. Det går snabbt att komma in i vardagslivet här, så det känns som om jag varit här i flera månader.

Det enda jag är lite besviken på är vädret. Det borde vara varmare! 14-15 grader här känns kallare än hemma i Sverige, av någon anledning. Igår blev det lite varmare, nästan 20 grader framåt eftermiddagen och skön sol. Men idag har det regnat. Daniel har ändå gått ut - iklädd endast t-shirt, blöja och gummistövlar, och petat i sandlådan, burit omkring stenar i en hink och spelat en egen version av golf.

Själv har jag jobbat. Det har gått ganska bra, Daniel leker så himla bra själv under långa perioder och sedan är det bara att ta en paus på någon halvtimme (eller några timmar) och leka med honom när han vill det. Det svåra är att försöka få Daniel att sova middag. Han vill verkligen inte sova, fast han är så himla trött. Idag slog han på mig och skrek "dumma mamma". Han ville krama pappa, minsann, inte gosa med mamma. Till slut somnade han, och fortsatte att snyfta i sömnen en lång stund. Hur länge vet jag inte, för jag somnade jag med.

Jetlagen har lagt sig, var värst dag 4-5, som vanligt. Det är inte kul att gå omkring och vara trött och grinig. Inte kul för omgivningen heller. Och det värsta är nog att man inte blir hungrig, trots att det är uppenbart att kroppen behöver mat. Motion skulle jag också behöva, känner jag. Det är en av de största skillnaderna mellan att vara hemma i Sverige och är. I Sverige rör jag på mig mycket mer. Går till dagis, affären, lekplatsen. Det känns inte som mycket till motion, men jag testade med stegräknare under några dagar och konstaterade att det trots allt blir någon kilometer eller två - utan att man upplever det som att man rör på sig alls. Här går jag ingenstans alls, det finns ingenstans att gå. Så jag borde passa på att gå ut och gå med hunden när tjejerna kommer hem från skolan, eller senare på kvällen, men det glömmer jag alltid bort. Det är fullt upp med jobb, Daniel, planera mat osv.

I morgon ska vi i alla fall ut till en bondgård där de har någon sorts festival och titta på djuren. Får se till att verkligen röra på mig där. Och så ska jag kolla om jag kan gå och träna på gymmet här. Skitdyrt, men jag behöver det!

Uj, nu kommer en helikopter igen och flyger så lågt över huset att rutorna skallrar och golvet vibrerar. Så illa brukar det inte vara, de måste ha bytt pilot ikväll/natt. Synd att Daniel missar det, han vill ut, ut, ut och titta när det kommer en helikopter. De har flygit rätt frekvent under hela veckan, men aldig så lågt och direkt över huset som ikväll, efter att Daniel somnat.

Ambulanshelikoptrar är det. Vi bor bara några kvarter från sjukhuset. Som för övrigt lär ha stängt sin barnavdelning med kort varsel. De började prata om det en fredag och stängde på måndagen därefter. Folk är minst sagt skitförbannade. Nu får svårt sjuka barn ligga kvar på akuten i upp till 23 timmar, sedan ska de skickas vidare till andra sjukhus, som ligger 1-2 timmar från stan. Hur kul är det för föräldrar att tvingas ha sina sjuka barn på sjukhus långt hemifrån? Hur får man livet att gå ihop då, om man har andra barn hemma att ta hand om också?

Något annat som upprör folk är stans borgmästare som visat tecken på dåligt omdöme i ett mail han skickade till en person som begärde ut offentliga handlingar. Läs det underhållande svaret från borgmästaren här: http://rivervices.blogspot.com/2009/09/mayor-kalb-burning-midnight-oil.html

Hm, svenska politiker åker katapult när de uttalar sig lite klantigt. Men denna snubbe får sitta kvar? Obegripligt!

Någon som jag är sur över är att det nu inte går att lämna metall, kartong och plast för återvinning längre. Allt går i vanliga soporna som dessutom grävs ner. Snacka om att stan är efter sin tid. Kanske inte så konstigt med en sådan borgmästare?

En notering av mer positivt slag är att våra jordgubbsplantor tycks ha spridit sig. Och chipmunkarna också, så jag räknar fortfarande inte med att vi faktiskt får äta några jordgubbar själva. Men chipmunkarna är så otroligt söta och mjukt duniga att jag förlåter dem. Att de är mjuka som dun vet jag eftersom jag lyckades peta på en som satt på marken och låtsades vara osynlig. Så fort jag petat på den tog den två skutt, sedan var den borta. Den måste ha lösts upp i atomer i luften eller trollats bort eller något. Helt otroligt!

Vi har också haft besök av en kolibri. Fast bara en och bare en gång, som jag har sett. Den åt med god aptit från alla flitiga lisor som blommar i trädgården. Vi hoppas på återbesök. Kolibrir är kul att se!

Åter i USA

2009-09-26T17:49:00.002+02:00

Den senaste veckan har jag längtat efter lite mer värme. Att det var 28-30 grader här i södra Ohio lät inte så dumt.

Naturligtvis regnade det igår när vi kom fram, även om det bara var ett lätt duggregn just då. Och det var kallaste dagen sedan i våras och bara 17 grader. Det var makalöst vackert ute under den ca 2 timmar långa bilresan hem från flygplatsen. Inget regn, men eftersom det regnat hela dagen och fortfarande dansade slöjor av vattenånga upp från marken och kullarna vid Ohio river var täckta av skira vita ångmoln. Träden och fälten är fortfarande väldigt gröna, men har den där djupare höstfärgen och vissa träd har börjat gulna en smula.

När vi kom hem var det mörkt och jag såg inte mycket när jag gjorde ett försök att inspektera trädgården. Det jag såg från ytterbelysningen var att pytteplantorna av flitiga lisa har växt till sig och mer eller mindre tagit över trädgården. Det verkar finnas en och annan jordgubbe på jordgubbsplantorna och det blommar lite här och var fortfarande. Hoppades fortfarande på fint väder tills idag och trodde i min enfald att jag skulle kunna äta frukost ute och göra en mer detaljerad inspektion med kaffekoppen i handen. Men inte då, regnet har vräkt ner hela dagen, och då menar jag verkligen vräkt ner. I morse åskade det så att det lät som om ett godståg drog fram utanför huset under flera minuter. Och inte verkar regnet vilja avta det allra minsta. Fast än är det bara lunchtid, klockan är 12, men skulle du fråga mig skulle jag gisssa på runt 6 på eftermiddagen. Kroppen är fast inställd på Svensk tid. Det kanske finns chans för sent eftermiddagskaffe ute, men det är inte troligt att vädret tänker skärpa till sig.

Resan gick mycket bra. Flög SAS igen, vilket innebar tidigare avgång. Skulle ha varit på Arlanda före 8 på morgonen, men blev lite sena och sedan ännu senare för att vi fick vända och hämta en bortglömd väska som stod kvar innanför dörren... Tur att den kom med, för det var väskan med datorn och många andra viktiga prylar.

Daniel vet precis hur det går till på flygplatser och flygplan och var jätteduktig. På planet blev det som vanligt problem inför avgång när säkerhetsbältet skulle på. Det är inte populärt och numera är han väldigt högljudd när han inte får som han vill. Som vanligt somnade han dock när vi lyfte och sov tills maten serverades. Och som vanligt åt han först allt smör han kom över, sedan brödet och sedan inget mer. Fast det serverades coscous som han verkligen gillar.

I köket längst bak i planen hade de korgar med godis som det bara var att ta av. Det gjorde Daniel tills jag tyckte att han hade fått mer än nog och sa stopp. Men det innebar att jag var tvungen att hålla honom i stolen så att han inte sprang tillbaka och hämtade mer godis. Han var trött och behövde sova, men vägrade naturligtvis. En man på raden bakom, som busat med Daniel under hela resan sa åt mig att slänga över barnet så skulle han nog bli lugnare, så det gjorde jag. En kvart senare sov Daniel i hans knä och jag fick tillbaka en pigg och glad liten pojke ungefär 2 timmar senare. Härligt med sådant ressällskap!

I Chicago var det lång, lång kö till säkerhetskontrollen, och då hade Daniel fått nog. Han ville INTE stå i kö. Han ville ju till pappa snarast möjligt, eller alternativt tillbaka till glashissen upp till tåget som gick mellan terminalerna. Det var inte helt lätt att hantera ett bångstyrigt barn, en vagn och allför mycket handbagage... En uppmärksam flygplatsmedarbetare kom till undsättning och släppte mig förbi kön. Jag fick gå i kön för förstaklass passagerare istället. Säkerhetskontrollerna är ju alltid spännande, så då blev Daniel glad igen. Särskilt som han nu själv får visa upp sitt boarding card och pass och lägga upp sina saker på bandet och gå genom metalldetektorerna själv.

Glömde att jag hade vatten i Daniels vattenflaska, men det var inget problem. De testade vattnet med en teststicka som de höll över vattenytan och sa sedan ok efter några sekunder. Alla jucie- och vällingförpackningar torkades av med en särskilt liten våtservett som sedan kördes i en maskin innan jag fick packa dem igen.

Flygplan nr 2 vare jättelitet och resan gick på mindre än en timme. Daniel var vaken och mycket uppspelt när vi gick in för landning och kunde bara upprepa "pappa, pappa, pappa". Han blev mycket besviken när Jim inte väntade precis utanför planet, trots att jag gång på gång försökt förklara att Pappa inte fick komma in hela vägen till planet utan väntade vid bagaget. Det blev ett kärt återseende.

Vi var hemma i bostaden vid halv 9 och alla sov vid 11-tiden. Vi vaknade mitt i natten av att sovrumsdörren smällde igen. Det var Daniel som vaknat och gått upp i kolmörkret, utan att tända några lampor. Klockan var runt 5 på morgonen, och det tog en timme och en flaska välling innan Daniel somnade om.

Nu ska jag gå och dricka en kopp kaffe till, i förhoppning om att kunna hålla mig vaken till lämplig tidpunkt i kväll.

Hälsningar Karin

Förvirrat värre

2009-09-20T19:35:00.000+02:00

Måste bara berätta om några händelser ur veckan som varit. Kanske beror det på stress, eller är det så illa att demensen börjar slå till i alltför unga år?

Det började i onsdags. Jag satt hemma och jobbade och var väldigt produktiv, jobbade med tre textdokument samtidigt. Så, plötsligt och utan anledning, så raderade jag dokumenten. Antagligen skulle jag spara dem, men istället raderade jag dem. Jaja, det ska väl gå att återskapa, tänkte jag. Måste ju finnas autosparade versioner någonstans i datorn.

Det visade sig vara svårare än jag trott att hitta gamla versioner. Och inte kom jag på att leta i datorns papperskort heller. Där satt jag och nästan slet mitt hår, när jag plötsligt upptäckte att klockan var mycket. Hjälp, det var bara att slänga på sig ytterkläderna och springa till tunnelbanan för att hinna till optikern i tid.

Jag hann. Med några minuter tillgodo kom jag infarande genom dörren, med andan i halsen och satte mig på vänt-stolarna. Min optiker såg mig och frågade med mycket mild och vänlig röst om han kunde hjälpa mig på något sätt. "Ja, jag har en tid kl 2", sa jag.

"Mmm", sa optikern, fortfarande med mycket mild röst. "Och nu är klockan 1, som du ser (han pekade på klockan på väggen), och vi stänger för lunch..."

Jävlar! Jag hade kollat fel på klockan och i stressen så registrerade hjärnan aldrig felet.
Min vänliga optiker gjorde undersökningen innan han gick på lunch. Och jag fick en timme extra att ta mig hemåt i lugn och ro! Kvällen avslutades med klippning och ny snygg frisyr. Daniel vrålskrek "nej, nej, nej, inte klippa, inte klippa", större delen av sin klippning, men blev väldigt fin när det var klart.

När Daniel somnat plockade jag upp de slängda dokumenten ur papperskorgen och gjorde om de sista ändringarna. Lyckligt slut, alltså.

Men... det skulle bli värre.

I torsdags somnade jag när jag nattade Daniel. Vaknade vid 11-tiden, men orkade inte gå upp. Men jag kände ett så otroligt starkt behov av att duscha! Obegripligt, eftersom jag skulle börja fredagsförmiddagen i stallet, så det hade väl inte varit hela världen om jag inte duschade.
Tanken på en dusch ville inte släppa, så precis före midnatt stapplade jag mig upp och in i badrummet. Väl där, när jag tittade mig i spegeln, insåg jag att jag inte hade samma kläder på mig som tidigare under dagen. Och luktade det inte duschkräm i badrummet? Golvvärmen var redan på, och duschhandduken borta från hängaren... Vad var detta? Hade jag redan duschat? Nej, det borde jag väl ha kommit ihåg, eller?

När minnet vägrade gå med på att minnas en dusch försökte jag leka detektiv. Nej, inga vattendroppar på duschkrämsflaskan. Golvet var torrt, men å andra sidan var ju golvvärmen på... Handduken var väl kanske lite fuktig, eller? Den hängde på tork på torksstället. Sedan tidigare under kvällen, eller kvällen innan? Ja, det var ju frågan. Borde man inte komma ihåg om man precis har duschat? Alzheimers, eller?

Till slut fick jag vänja mig vid tanken att jag nog aldrig kommer att få svar på frågan. Det troliga är att jag som sagt somnade när jag nattade Daniel. Någon gång måste jag ha vaknat till, studsat upp och fått för mig att duscha, klätt på mig igen och krypit tillbaka i sängen och somnat om. Och glömt alltihopa.

Oj, det var länge sedan sist

2009-09-20T19:07:00.002+02:00

Det har blivit lite mycket på sistone. Livet alltså. Jobb, barn, sköta hem, laga mat och allt det där. Och så ska man ju hinna träffa hästen ibland, och åtminstone prata med familj och vänner i telefon. Tydligen har det tagit mer tid än jag trott, för inte hade jag en aning om att det var så länge sedan jag bloggade. :-)

Till mitt försvar måste jag säga att jag faktiskt HAR bloggat. På jobbets hemsidas nya blogg. Där kan ni läsa lite om vad jag hade för mig i förra veckan. Eller, nej, det var faktiskt veckan innan. Tiden går... Följ länk på www.forskautandjurforsok.se så hittar du den bloggen.

När jag ändå pratar jobb: bidra gärna med en gåva via SMS. Skicka ett SMS till numret 72930. Skriv FORSKA50 för att skänka 50 kr eller FORSKA150 om du vill ge 150 kr. Beloppet faktureras på din mobilräkning. TACK, TACK!

Kolla nya bannern!

2009-08-21T11:16:00.002+02:00

Forska Utan Djurförsök har fått två nya banners, en med en hund och en med en kattunge.
Kolla i högerspalten så får du se katten.
Vill du använda bannerserna på din blogg eller hemsida???
Ladda ner dem från http://www.forskautandjurforsok.se/du-behovs/banners.php

Jag gjorde det! Och magen försvann.

2009-08-20T12:09:00.002+02:00

När jag inte rider regelbundet så får jag en liten kulmage. Nu när jag är hemma i Sverige så borde jag ju passa på att rida så mycket som möjligt, men när alternativet är barbackaritt så dyker det upp så många ursäkter som låter vettiga. "Jamen, han verkar ju ha det så himla trevligt i hagen och snart är det ju slut på sommarbetet, det är ju bättre att han får beta en stund till", eller "hm, det kan aldrig vara skönt att ha någon på ryggen om man har hårlösa fläckar..."

Egentligen handlar det om ren och skär feghet. Jag är rädd för att något ska hända. Riktigt vad vet jag inte, för sannolikheten att man ramlar av Jempe och slår sig halvt fördärvad när man skrittar barbacka på en volt är inte så stor. Men på något vis tar rädslan överhanden. Inte så att jag är rädd för smärtan. Nej, det är rent praktiskt - hur ska jag kunna lämna och hämta på dagis med brutet ben/bruten handled/hjärnskakning? Och så är det ju det där med bekvämligheten. Det är inte skönt att sitta barbacka på en häst med markerad ryggrad. Som dessutom får för sig att hoppa till lite då och då.

Karin (Jempes andra ägare) påminde mig om en period i tidernas begynnelse (typ 8-10 år sedan), när vi inte hade någon sadel. Det gick helt enkelt inte att hitta någon som passade honom. Då red vi barbacka i flera månader. Vi red lektion, red ut, ja allt gjorde vi barbacka och det gick så bra så. Men det var då det. Vi var yngre då. Inte heller Karin har kommit upp på honom barbacka de senaste åren...

Igår gjorde jag slag i saken, satte träns på hästen, borstade av det värsta på Jempes skamfilade rygg (han ser inte klok ut, ringormen har lämnat efter sig hårlösa partier och tunna skorpor på huden), drog iväg med honom till uppsittningstrappen vi har. Det var bara att lägga benet över och slå sig ner. Det gick bra. Jempe var snäll och gick in på volten för en liten motionsrunda.

Efter 5 minuter tyckte jag att det räckte. Visserligen insåg jag snabbt hur otroligt nyttigt det är att rida barbacka. Man känner varje rörelse hästen tar på ett helt annat sätt, riktigt känner hur musklerna arbetar. Det är också väldigt nyttigt att känna hur hästens rörelse påverkas av varje liten ändring man själv gör, när man flyttar vikten, spänner en muskel, vrider sig eller flyttar en kroppsdel. Det är otroligt vilken känsla man får. Men obehaget överväger, tyvärr. Det gör himla ont. Och musklerna får sig en ordentlig omgång också.

Men så började Jempe trava när jag tryckte till lite för hårt med en skänkel. Hjälp, tänkte jag först, men på två steg insåg jag plötsligt att det faktiskt var betydligt bekvämare att sitta i traven. Så det blev 10 minuters trav också, vi snirklade oss fram mellan hinder och bommar som stod på volten. Det var superkul!

Och som extra bonus: i morse insåg jag att jeansen är för stora i midjan! Där ser man vad 15 minuters barbackaritt kan åstadkomma.

Hur kan allt gå så fel?

2009-08-20T11:01:00.002+02:00

Man hade kunnat tro att det var måndag igår. Eller kanske fredagen den 13de?
Jag skulle bara jobba 2,5 timmar på förmiddagen och hade precis lagom med arbetsuppgifter att hinna med. Alla naturligtvis viktiga och brådskande. Men det gick inte riktigt som planerat.

Först började det med en trotsig 2,5-åring som inte ville något av det jag ville när vi skulle gå hemifrån. Han ville inte ha den färgen på vällingflaska, inte de byxorna eller den tröjan. Borsta tänderna ville han absolut inte och skor tänkte han minsann INTE ha på sig.

Vi var nästan 20 minuter sena till dagis... Alltså 20 min senare än planerat till jobbet. Och där började det jävlas på allvar.

Först ringer en person i vår vetenskapliga kommitté och säger att han missat att skicka in en bedömning, deadlinen var dagen innan. Kunde jag möjligen skicka bedömningsblanketten igen per e-post? Det kunde jag inte. Eller snarare, jag kunde skicka, men han fick dem inte, trots flera försök från olika e-postadresser och eftersök i hans spamfilter mm. Fick ta till nödåtgärden att lägga upp blanketten på vår hemsida så att han kunde hämta den därifrån. Lite onödigt pyssel som normalt kan ta kanske 3 minuter. Nu gick det inte alls. Först meddelade min dator att den tänkte starta om sig. Sedan gick det inte att logga in på hemsidan och sedan ville den inte ladda upp blanketten. Det tog nästan en halvtimme.

Vid det laget började vi inse att vår ordförande skulle ha varit på plats för nästan 45 minuter sedan för att skriva på 79 mycket viktiga brev som en kollega skrivit ut under morgonen. Men hon var alltså inte där. Och det ramlade in mail från henne, vilket tydde på att hon satt och jobbade någonstanns. Ringde, och fick svaret att "va, men jag fattade det som att ni hade något problem med brevet och inte hade skrivit ut dem, och att jag alltså inte skulle komma!." Vet fortfarande inte hur det missförståndet uppkommit (är hon synsk, tro?), men hon fick sätta sig i bilen och komma in.

Väl på plats började hon skriva sin namnteckning, men klagade snart på att texten på sidan kladdat av sig. Vid en närmare kontroll visade det sig att en textrad på varje sida inte var fixerad, utan alltså kletade. Det var bara att ringa efter service på kopieringsmaskinen, och vår ordförande fick åka igen med oförättat ärende.

Nu var det bara att ge upp och åka till stallet istället. Men endast 1 sak på "att göra"-listan avbockad istället för 8. Hur kan så många saker gå så fel på bara två timmar?

Söndag på lekplatsen

2009-08-18T00:26:00.004+02:00

Vi har haft en riktigt lat helg, Daniel och jag. Sovit länge på mornarna, gått och lagt oss tidigt och dessutom sovit middag. På söndagen blåste det så att det ven om knutarna, men vi vågade oss ändå ut. På lekplatsen var det helt tomt, så Daniel fick mig att klättra i klätterställningen och åka rutchkana med honom (bred rutchkana = ingen risk att fastna som i bebis-rutchkanorna). Aj vad ont det gjorde. Allt är ju anpassat för barn, så man slår i överallt och måste vika sig dubbel för att komma in under stänger och i hål. Det blev ett par nya blåmärken här och var.

Daniel har lärt sig att klättra upp för rutchkanan nu, och det går nästan lika snabbt upp som ner. Då är det kul att vara 2,5. Fast på många sätt verkar detta inte vara den bästa åldern, i alla fall inte just nu. Känslorna svämmar ofta över och Daniel blir ofta arg och ledsen över allt som inte går som han tänkt sig, vare sig det är jag som vägrar klättra upp och ställa mig där han vill i klätterställningen, eller en för stor bil som vägrar att få plats i ett litet fack i en förvaringslåda. Jäklar var arg och högljudd han kan bli då! Men på lekplatsen hade vi i alla fall kul en stund.

Bloggtorka och ringorm

2009-08-14T15:26:00.004+02:00

Ska försöka blogga lite oftare sa jag sist. Ha, så gick det med det. Tiden saknas. På dagarna är det minst sagt fullt upp på jobbet. Och sedan fullt upp med Daniel. Som sedan inte sover som han ska på nätterna. Hela denna vecka har gråtit tröstlöst 5-20 min varje timme fram till 6 på morgonen. Mardrömmar? Utvecklingsfas? Saknar pappa? Tja, vem vet. Men hans språk har utvecklats ordentligt under veckan, tycker jag. Hoppas bara att natteländet tar slut snart, för nu orkar inte jag längre. Inte får man något gjort heller, för sitter jag inte bredvid honom så vaknar han av gråten.

På jobbet är det som sagt full fart, alla höstaktiviteter ska vara klara helst igår. Och vi följer senaste årens vana att ständigt vara en man kort... Men det går ändå, för det måste det göra. Ekonomin tillåter inga utsvävningar såsom vikarier.

Hade hoppats på att komma igång och rida lite ordentligt nu under slutet av sommaren och hösten, men de planerna har gått åt pipsvängen av olika skäl. Två gånger har jag ridit, och bl.a. inspekterat elljusspåret vi har att rida på uppe i skogen! Elljusspår! Det är en sådan där dröm vi alltid haft, men aldrig trott att vi ska få uppleva. Men nu har vi det. Synd bara att de ska bygga nöjespark där stallet står nu, så vi måste flytta. Ingen vet riktigt när, vi väntar fortfarande på besked om vart vi kan flytta och när. Hoppas vi får elljusspår på nya stället också.

Idag hade jag kunnat rida om jag ville. Barbacka. Går nämligen inte att lägga sadel på hästen. Men jag avstod från ridning, med ursäkten att de såg ut att ha så himla trevligt i hagen i solen. Han var fullt upptagen med att beta. I själva verket är det bara att inse att jag blivit för gammal för att ge mig på något så obekvämt och potentiellt farligt (nåja, men risken är faktiskt större att man ramlar av!). Och sa jag obekvämt? Jempe har uppstickande ryggrad och en rätt skumpig gång. Så det är inte direkt som att sitta i en bekväm fåtölj.

Varför det inte går att lägga sadel på honom? Det ser ut som om han har böldpest eller åtminstone kommit ivägen för en synnerligen argsint bisvärm. Fast nu är det mer hårlösa fläckar och inte så mycket bölder kvar.

Han har fått ringorm! En mycket smittsam hudsjukdom orsakad av svampar. Alla stallets 32 hästar, all utrustning och stallarna har nu sanerats efter konstens alla regler och naturligtvis ställer smittan krav på att vi som vistas i stallet även tänker på vår egen hygien, klädbyte och andra rutiner för att hindra smittspridning. Naturligtvis drabbades Jempe hårdast (vad jag vet i alla fall). Han är ju sådan. När andra hästar hostar och nyser lite får han lunginflammation. När andra hästar får mugg (infektioner i huden ovanför hovarna) så får han elakartade bakterier som äter upp hovarna innifrån och som kräver behandling av specialisthovslagare och nästan resulterade i avlivning (hästar klarar sig inte med tre fungerande hovar). När andra hästar fastnar i hagen så river de upp småsår eller tappar en sko. Jempe behöver sys och sparkar sönder sig på stenbumligar så att han måste operera bort bitar av hovbenet som lossnat. Behöver jag fortsätta?

Mysigt i hagen. Mysigare än att traska runt på en volt med en motvillig barbackaryttare i alla fall.

Kids having fun in Knivsta

2009-08-03T00:14:00.006+02:00

A message for Barbara: Sorry, I will try to blog more often. And just to make you happy, here are some photos of your grandkids!

Erik

Ebba has learned how to ride a bike.

Daniel is trying to keep up with Ebba.

Daniel fick en påse leksaker av Elias, kolla vad glad han blev!

2009-08-01T21:07:00.003+02:00

Daniel rider

2009-08-01T20:18:00.002+02:00

I går hade jag trevligt sällskap med ut till stallet. Daniel var med, och så Sandra, Lovisa och Elias. Vi åt picknick i parken och Sandra och barnen var i lekparken medan jag mockade och fixade maten. Sedan var det riddags. Lovisa rider på ridskola och kan rida själv i både skritt och trav. Hon har lärt sig massor sedan sist och det märktes att Jempe lyssnade på henne.

Sedan fick Daniel rida framför Lovisa i sadeln. Det var tydligen jättekul, för han ville inte hoppa av, utan det fick bli ett stort extravarv. Och sedan var det dags för Elias att rida några varv med lite support. Det är bara att konstatera att vi har flera blivande ryttare i familjen...

Fokuserad måste man vara när man till och med får kontroll över tyglarna själv!

Jempe är en perfekt barnhäst, går lugnt och har stenkoll på passagerarna. Men när Lovisa red så fick hon minsan verkligen rida också, då lyssnade han på henne och hon måste göra rätt.

Bankrån och flygkapning

2009-07-29T14:39:00.000+02:00

Det har jag ägnat mig åt sista dygnet.

Man tillhör ju generationen som "kommer ihåg" Norrmalmstorgsdramat. Dvs man vet ju att det hände, känner till Stockholmssyndromet (att gisslan börjar synpatisera med dem som tagit dem till fånga) och... och... Ja, vad var det egentligen som hände? Vilka var det nu igen som rånade banken och tog gisslan, och vad ville de? Och hur länge pågick det?

Jag hyrde dvd:n och tittade. Himla trevliga typer var det i alla fall, bankrånarna. Det är nästan så att man skulle vilja bli gisslan själv. Polisen däremot är fega typer som man inte alls kan lita på. Se filmen själv, tycker jag!

Mindre kul hade gisslan på Lufthansaplanet som kapades 1977 i en film jag såg på TV precis efter, också den baserad på en verklig historia. Inte mindes jag att ryssarna var involverade. Den gisslan skulle jag absolut inte vilja byta med. Och tur att jag inte såg filmen precis innan flygresan.

Riddarspel i Rosersberg

2009-07-28T14:57:00.003+02:00

Det var söndagens äventyr. Daniel har lekt med två riddarhästar på dagis och när jag visade bilder från tidigare uppvisningar och frågade om Daniel ville åka och titta så sa han "yes, yes, yes" och hoppade runt av glädje.

Det är fina hästar de har och det går väldigt snabbt. Det är inte utan att man känner för att testa själv. Undrar om Jempe vill bli riddarhäst på gamla dagar??? Han skulle nog gilla kläderna i alla fall, han gillar att visa upp sig och vara snygg.

Så tränas en riddare

2009-07-28T14:53:00.002+02:00

Daniel har påbörjat sin utbildning till riddare. De får öva på sådana här hästar och ska träffa måltavlor med lansen när de "rider" förbi. Här ser Daniel väldigt sammanbiten ut, men han skrattade så att han nästan ramlade av varje gång han (med viss hjälp) träffade målet.

Pannkaka

2009-07-28T14:51:00.001+02:00

Här gör Daniel och jag pannkaka. Daniel har påsig ett förkläde som jag hade när jag var liten. Jag vet inte vem som gjort det, men det känns bra att se Daniel använda det.

Vi åka tåg!

2009-07-27T22:30:00.000+02:00

Jim har åkt hem för snart en vecka sedan, och Daniel och jag saknar honom mycket. Vi hann med en hel del under de 2,5 veckor han var här. Sista äventyret var en tågresa (eftersom vi fått punka på bilen!) till Knivsta.

Först åkte vi tunnelbana, sedan tåg, men det fick vi tyvärr inga bilder på. Men man kan ju lugnt säga att Daniel gärna skulle se att vi fick punka lite oftare. Han pratar fortfarande om det: "Daniel åka tåg!".

I Knivsta tittade solen fram mellan molnen, och Daniel skulle absolut bada, även om vi andra tyckte att det var för kallt både i luft och vatten. Och så fikade vi förståss!

Magiskt

2009-07-13T10:54:00.002+02:00

Tänk vad märkligt det kan vara. Förra veckan suckade jag över att tvätthögarna växte när jag slängde ytterligare ett plagg på högen, disken tornade upp sig och golvet var fullt av smulor och grus. Och inte hade jag tid att städa, tvätta och diska, för jag var tvungen att åka till jobbet eller stallet. Men igår kväll slog det mig plötsligt att det är nästan tomt i tvättkorgen. Efter lite letande hittade jag kläderna. De hänger i garderoben och ligger i lådorna, rena och fina. Och diskstället är alltid fullt med ren disk, och smutsen på golvet verkar försvinna av sig självt med jämna mellanrum. Det är inte så dumt att ha en man hemma!

Fullt upp

2009-07-13T10:42:00.002+02:00

Här har vi fullt upp med att ha semester. I fredags var Jim och jag i Bergianska trädgården, medan Daniel var på dagis. När vi sedan skulle hämta Daniel så ville han inte gå hem. På dagiset där de är nu har de en jättestor, kuperad gård, och barnen har så himla roligt i backarna. Daniel klättrar på trädrötter och springer, springer och springer.

I lördags var vi i Bandängen, en stor lekplats där de har djur, trehjulingar och trampbilar, barnpool (usch vad kallt det var i vattnet), gungor och klätterställningar med rutchbana. Han klättrade också uppför bergsväggarna. Han har verkligen otroligt bra balans och grepp, men blir lite rädd ibland. Vilket äventyr för en 2,5-åring!

I går var det stalldag. Jempes stall ligger precis vid en folkpark med stora fält, en 4H-gård med djur, lekplats och trafiklek. I trafikleken får barnen köra elbil i en liten modellstad där de får stanna för stoppskyltar och rödljus, ta sig runt i rondeller och undvika att krocka. Daniel har inte tillräckligt med kraft för att trampa ner pedalen själv, så Jim fick sitta bakpå på bilen och hjälpa till. Killarna lekte medan jag mockade och fixade. Sedan åkte vi hem och åt, och så åkte jag tillbaka till stallet och red. Tänk att det är lika roligt varje gång att sitta på hästen igen när jag inte ridit på ett tag. Vi har nog världens mysigaste häst.

Idag var planen att åka till Knivsta och bada. Men här hemma är det knappt 20 grader och det började just regna! Hoppas att det är varmare i Knivsta!

Regn, regn, regn

2009-07-09T21:50:00.003+02:00

Sedan i onsdags går Daniel på dagis igen. Första dagen fick Jim vara med i någon timma, men sedan klarade han sig själv, trots att det inte ens var vanliga dagiset (de slår ihop verksamheten på två dagis när det är ont om barn i semestertider). Daniel vill inte gå hem, det är så himla kul på dagis. Men det är klart, när pappa frestar med lek i vattenpöl...

I stallet i tisdags

2009-07-09T21:48:00.000+02:00

Daniel tar in Jempe från hagen.

Hemma i Sverige igen

2009-07-06T16:57:00.003+02:00

Nu är vi hemma igen. Kom igår. Resan gick mycket bra, det är väldigt skönt att ha sällskap av en annan vuxen när man reser med barn. Daniel sov hela långa sträckan, Atlanta-Stockholm.

Vi hade fyra timmar mellan i planen i Atlanta. På en website nämnde de en lekplats på Altantas flygplats, och den letade vi efter på alla flygplats-info-skyltar vi hittade. Till slut hittade vi ett ställe där man kunde få personlig service genom att prata in i en kamera och få svar av en snubbe på en stor tv-skärm. Han var tvungen att fråga andra, men återkom och sa att det fanns en lekplats på terminal T, vid gate 11. Vi tog tåget dit. Men inte hittade vi någon lekplats!

Nu efteråt har vi letat mer på internet och hittar där information om att det finns en stor lekplats i två våningar på terminalen vi flög ifrån. Vi säger bara: lita inte på någon information du får från en skärm! Inte fanns det någon lekplats där, det skulle vi ha sett, så som vi letade.

Däremot hittade vi den här lilla snubben:

Egentligen skulle man skriva på en ansökan om att få ett dyrt Visakort för att få en flygarnalle, men jag lyckades övertala säljaren att ge bort en till Daniel. Det var inte så svårt. Det var ganska dåligt med folk på flygplatsen och ingen var intresserad av snubbens visakort. Hans väskor var bylsiga och såg tunga ut, så han var nog glad att få en nalle mindre att bära med sig hem.

I går blev vi hämtade på Arlanda och åkte till syrran i Knivsta i några timmar. Särskilt kul att träffa syster Eva, som flyttat hem från Australien med sina barn.

Sedan åkte vi hem till lägenheten, där vi fick börja med att öppna fönster på vid gavel, dammsuga och damma. Otroligt hur dammit till blir när man inte är hemma. Sedan sov vi mycket bra på natten, fast vi är såååå trötta idag. Kallt är det också, och molnigt. Nu vill vi ha sol och värme!

Idag har det varit varmare i Stockholm än här i Ohio

2009-07-03T00:05:00.000+02:00

Svalt och skönt och lite regn en stund mitt på dagen. Växterna frodas och det är fullt med blomknoppar som vi inte kommer att få se slå ut. Ett helt gäng jordgubbar håller på att mogna, men dem tar ju jordekorrarna i alla fall, så det är ingen idé att få upp förhoppningarna. Däremot skördade jag 9 minitomater till kvällsmaten. De är så otroligt goda att de går att äta som godis.

Hörde flera personer säga att det var "kallt" idag. 24 grader och kallt? Som svensk är man ju inte så bortskämd, så att påstå att det var kallt skulle aldrig falla mig in. Men det var ju faktiskt betydligt varmare i Sverige... Får hoppas att det fina vädret håller i sig i några dagar till. Ett dopp i poolen står på dagordningen på söndag, helst så fort vi kommer från Arlanda. Ett dopp, en kopp kaffe och sedan en liten tupplur... Låter som en toppenplanering!

Och jag fasar inte alls för resan på samma sätt som jag brukar. Med Jim med på planet får jag ju avlastning och kanske kan sova lite. Och vi har fyra timmar mellan planen i Atlanta, så ingen stress.

Nu är det läggdags. Lovade mig själv att ligga till sängs före midnatt, och det löftet har jag redan svikit med 3 minuter.

Grattis på födelsedagen, Eva!

2009-07-02T08:23:00.002+02:00

Nu är det väl dags för frukost på sängen snart, därhemma i Sverige. Hoppas att du får nyponrosor på brickan! Och många fina presenter.

Här är klockan snart half tre på natten och jag har precis slutat jobba. Det blev sent i natt igen fast jag lovat mig själv att sova vid midnatt.

God natt - och grattis!

Resfebern med tillhörande galenskap har satt in

2009-07-01T18:45:00.001+02:00

Syrran landade på Arlanda igår, flyttar hem till Sverige igen efter närmare 20 år (!) i Sydney. Inget jobb, tillfälligt inhyst hos andra syrran och två skolbarn. Så otroligt modigt gjort! Och jag kan inte ens tänka mig stressen och allt som behöver göras inför en sådan flytt.

Själv drabbas jag av en form av galenskap några dagar innan jag ger mig iväg på resorna mellan mina två hem. På lördag är det dags igen. Alltså har resfeber med tillhörande galenskap slagit till. Galenskapen yttrar sig genom att jag organiserar. Jag skriver listor till förbannelse (men de är ju faktiskt rätt bra med checklistor när man packar!). Men det värsta är den mycket starka driften att hitta perfekta lösningar på allt! Och då menar jag verkligen ALLT! Allt som inte går att få tag på hemma (till samma pris, kvalitet eller av andra skäl) ska inköpas. Och packas. Allt måste alltså tänkas igenom i minsta detalj. Vad behöver jag under resan, under första timmarna hemma, vart ska presenter packas för att hittas snabbt, hur packa mediciner barnsäkert... Jag är helt enkelt livrädd för att glömma något viktigt, eller inte ha det tillgängligt. Alltså har jag nu miniförpacknngar med allt från solskydd till sårtvätt, plåster, socker till kaffet, huvudvärkstabletter, tandkräm, extra linser... ju name it, I've got it. I handbagaget. I en miniförpackning i en miniväska i själva väskan.

Tror att rädslan för att inte ha det jag behöver är en skada som lever kvar sedan flertalet resor till S:t Petersburg under perestrojkan, när det var tomt i butikerna. Glömde man tandkräm fick man klara sig utan. Och tog man inte med mat fick man svälta (och det gjorde vi!), och klara sig på det som gick att få tag på. Det var många resor där vi levde på salta kex och rysk champagne, och borstade tänderna i saltat, kolsyrat mineralvatten. Alltså packar jag även mat av olika slag.

Idag har jag för tredje dagen i rad jagat runt i butiker efter sårtvättlösning i små sprayförpackningar och spraya-på-plåster, eftersom jag är övertygad om att jag MÅSTE ha med det ifall Daniel gör illa sig under resan. Eftersom han skar sig på undersidan av ena foten i helgen och hade lite ont när han kom ihåg skadan, så är ju behovet uppenbart.

Innan dess har jag hamstrat solskydd (för det går ju inte att köpa i Sverige???), med argument som är så pinsamt dåliga att jag skäms för mycket för att ta upp dem här. Men jag kan helt enkelt inte låta bli! Nu har vi i alla fall solskydd så att vi kan skydda en halv armé resten av sommaren. Och det var jäkla bra priser på allt! Förhoppningsvis klarar jag av att låta bli att packa alla tuberna och burkarna, det kan ju vara bra att spara lite här, till nästa sommar...

Och om jag hade fått tag på spray-plåster hade det varit utmärkt att ställa en flaska i stallet att ha till hands för att skydda hästens från flugangrepp och lera om har får sår. Så helt bortkastat är det inte, men lite lätt jobbigt att inse att man är väldigt nära gränsen för ett sjukligt beteende. Tur man kan skratta åt det i alla fall. Och att Jim spelar med och inte har kallat mig galen mer än en gång hittills denna vecka.

Eldflugorna är tillbaka!

2009-06-26T23:05:00.003+02:00

Häromkvällen gladde vi oss åt två eldflugor som tagit sig till vår trädgård. De sätter igång med sin ljusshow i tidig skymning och fortsätter till sent på nätterna. När jag var här som utbytesstudent 84-85 så minns jag hur vi försiktigt fångade eldflugorna och lät dem sitta på våra händer. Då var det fullt av eldflugor överallt.

De senaste somrarna minns jag inte att jag sett en enda.

Nu hoppades vi att alla blommor skulle locka hit lite fjärilar, eldflugor och gärna även kollibris! Har inte sett en enda kollibri sedan 1985, så det vore på tiden.

Vi har lyckats locka till oss massor av fåglar och en och annan fjäril. Och de senaste kvällarna har det varit fullt av eldflugor här. I går kväll åt vi en mycket sen middag ute, Jim och jag. Stjärnorna, eldflugorna och värmeljusen tindrade i kapp. Maten - en enkel tomat och mozzarellasallad - var gudomlig. Det hela gav nästan en overklighetskänsa, var vi på semester på någon svindyr resort någonstans?

Daniels biodebut

2009-06-24T17:49:00.002+02:00

Igår kväll var vi först ute och åt, Jim, jag och Daniel. Sedan gick vi på bio och såg Up.

Bio är spännande för en 2,5-åring, men reklamen var tråkig och det där med att sitta still var ingen höjdare just då. Stolarna är inte riktigt gjorda för en 2,5-åring heller, hans vikt räckte inte riktigt till, utan stolen vek ihop sig av och till, med Daniel mellan sittdynan och ryggstödet. Som tur var verkade det varken göra ont eller vara läskigt, Daniel skrattade glatt åt problemet. Sedan satt han omväxlande i våra knän, på golvet, i egen stol eller stod upp.

Filmen var bra, men lite långsam av och till för en liten människa. Och den blev för lång, så till slut var vi tvugna att gå, så vi vet inte hur det gick. Vi hoppas och tror på ett lyckligt slut.

Höjdpunkten i biobesöket var nog kortfilmen de körde innan. Har ni också undrat varifrån de små barnen kommer, som storkarna levererar? Nu behöver ni inte undra längre, gå och se filmen!

Åh, vilken härlig midsommarfest

2009-06-21T05:32:00.002+02:00

Vad roligt vi hade, och vad bra allting funkade!

14 pers var vi, maten var god, alla var nöjda, vi hade trevligt och det var varmt. Väldigt varmt. Men inte lika varmt som igår. Kul att träffa vänner vi inte sett på ett bra tag, och se hur deras barn växer och frodas.

Det är en prövning att hålla maten fräsch när det är en bit över 30 grader, och det gäller att planera och tänka till - typ hur lång tid tar det för 2 stora påsar is (som kylde dryckerna) att tina? Och hur länge kan maten stå på bordet utan att bli dålig? Allt var noga planerat och så mycket som möjligt fixat dagen innan, så Jim och jag kunde fixa förberedelserna i lugn takt (bra i värmen) och till och med sitta och vila och prata lite av och till. Maten dukades upp inomhus och så satt vi ute och åt i skuggan av parasoll och partytält. Och ibland inte i skuggan, men det var riktigt outhärdligt varmt.

En riktigt lyckad fest i värmen!

Efteråt satt Jim och jag och bara slöade i värmen ute, och njöt när det började bli lite svalare. Nu har vi matrester i kylen äta upp de närmsta dagarna - skulle nog behöva hjälp av ett halvt kompani för att lyckas äta upp allt.

I kväll får det bli tidig sorti med läggdags redan före midnatt. Och i morgon ska vi bara slöa.

Får man inte sitta på bordet...

2009-06-20T06:59:00.002+02:00

...så får man väl sätta sig I bordet istället. Daniel tittar på tv.

Nej, det är inte fel på dina ögon, bilen är suddig.

Varmt välkommen på midsommarfest...

2009-06-19T15:35:00.002+02:00

Varning - temperaturen ute i dag kommer att närma sig 38 grader, men upplevas som varmare pga den höga luftfuktigheten. Stanna inne i luftkonditionerade rum om du kan, och undvik att visas i solen!
Så stod det överst på vädersidan på internet idag när jag kollade det lokala vädret för midsommarhelgen. Varningen kvarstår även för i morgon, när vi har vår midsommarfest ute på bakgården... Hahaha, det blir ju intressant. Förrut oroade jag mig för regn och åska under festen, nu för värmen. Fast regnfaran är inte över, det ska regna under natten och klarna upp mitt på dagen i morgon och sedan börja regna igen under eftermiddagen. Vi får väl se hur det går... Ett inköpt partytält och ett lånat ska väl ge visst skydd för både regna och sol, får vi hoppas.

Rapport kommer, var så säker!

Så här ser menyn ut för festen (vi har kopierat upp den tillsammans med kort info om Midsommarfirande i Sverige och texten till Små grodorna).

On our Midsummer buffet:
Senapssill (pickled herring in a mustard sauce)
Gravlax (raw salmon prepared “the Scandinavian way”)
Gravlaxsås (mustard and dill sauce, for the salmon)
Rökt lax (smoked salmon)
Meatballs
Boiled eggs
Potatoes boiled with dill
Quorn with chevré and cottage cheese
Bread
Swedish crackers
“Gräddfil”, a mix that resembles the Swedish sour cream
Homemade cream cheese with garlic
Homemade cream cheese with chives
Brie cheese
Danish blue cheese
Prästost (A Swedish hard cheese)
Herrgårdsost (Another Swedish hard cheese)
Pears (try a slice of pear with the blue cheese!)
Salad with romaine lettuce, strawberries, blueberries and
mandarin oranges / poppy seed dressing
Sprouts (our own production)

Drinks
Flavoured water (with raspberries, elderberry syrup, lemon and lemon balm)
Juice Drinks / Pop / Beer
(Turkish Pepper Vodka for the brave ones)

Desserts
Chocolate Cake (baked with home grown chocolate mint!)
Cookies (lemon-lime, raspberry, hazelnut)
Strawberries & Cream (chocolate mint infused!)
(unfortunately the strawberries are not home grown, please see the chipmunks about that!)
Served with iced coffee (this is a Swedish party: you can NOT have your coffee with the food!)

Midsommar innan den ens har börjat?

2009-06-19T07:19:00.002+02:00

Glad midsommar, alla svenskar! Må ni ha en härlig dag med underbart väder, fantastiskt god mat, en snaps eller två och gärna en kall öl och ett dopp i sjön som är ännu kallare...

Här har vi inbjudit till midsommarfest på lördag, eftersom ingen mer än jag är ledig på midsommarafton. Ja, förutom barnen då. Det intressanta är att vi inbjudits till en "first day of summer"-fest på söndag. Sommarens första dag infaller alltså någon dag eller två efter mitten på sommaren? Hm.

Glad midsommar i alla fall önskar alla vi här i Ohio!

Jordgubbar och blomsterprakt

2009-06-17T15:50:00.001+02:00

Gamla och nya bilder från trädgården

Denna skönhet överlevde tyvärr inte vintern.
Har letat men inte hittat någon ny vit fjärilsblomma,
det tycks bara gå att köpa de rosa i år.

Söta små blommor.

Geranium i regn.

Rosa fjärilsblommor

En av de tre jordgubbsplantorna vi köpte förra året såg
ut så här efter lite tillväxt i slutet på sommaren.

I år har de tre förökat sig och blivit minst 7
och bladknippena är stora som rabarberblad tillsammans.

Nyinköpta lyktor som laddar batterierna med solljus.

Namnet har jag glömt, men otroligt vackra är de!

Blommorna är klarblå och lila. Grannplantan har vita och lila blommor.

På äventyr i Cincinnati

2009-06-17T06:08:00.005+02:00

I söndags åkte vi till Cincinnati och gick på IKEA. Där åt vi lunch, köpte glas, tallrikar, en lampa, ett rivjärn och massor av svensk mat, svenskt godis och kakor.

Sedan gjorde vi Daniel glad. Vi besökte EnterTRAINment, ett ställe där de har en jättelik modelljärnväg där det tuffar runt tåg från hela tågets historia. Se video nedan. Daniel var jättelycklig. "Tittaaaa, tåg, tut tut, tittaaa"

När vi var klara med tågen åkte vi vidare till Jungle Jim, där de har mat från hela världen. Jim säger att jag fick något konstigt i blicken när jag gick runt bland alla ostar. Så blev det en och annan ost också, till midsommarfesten på lördag. Brie, dansk blåmögel, chevre... mmmm...

Daniel med nyaste favvoleksaken - en BUSS

2009-06-17T05:55:00.001+02:00

Busy boy!

2009-06-17T05:52:00.001+02:00

Hm, ska han tapetsera?

Utlovade bilder på uteplatsen

2009-06-14T06:30:00.015+02:00

Så här såg vår altan ut tidigt förra våren, när höstens alla löv hade blåst in över uteplatsen. Och kolla vilka hemska möbler vi hade.

Inbjudande? Knappast! Två nya platsstolar fick duga förra sommaren. Och så favoriten: hamocken!

Förra våren/sommaren började vi också att rensa upp i rabatterna och plantera nytt. En del av föra årets blommor har överlevt vintern, annat fick ersättas i år. Men blomsterprakten får ni se i detalj vid senare blogginlägg. Nu ska vi titta på årets inköp av nya utemöbler. Nedan har gamla möblerna fått lämna plats för stolsdelar, skruvar och muttrar. Muttrar gör även Jim när Daniel ville hjälpa till och alla små skruvar och muttrar studsade iväg åt olika håll.

Färdigt!

Visst ser det väl betydligt trevligare och mer inbjudande ut? Och mycket riktigt tillbringar hela familjen mycket mer tid ute nu.

Här kommer nästa projekt: Bredvid lilla trappen (som leder upp till ingenting, bara ett staket) växte inte mycket alls tidigare. Eller, ogräs fanns det gott om, men det var allt. Projekt "färgprakt" påbörjades förra året (se bild 1) och har fortsatt i år (bild 2). Här sprakar det i orange, gult och rött, medan resten av trädgården går i samma nyans av rosa resp lila. Märkligt, vi köper olika blomsorter för att variera färgskalan, men alla vita blommor dör, alla rosa antar samma färg och alla med blå blommor får samma lila nyans. Ph-värdet i jorden, eller?

Ovan: så långt kom vi förra året. Eller, det blev lite andra ettåriga växter också, men i år har vi planterat fler perenner och hoppas att de överlever.

NÄSTA PROJEKT (som faktiskt klarades av först...)

I den här hörnan av trädgården hade vi tidigare en lervälling längst bort, när det regnat, och resten av tiden var det torrt och dammigt. Vi tyckte det var synd, inte bara för att det var fult, utan även för att det är enda delen av den lilla trädgården som har skugga på förmiddagen. Här kommer det också mera vind, så det är svalare och inte lika tryckande som bakom huset en varm dag.

Här har steg 1 fixats: en rabatt med blommor mot staketet. Och några första säckar sten har inhandlats för att påbörja arbetet med nästa steg.

Hm, gruset räckte inte långt...

Men det blev klart till slut! Nästan i alla fall. Det skulle behövar ett par (läs ca 30) säckar grus till. Det är en mycket uppskattad hörna. Daniel tillbringar mycket mer tid i sandlådan sedan den flyttades hit. Och jag har min lässtol och ett litet bord, så här intar jag förmiddags- och eftermiddagskaffe och läser något medan Daniel leker.

Påcke?

2009-06-10T21:57:00.000+02:00

Påcke, påcke, skriker Daniel förtjust och dansar regndans runt huset. Påcke? Vi förstår ingenting. Vad menar han?
Men så slår insikten ner, bokstavligen som en blixt från klar himmel. Han pratar om åskan! Daniel ÄLSKAR åska och att stå i fönstret och titta ut på regnet och blixtarna. Varje åskdunder följs av glädjeskriket PÅCKE, PÅCKE!

Själv vill jag ha sol och lagom varmt så att jag kan njuta av mitt nya paradis, uteplatserna bland alla vackra blommor i vår lilla trädgård. Jaja, jag slipper i alla fall att vattna. Men lite tjatigt börjar det allt bli med regn och åska. Det räcker nu!

Det kommer mera - snart

2009-06-09T03:54:00.002+02:00

Oj vad vi har jobbat i helgen, Jim och jag. Nu är vår nya uteplats i princip färdig och alla nya blommor planterade och i gott skick. Vi har vattnat med extra näring och förväntar oss att alla plantor är dubbelt så stora och har tio gånger så många blommor om en vecka.

Nya utemöbler är inköpta och ordentligt insuttna. Vädret var utmärkt hela helgen och nu tänkte vi njuta av utelivet när det skulle bli lite svalare, max 30 grader under veckan. Men regnet som skulle komma på onsdag kom redan idag på eftermiddagen och som vanligt var det åska och dunder. Och nu ska det regna av och till hela veckan.

Vi får väl hoppas på några soltimmar varje dag så att vi kan sitta ute och njuta. Det får gärna komma lagom mycket regn också, så slipper jag vattna.

Om jag inte vore så lat skulle jag hämta kameran och ladda upp bilderna så att ni får se hur fint vi har det ute. Men det får bli en annan dag.

Gästfotograf: Daniel, snart 2,5

2009-06-04T04:59:00.005+02:00

Daniel snodde kameran. Jag hjälpte honom att starta den och visade var man trycker för att ta kort. Sedan var han igång. Närmare 100 kort tryckte han av. De första blev så här:

Sedan började han begripa sig kameran och fotograferande, och började ta riktigt bra och intressanta kort. Jim och jag satt och tittade igenom dem nu på kvällen för att få en bild av hur Daniel uppfattar världen från sin höjd. Här är några exempel:

Daniel får nog låna kameran fler gånger.

Så ung och så bråttom

2009-06-03T05:44:00.003+02:00

Det är sent, väldigt sent, och Daniel borde sova. Men inte då. Istället far han omkring i huset med enorm energi. Kvällspigg som både mamma och pappa. Vad ska det bli av barnet med dubbla nattugglegener?

Kan inte låta bli att förundras över hur bråttom han har hela tiden, han som har hela livet framför sig. Han har inte tid att gå, utan springer. Och han har inte tid att äta eller sova. Livet ska upptäckas, upptäckas och upplevas, dygnet runt.

Själva upptäcker vi mest fästingar (har visst många sådana i trädgården i år, vi får plocka från varandra på kvällarna), disk och saker som gått sönder. När slutar man se allt att som finnas att förundras över? Eller, det man kanske inte slutar se, men det är ju inte så att man går och grubblar över den vackra blå fjärilen eller blommorna som är som små konstverk på sina stänglar. Fast idag stod jag faktiskt flera gånger i dörren och bara tittade på mina fina blommor och kände doften av lavender, citronmelliss och kaprifol.

Nu kommer snart nästa oväder. Det har redan åskat en smula tidigare på eftermiddagen, men vi behöver mer regn också till våra nyplanterade växter om de ska klara temperaturerna som nu går en bra bit över 30-strecket på eftermiddagarna. 38 grader och tryckande hetta idag på seneftermiddagen. Jim och jag bestämde redan igår att vi fått nog av att sova i husets varmaste rum och Jim var iväg vid 10 på kvällen och köpte en luftkonditoneringsapparat av den typ man hänger genom fönstret. En stor och tung pryl. Vet inte om jag skulle våga parkera bilen på uppfarten utanför fönstret... Men vad gudomligt svalt och skönt det blev när vi fått upp den framåt kvällen. Lättinstallerad stod det på förpackningen. Sure, om man är stark som en oxe, smidig som en räv och vet precis vilken skruv som ska skruvas i var kanske. Nu väntar belöningen: en natt mellan svalkande lakan!

Festligt

2009-05-31T18:28:00.004+02:00

Idag har vi varit på fest. Svägerskan ordnade 80-årsfest för sin svärfar. Trevligt och god mat, och bäst av allt var nog vädret som höll sig ordentligt på mattan. Precis lagom varmt och fint för en utomhusfest.

Där träffade vi en man som berättade om sin tornadoerfarenhet från igår kväll. Först hörde han larmet. Sedan radion, alla kollar ju lite plikttroget upp vad som är på gång när larmet går, även om ingen verkar särskilt orolig. Fast igår råkade han ut för det intressanta att få beskedet att en tornado höll på att bildas och det fanns en exakt adress - som visade sig vara exakt där han bor i ett hyreshus. I varningarna berättar de precis vad man ska göra, dvs att stänga in sig i ett rum utan fönster så långt ner i huset som möjligt. Men denna man gjorde istället precis som alla hans grannar: de gick ut för att titta om de var sant. Och det var det. Precis ovanför huset såg de väldigt mörka moln och tre tornadospiraler som virvlade runt, men som höll sig några meter över marken ännu så länge. Han berättade att det först blåste lite lätt. Sedan blev det helt vindstilla och det blev plötsligt väldigt, väldigt hett. Liksom alla andra plockade han då upp kameran och tog lite bilder innan de alla drog sig tillbaka in för att få bättre skydd.

Hans bilder har publicerats på någon nyhetssite. Ska se om jag hittar bilderna, så fixar jag en länk. Här är en video i alla fall: http://www.wlwt.com/video/19613041/index.html
och här är en annan film som visar hur tornadon bildas. Man ser hur molnen rör sig, och drygt två minuter in i filmen syns den lilla tornadon. http://www.youtube.com/watch?v=uGh3ErEdfhE&feature=related

Kul bilder från ett skyltfönster i Cincinnati

2009-05-31T13:58:00.000+02:00